Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag funderar mycket kring estetiken när det handlar om mediaideologin. Det handlar absolut mycket om signalverkan, poserande och imageskapande. Vad för sorts bild av den egna tidningen vill man ge? Det ska vara action och drama. God ska ställas mot ond med hälp av det identitetspolitiska rastret. Läsaren ska känna att denne står på den goda sidan det vill säga delar tidningens godhetsvärderingar. Lite feel-good helt enkelt. Att då ta upp saker som händelserna i Köln eller mord på asylboende strider mot feel-goodideologin. Då håller man hellre tyst.

Jag är övertygad om att det finns marknadsförare och reklammakare som vet precis hur budskapet ska utformas för att skapa feel-good. Kanske det inte är så mycket pk-tänk heller. Det ska vara mycket kvinnor också. De är medialare och blodfullare än som det väl anses - träaktiga män. Det är ett av fundamenten idag. Räkna antalet bilder på män och på kvinnor i olika publikationer så framgår det tydligt. Kyrkans tidning i Stockholm hade kvinnor på 8 bilder av 10. Kvinnor säljer.

Tidningen Metro är nog det tydligaste exemplet på vad som ska anses skapa feel-good och positiva associationer. Det är en helt igenom syntetisk och cynisk mediaprodukt. Men även SVD:s nätupplaga är ett slags imageskapande skyltfönster som ska stryka läsaren medhårs och - som man tror - skapa positiva förknippningar med tidningen. Den lever sitt eget liv ibland tycker jag i förhållande till papperstidningen.

Jag tror mediafolket inte tror sig om att kunna skapa "spännande" produkter med hjälp av en ärlig och verklighetsanpassad journalistik. De tror nog att den blir för tråkig. De fattar inte att läsarna tröttnat på en pk- och feel-goodjournalistik som i längden -eftersom den befinner sig för långt från verkligheten - blivit syntetisk och oäkta.

Det finns förstås en inre logik i MSMs mörkande om man utgår ifrån att de flesta etablerade medier bedriver agendajournalistik. Det jag inte förstår däremot är selektionen när MSM väl väljer att exponera de problem som följer i invandringens spår. Är det verkligen aningslöshet inför konsekvenserna av exponeringen eller vill man väcka sympati på något förvrängt vis?
Jag tänker främst på DNs artikel "Våldtäkter mot asylsökande pojkar oroar". Förövarna är nämligen i samtliga fall själva asylsökande ensamkommande ungdomar och män från Afghanistan.
Det är fullständigt horribel läsning och av artikeln framgår dessutom att dessa brott inte alltid anmäls så mörkertalet kan vara stort.
DN konstaterar att det rör sig om afghanska män och ger delvis en kulturell förklaring till företeelsen.
Det som åsyftas är s.k. ”bacha bazi” vilket innebär att fattiga ofta föräldralösa småpojkar tvingas klä sig som flickor för att underhålla och tillfredsställa vuxna män. Det är visserligen förbjudet men inget som tas på allvar av afghanska myndigheter. Förra året bestraffades t.ex. två amerikanska soldater positionerade i Afghanistan av sin egen ledning då de uppmärksammat våldtäkter mot pojkar begångna av afghanska polismän och militärer. Man ville inte stöta sig med afghanska myndigheter som ignorerar övergreppen och alltså i vissa fall deltar.
http://edition.cnn.com/2015/09/22/as...e-us-military/

Gruppvåldtäkter mot vuxna män förekommer även som en form av bestraffning i Afghanistan och det finns åtminstone två liknande fall med vuxna afghanska män som offer och förövare på svenska flyktingförläggningar. DN konstaterar också att antalet våldtäktsfall mot pojkar har ökat markant.
DNs artikel passerade obemärkt förbi trots att den berör bland de mest avskyvärda av brott och handlar om samhällets mest utsatta barn som offer. Kanske var det därför DN ansåg artikeln säker att publicera. Ämnet är så groteskt att vänsterdebattörer svårligen kan relativisera det och högerdebattörer inser att brunstämplingen kommer som ett brev på posten om de ens nämner företeelsen.

Ur ett agendaperspektiv är ämnet onekligen komplicerat. Att utländska förövare slår kvinnor i offerhierarkin blev märkbart efter debatten om övergreppen i Kungsträdgården men här utgör utländska män och pojkar både offer och förövare. Jag har svårt att se argument om att även vita män ägnar sig åt detta eller reportage med svenska män som berättar att även de blev våldtagna av jämnåriga på sin skola. Patriarkatet kan fungera som förklaringsmodell men då måste man i något avseende erkänna att det afghanska patriarkatet är en exceptionell extremvariant. Resultatet blir så långt kompakt tystnad.

