Början på ett mediakrig om mångkulturen?

När jag läser Dahlberg eller Heberlein och klagar på hur de skrev tidigare är det inte för att skuldbelägga, utan för att de fortfarande inte har släppt sargen. Alltid detta jävla nazisthot. Senast för Heberlein när hon klagade på Axpixlat som skrev om judar.



Judiska föreningen i Umeå utsattes inte för hot från högerextremer den här gången. Nordfront säger själva att de inte hotat föreningen och polisen har inte fått in någon anmälan. Avpixlat säger bestämt att de verkligen inte är antisemiter (vilket ju klassas som nazister om en vit är det). Därför är angreppet på Avpixlat och hänvisningen till den Judiska föreningen i Umeå ett exempel på att Heberlein fortfarande vill ha en slags politisk korrekt åsiktskorridor, det vill säga att kunna nazistanklaga i någon grad.

Taktiken med nazisthotet är alltså allt jämt kvar. Heberlein skriver så här om varför hon inte vill att Nyheter idag ska stängas ute:

https://ledarsidorna.se/2017/04/nya-...-kulturdebatt/

Nyheter idag tar avstånd till att de är högerextrema antidemokrater (läs nazister i någon form) och man har frågat kända läsare såsom Gunnar Sandelin och Karl-Olov Arnstberg om saken.

Arnstberg:


https://www.nyatider.nu/nya-tider-ge...g-inget-annat/

En socialist skulle gladeligen säga att han eller hon röstar på socialdemokraterna och en nazist att han eller hon röstar på Nationalsocialistisk front. Den som röstar på moderaterna skulle bekänna sig som liberal. Men det är bara nazisten som får ha sin politiska hemvist i varje typ av diskussion.

Många andra inom alternativ media gör samma sak som Heberlein. Patrik Engellau säger sig bland annat vara engagerad i invandrarfrågor för att inte Sverigedemokraterna ska kunna sprida sitt hatiska (nazistiska!) budskap. Så även Peter Springare, Katerina Janouch, Tino Sanandaji med flera. Nu säger de inte att Sverigedemokraterna är nazister, men det ligger i sakens natur att om inte det fanns i bakgrunden skulle hotet med Sverigedemokraterna vara meningslös.

Just det fetade är inte med verkligheten överensstämmande, så tillvida att t.ex. Mittmedia är klappmongo deluxe.(Mittmedia omfattar många landsortstidningar).

Varför är skuldfrågan meningslös? Snarare är det en väldigt relevant fråga eftersom det är något mediakrigarna måste förhålla sig till. Finns en risk att följderna blir väldigt allvarliga och det är nödvändigt att ljuga hela vägen för vissa? Finns det en möjlighet att vinna status eller komma undan genom att peka ut andra som värre PKister? Hur påverkas diskussionen och tonen av journalister som börjar bli rädda? Kan utvecklingen skyndas på genom att skuldfrågan lyfts fram? osv

Jag tror att en del skräms av att andra skribenter uttrycker starka känslor, och att det är därför det kommer invändningar. Det blir lite otrevligt och hotfullt, och tråden har lullat på länge i ett tillstånd av närmast distanserat och känslobefriat observerande. Man skräms av de starka känslorna för att man inte vill känna igen sina egna känslor.

Någonstans vet man att processen man följer, med medias lögner och någon enstaka person som invänder mot någon detalj, inte bara är ett spel om definitioner, utan att det också handlar om något ytterst värdefullt som gått förlorat: Det Sverige som en gång var.

Det finns olika sätt att hantera en svår förlust, och i den här tråden använder vi oss av intellektualisering. Likt en vetenskapsman som observerar och dokumenterar kan vi hålla känslorna och ångesten borta.

Det är förstås inte fel att göra så, det finns andra trådar för känslomässiga utbrott och tillfällen att skriva ner sin förtvivlan, men det är bra att veta vad som händer.

Känslor är en viktig drivkraft som är nödvändig om man vill hitta motivation till förändring. Och det är en av de otaliga metoder som PKisterna använder sig av för att trycka ner svensken. "Vi ska inte låta oss skrämmas" eller, värst av allt, att oro kallas islamofobi och antyds vara något sjukligt.

Vi måste bryta alla av PKisternas kontrollmetoder om "svensken ska vakna". Vi har full rätt till våra känslor och vi bör vara rasande.

Den andra delen tror jag handlar om en sorts "sensibilitet". Det passar sig inte att uttrycka känslor på det sättet. Och det kan ju vara en genuin uppfattning. Men det kan också handla om att man fortfarande köper PKisternas verklighetsbeskrivning och känner sig tvungen att ta avstånd från vissa. Det är till exempel som TheLucky skriver om ovan hur man ständigt känner sig tvungen att ta avstånd från rasister och nazister. En idé om att man för att kunna få kritisera invandringen måste göra det på ett visst, av PKismen godkänt sätt. Man kan inte vara för rättfram eller arg, då beter man sig som en "outbildad lantis" såna som PKisterna sagt röstar SD.

