En mycket intressant politisk analys av trådkändisen Bo Rothstein i DN som har gått mig förbi.
Rothstein menar att det är den intellektuella klassen som överger arbetarklassen. Och tittar man på enskild partier som S är det uppenbart att de intellektuella personerna överger arbetarpartiet.
Men felet som jag menar Bo Rothstein gör är att förutsätta att den intellektuella vänstern ens existerar. Rent krasst är det inte många personer som ur ett rent intellektuellt resonerande landar i en socialistisk världsåskådning. De landar i den åsikten på grund av avsaknad av intellektuell förmåga.
Men den entreprenöriella ekonomin finns kvar. Och det är baserat på intellektuell förmåga. Också i industrin.
Ja det är faktiskt så att det är där den frodas allra bäst TROTS Bo Rothsteins utdömande av industrin som grund för samhällsbygget. Han har rätt i att kunskap är mer efterfrågad än kapital och det är också nyckeln till framtiden.
Den entreprenöriella ekonomin frodas INTE hos den intellektuella vänstern. Tvärtom de hatar nymodigheter och klassbrytande aktörer som tänker själva och kanske utanför normala referensramar. Entreprenörer är väldigt ofta nytänkare och lite av revolutionärer i den lilla skalan. Nytänkare göre sig inte besvär hos vänstern. Vänsterns sk intellektuella vill klamra sig kvar med sin husgud Marx. Och vart vänder sig då entreprenörerna? Till vilka politiska riktningar?
Ett land som inte på ledande nivå varken har eller tar till sig kunskap lockar heller inte till sig kunskap. Men kunskapen och kreativiteten söker sig till likasinnade själar. De med öppet sinne.
Och det är i den verkligheten kriget mot mångkulturen faktiskt får sin näring.
Folk som inte har mentala skygglappar ser vad som händer och inser att samhällsutvecklingen går åt fel håll alldeles oavsett vad etablissemanget säger. Folk är kloka nog att inse att en förändring måste ske och det utan låsningar. Folk är mer öppna för förändring, mer progressiva även med nya partier än de gamla partierna som bara kallar sig progressiva men som är stockkonservativa och handlingsförlamade.
Allt är triangulerat. Folket är radikalt. Kulturvänstern agerar som ett reservat för utrotningshotade dinosaurier. Progressiva partier är reaktionära.
Och mitt i detta är det folket som agerar klokt. Iofs med viss tidfördröjning men det är i folklagren det händer.
I USA, i UK i Holland, Frankrike Sverige och i de flesta länder inom EU. Folk vänder sig till de partier som tidigt tar till sig vad som sker. Inte till de partier som förnekar sin samtid.
Kvar i reservatet står inte bara kulturvänstern utan hela vänstern tillsammans med sina likasinnade, de faktaresistenta och stockkonservativa. Liberaler, miljöpartister och en del ultrakonservativa. Utanför agerar folket radikalt som alltid. I opposition mot etablissemanget för att hålla etablissemanget i schack. Radikalt för den tid som råder.
I vår tid är det främst en fråga om mental frihet. Att få tänka fritt. Att agera. Att göra skillnad
Och det är samtidigt nyckel till ekonomisk framgång för ett land. Att skapa riktig banbrytande kunskap. Inte bevaka gamla överspelade teorier som Marxism eller skapa nya som intersektionell analys enkom för att ha något att bevaka.
Vi ser en kunskapsrevolution där framförallt vänstern är helt överspelad.
Och därmed MSM för det har varit vänsterns främsta plattform.
Citat:
http://www.dn.se/arkiv/debatt/arbeta...r-i-politiken/
Den industriella arbetarklassen och den intellektuella kulturvänstern har numera har helt olika politiska uppfattningar om centrala samhällsfrågor. Den klassiska marxismens idé om att arbetarklassen skulle vara motorn i utvecklingen av en ny samhälls*ekonomisk produktionsform har gått i stöpet, skriver statsvetaren Bo Rothstein.
...
Det är svårt att i dag tänka sig vänsterintellektuella som Branting, Wigforrs, Erlander eller Palme elda eller ens inspirera massorna från den traditionella industriarbetarklassen. Det är istället Donald Trumps, Marie le Pens och Nigel Farages nationalistiska och främlingsfientliga budskap som numera vinner gehör
...
Kan den intellektuella kulturvänstern hitta en ny partner som bättre stämmer med visionerna? Saken förefaller enkel – när vi söker ett tendenser till ett nytt sätt att organisera samhället på bör vi se vad som sker i de mest tekniskt och organisatoriskt avancerade företagen. Vad hittar vi då?
...