Kritikerna måste bort från det där. Vi ska inte spela efter fiendens regler när de inte behöver göra det själv. Det blir så viktigt att inte "använda sig av terrordådet för politiska syften" om man är kritiker, medan det är helt ok för PKisterna att hålla en "opolitisk" kärleksmanifestation, eller posta bilder på ett dött barn på stranden. Fuck that!

Vänligen återvänd till topic.
Frågan om hur förlorarna i Mediakriget om mångkulturen ska behandlas är inte topic i denna tråd.
/Mod.

Somliga har efterlyst konkreta förslag från journalister på hur delar av, eller hela, den mångkulturella plågan ska kunna avhjälpas. GP levererar idag, genom Mathias Bred, ett sådant. Ämnet är ett av de mest flagrant oetiska, sett ur "den andres" perspektiv, områdena, nämligen tiggeriet. Att ta långsiktig vård om andra EU-länders legala medborgare är inget någon konvention i världen tvingar Sverige att göra så det är väl rimligt att repatrieringsmannen går på första skiftet med just den gruppen mindre önskvärda gäster. Det jobbas på sina håll för ett tiggeriförbud men opinionen är i detta, som i allt annat som har med dogmen om "allas lika värde" att göra, splittrad. Så:
http://www.gp.se/ledare/bekämpa-tigg...tion-1.4251058

Högst rimligt och fullt genomförbart. En lagom uppvärmning för det som kommer bli tvunget framöver. Inga deportationer till "farliga länder", utan bara ett för zigenarna själva nödvändigt ansvarstagande för sin egen situation. Varken Rumänien eller Bulgarien är några u-länder med hemska diskrimineringslagar. De har precis som vi sociala skyddsnät, och precis som hos oss gäller vissa kvalificeringsregler för att omfattas av högre ersättningsnivåer. För att omfattas av grundskyddet gäller, precis som här, bara att man ger sig tillkänna som medborgare, dvs låter sig registreras och om möjligt ställer sig till arbetsmarknadens förfogande. För den som är för gammal finns pension, för den som är sjuk eller handikappad finns försäkringar, för barnfamiljer finns barnbidrag och för samtliga finns, vid behov som prövats och funnits faktiska, rätt till försörjningsstöd. Sålunda finns ingen som helst anledning för svenskar att underhålla en vaneantisocial livsstil.

http://ec.europa.eu/employment_socia...Romania_sv.pdf

http://ec.europa.eu/employment_socia...ulgaria_sv.pdf

Eh? Hedenmo är ingen kappvändare i det avseendet. Hon intervjuades av Paulina Neuding i Neo våren 2014, över ett år innan kappvändar-OS invigdes, och tyckte ungefär likadant då. Rubriken var:

"Åsiktskorridoren är för smal".

Hon försvarade frågeställningen "Hur mycket invandring tål Sverige?" och sa att hon inte fick ett enda samtal eller mejl från tittare om det. Det fanns ingen "folkstorm" annat än bland arga vänsterjournalister som försökte påskina att det fanns en folkstorm. Hon klagade över att det var för mycket medhårsjournalistik. Hon klagade över att debattklimatet blivit för ängsligt och att det klistras alldeles för många etiketter som "rasist", "bakåtsträvare" etc. Hon sa att det finns för mycket hyckleri och förljugenhet i etablissemanget, och att stockholmsjournalister har minimal erfarenhet av mångkulturen. Hon tyckte det var "magstarkt" och "provocerande" att de med minst erfarenhet av mångkulturen tar sig rätten att komma med hårda omdömen om andras åsikter. Hon sa att media måste sluta låtsas som om välfärdspengarna räcker till allt, att grupper alltid kommer att ställas mot varandra.

Välfärdspengar räcker inte till allt, låter det som en "gammal stalinist"? Vad är det för självinsikt som skulle saknas, när allt hon säger om åsiktsgemenskap etc bara är en variant på precis samma saker som hon tog upp 2014? Hon har ju tvärtom varit konsekvent i sin kritik, och det är strålande att en internkritiker blir ordförande för publicistklubben istället för att den leds av någon med bunkermentalitet. Det kan mycket väl vara därför det blev just hon denna gång.

Mycket intressant att läsa den artikeln igen.

http://magasinetneo.se/artiklar/asik...n-ar-for-smal/

Mediekrig om något.

Edit: LO fortsätter att finasiera Marcus Priftis: "Fram till och med juni 2017 ska jag jobba på LO-distriktet i Stockholms län med arbetsplatsförlagda antirasistiska projekt."
http://www.marcuspriftis.se/

En viktig i aktör i mediekriget är alltså LO.

Anna Hedenmo har knappast varit någon som i sitt journalistiska arbete varit beredd att vidga vyerna i korridoren. Senast i söndags intervjuade hon Beatrice Ask och Anders Ygeman i Agenda om illegala invandrare. Inte med en enda stavelse uttryckte Hedenmo att det var märkligt att Moderaterna nu tycker att det är ett problem med illegala invandrare som stannar kvar i Sverige samtidigt som det var Asks regering som möjliggjorde för "papperslösa" att få läkarvård, tandvård och skolgång. Under Alliansens tid avskaffades i praktiken den reglerade invandringen, men nu tycker Moderaterna att det är ett problem att inte sossarna agerar tillräckligt snabbt för att åtgärda alla problem som Alliansen medvetet skapade. Den totala mediala tystnaden kring detta faktum visar att media inte har rört sig en millimeter i sin ideologiska ståndpunkt.