En politisk allians mellan den intellektuella vänstern och den nya entreprenöriella ekonomin borde vara en möjlighet. Detta bygger på att kapital i dag är mera beroende av kunskap än tvärtom. Att hoppas på att man skall återfå industriarbetarklassens stöd för en radikal politik måste numera anses vara en svunnen tids politik.
...
Det är svårt att i dag tänka sig vänsterintellektuella som Branting, Wigforrs, Erlander eller Palme elda eller ens inspirera massorna från den traditionella industriarbetarklassen. Det är istället Donald Trumps, Marie le Pens och Nigel Farages nationalistiska och främlingsfientliga budskap som numera vinner gehör
...
Kan den intellektuella kulturvänstern hitta en ny partner som bättre stämmer med visionerna? Saken förefaller enkel – när vi söker ett tendenser till ett nytt sätt att organisera samhället på bör vi se vad som sker i de mest tekniskt och organisatoriskt avancerade företagen. Vad hittar vi då?
...
En politisk allians mellan den intellektuella vänstern och den nya entreprenöriella ekonomin borde vara en möjlighet. Detta bygger på att kapital i dag är mera beroende av kunskap än tvärtom. Att hoppas på att man skall återfå industriarbetarklassens stöd för en radikal politik måste numera anses vara en svunnen tids politik.
Rothstein menar att det är den intellektuella klassen som överger arbetarklassen. Och tittar man på enskild partier som S är det uppenbart att de intellektuella personerna överger arbetarpartiet.
Men felet som jag menar Bo Rothstein gör är att förutsätta att den intellektuella vänstern ens existerar. Rent krasst är det inte många personer som ur ett rent intellektuellt resonerande landar i en socialistisk världsåskådning. De landar i den åsikten på grund av avsaknad av intellektuell förmåga.
Men den entreprenöriella ekonomin finns kvar. Och det är baserat på intellektuell förmåga. Också i industrin.
Ja det är faktiskt så att det är där den frodas allra bäst TROTS Bo Rothsteins utdömande av industrin som grund för samhällsbygget. Han har rätt i att kunskap är mer efterfrågad än kapital och det är också nyckeln till framtiden.
Den entreprenöriella ekonomin frodas INTE hos den intellektuella vänstern. Tvärtom de hatar nymodigheter och klassbrytande aktörer som tänker själva och kanske utanför normala referensramar. Entreprenörer är väldigt ofta nytänkare och lite av revolutionärer i den lilla skalan. Nytänkare göre sig inte besvär hos vänstern. Vänsterns sk intellektuella vill klamra sig kvar med sin husgud Marx. Och vart vänder sig då entreprenörerna? Till vilka politiska riktningar?
Ett land som inte på ledande nivå varken har eller tar till sig kunskap lockar heller inte till sig kunskap. Men kunskapen och kreativiteten söker sig till likasinnade själar. De med öppet sinne.
Och det är i den verkligheten kriget mot mångkulturen faktiskt får sin näring.
Folk som inte har mentala skygglappar ser vad som händer och inser att samhällsutvecklingen går åt fel håll alldeles oavsett vad etablissemanget säger. Folk är kloka nog att inse att en förändring måste ske och det utan låsningar. Folk är mer öppna för förändring, mer progressiva även med nya partier än de gamla partierna som bara kallar sig progressiva men som är stockkonservativa och handlingsförlamade.
Allt är triangulerat. Folket är radikalt. Kulturvänstern agerar som ett reservat för utrotningshotade dinosaurier. Progressiva partier är reaktionära.
Och mitt i detta är det folket som agerar klokt. Iofs med viss tidfördröjning men det är i folklagren det händer.
I USA, i UK i Holland, Frankrike Sverige och i de flesta länder inom EU. Folk vänder sig till de partier som tidigt tar till sig vad som sker. Inte till de partier som förnekar sin samtid.
Kvar i reservatet står inte bara kulturvänstern utan hela vänstern tillsammans med sina likasinnade, de faktaresistenta och stockkonservativa. Liberaler, miljöpartister och en del ultrakonservativa. Utanför agerar folket radikalt som alltid. I opposition mot etablissemanget för att hålla etablissemanget i schack. Radikalt för den tid som råder.
I vår tid är det främst en fråga om mental frihet. Att få tänka fritt. Att agera. Att göra skillnad
Och det är samtidigt nyckel till ekonomisk framgång för ett land. Att skapa riktig banbrytande kunskap. Inte bevaka gamla överspelade teorier som Marxism eller skapa nya som intersektionell analys enkom för att ha något att bevaka.
Vi ser en kunskapsrevolution där framförallt vänstern är helt överspelad.
Och därmed MSM för det har varit vänsterns främsta plattform.