Det är klart. LO har mest att förlora på SD:s tillväxt och behöver således försörja frontledet i mediakriget rikligt med resurser. Annat är det i Danmark.


http://www.expressen.se/kvp/ledare/c...l-sluta-grava/

Perlenberg lider dock av den psykotiska föreställningen att det här också kanske kommer ske i Sverige. Det är lite svårt att avgöra om det är en förhoppning eller oro från hans sida. Perlenberg har tidigare försvarat Malmö och är av uppfattningen att Malmö är på rätt väg, så hans verklighetsuppfattning ska man inte fästa för stor vikt vid.

Det här är en viktig poäng mot alla nötter som försöker göra gällande att invandringskritiker alltid kommer vara kritiska, oavsett hur mycket invandring Sverige tar emot. I Danmark börjar man nu inse att invandringen var för stor redan på 80-talet. Samma poäng kan göras i Sverige. Tecknen och skrifterna på väggen var tydliga redan för 30 år sedan, men man valde istället att inte låtsas om dem. Med anledning av detta kommer det vara omöjligt att inom överskådlig framtid få en riktig uppgörelse med den svenska invandringspolitiken såsom delvis skett i Danmark; det sitter fortfarande för många med makt kvar på sina samhällspositioner som har något att förlora på det.

Rebecca Weidmo Uvell har skrivit mycket om LO:s opinionsbildning. LO har kraftiga verktyg och får valuta för sina insatser.

http://uvell.se/2017/03/10/lo-och-im...nionsbildning/

Perlenberg gjorde en kraftig U-sväng när han gick från GT till DN & därefter har jag inget som helst förtroende för honom. Han är numera helt inlemmad i Bonniers propagandamaskineri & därför fullständigt irrelevant rent intellektuellt.

Man ska veta att för LO, eller dess ledning är kampen mot SD en existentiell kamp. Redan idag är SD-sympatisörer i majoritet i manliga LO-förbund. Om några år kan SD ta över hela LO om de börjar organisera sig (vilket LO försöker förhindra genom att utesluta alla de upptäcker).

Vill för övrigt tipsa om Jan Tullbergs briljanta krönika i Fria Tider idag.

http://www.friatider.se/vad-r-felet-med-populismen

Jag försöker ju suggerera fram en funktionell nationalism från vänster genom att beskriva hur den borde och MÅSTE se ut och sedan leta efter bevis på att den är på väg att ta form. Underifrånperspektivet är centralt och med det försvaret av populismen som koncentrisk med demokratin. Fienden måste vara identifierad som det ansiktslösa, globala kapitalet som söker exploatera genom att behärska och härska genom att splittra.

Med denna grundläggande analys klar, bör det bara vara en fråga om tid och pedagogik att förklara hur den enda tänkbara motvikten till den gränsöverskridande övermakten är kollektivens kollektiv. Inte en intigt universell "mänsklighet" som motbalanserande särintresse, utan någorlunda väl definierade, exkluderande ingrupper som inbördes solidariska fackföreningar som MÅSTE sätta de egna medlemmarna främst för att på sikt och globalt kunna hjälpa andra.

Den öppna gränsen är den brutna strejkblockaden och strejkbrytarens lika värde är priset för proletariatets/prekariatets slaveri.

En funktionell strategi att balansera det övernationella MÅSTE insistera på nationernas demokratiska integritet och suveränitet. Om svenska folket blir "svenska folket" är makten som utgår från det "makt", vilket väl en cynisk maktanalytiker får anta var meningen hela tiden.

Med denna läsning blir återigen Åsa Linderborg relevant, när hon jämställer Macron och Le Pen - och därmed halvt legitimerar Le Pen i En populist - utan folk:


Linderborg har nu fullt ut tagit till sig populismen som fundamentalt demokratisk - rätt uttolkad och autentisk. Hon vänder sig mot liberalismens verkliga eller spelade icke-identitära drag och avståndstagande för detta autentiskt folkliga.


Hon problematiserar vidare den liberala hatkarikatyren av folkets legitima särintresse som illegitim etnochauvinism - och påpekar den "så kallade vänsterns" doktrinära svaghet mot detta bedrägeri.


I själva verket är det ju Linderborg som är svarslös och gjort sig politiskt viktlös där hon satt sig ned i den neutrala balanspunkten mellan globalism och nationalism, men kanske är det en viktigt milstolpe som måste passeras?


Antingen fortsätter Åsa vara DN-agendans nyttiga idiot - eller så måste hon fortsätta till den andra sidan där DN:s ovänner finns, de problematiserade, rasistifierade, osynliggjorda svenskarna.

Jag låter läsaren avgöra hur mycket av denna läsning som är fabel och projektion från min sida.