Jag skulle vilja se den debattör som t.ex. ger sig på att förmildra följande fall som beskrivs i artikeln och som skrämmande nog ägde rum i ett familjehem.
Man kan bara föreställa sig chocken hos de läsare som enbart håller sig till MSM. De får informationen om att detta groteska förekommer och sedan försvinner nyheten i flödet, utan debatt eller förslag på åtgärder. DN släpper en bomb där både etnicitet, kultur och brottsstatistik direkt eller indirekt sammankopplas efter att i åratal ha hävdat att sådana sammankopplingar är fascism. Det måste framstå som snudd på surrealistiskt.

I vilket samhälle har de visat att de fungerar?

Jag såg en dokumentär på SVT på liknande tema för något år sedan. Möjligtvis Dokument Utifrån, jag minns tyvärr inte namnet.

Men den handlade om kulturen kring vuxna män som våldtar pojkar i Pakistan.

Kontentan är denna: Kvinnor i dessa kulturer hålls inlåsta hela sina liv av föräldrar/make. Vissa män gifter sig dessutom med flera kvinnor. Samtliga äktenskap, dvs heterosexuella parbildningar, är arrangerade av de inblandade släkterna.

Män som saknar resurser eller sociala nätverk blir således helt utan partner. En föräldralös man ur arbetarklassen har inte tillgång till ett släktnätverk som kan arrangera ett äktenskap åt honom. Att få till stånd ett äktenskap på egna meriter är en omöjlighet, eftersom det saknas sociala kontaktytor mellan ogifta kvinnor och män.

Resultatet blir extrem sexuell frustration, vilket leder till att fattiga män utan resurser sexuellt utnyttjar fattiga pojkar utan resurser.

När Sverige nu transplanterat dessa fullständigt inkompatibla kulturer på massiv skala i svenska HVB-boenden så kan ju vem som helst räkna ut med röven att samma problematik uppstår även här.
När dessa stora mängder sexuellt frustrerade män sedan slussas ut för egen maskin i det svenska samhället kan också vem som helst räkna ut vad som kommer hända.

För journalisterna har mardrömmen bara börjat. De har årtionden framför sig att tvingas beskriva den älskade mångkulturens misslyckande.

(Om någon minns namnet på dokumentären får ni gärna berätta)

Det är inte VICEs dokumentär "This Is What Winning Looks Like"? Vet inte ifall den sänts i Sverige öht.

Visst handlar det om att kvinnor säljer, vi har fått en uppsättning halvt dolda konventioner i media där (yngre) kvinnor framställs som mer blodfulla, mer spännande - och där det är mer tillåtet för tjejer att själva välja sina roller, sin offentliga persona än det är för män. De senare beskrivs bara som "gubbar" eller tråkigt profesionella men lätt intetsägande. Om de inte har några andra exotiska eller outsidermässiga markörer, vill säga.

Det är ingen tillfällighet att de flesta krönikörer och många politiska reportrar numera är kvinnor (unga eller under 50), de uppfattas som mer "rätt för idag" ungefär. Hela tilltalet i media har därtill blivit mycket mer kvinnligt, ibland tjoigt brudigt, och bilden av vem *jag* är, bilden av reportern eller skribenten som privatperson har hamnat långt fram i förgrunden på ett helt nytt sätt. Och den traditionella bilden av hur tjejer är ger mycket mer spelrum för att lansera sig på de villkoren. Ann Heberlein och Frida Boisen är ett par exempel: en (vit) man som uppträdde på det sätt de gör och lekte runt i diskussioner - "jamen det var ju bara som jag saaa...man säger om mig, ja vet ja, hör du...", blängde med ögonen,kastade lätt med håret och sen en massa stories om vad som hände i helgen eller hemma i köket - skulle uppfattas som påfrestande, tafatt och "out of place" av både de flesta kvinnor och de flesta män. Men när det är en tjej går det bra, det faller in i bilden för väldigt många.

Dessutom är ju unga "urbana" kvinnor (singlar eller i halvlösliga relationer) en mycket tyngre målgrupp för massmedia idag än de var för 30-40 år sedan. Tidningar och tv jobbar hårt på att nå ut till just den gruppen, män är inte prioriterade på samma sätt, varken unga män eller äldre - och då väljer man skribenter, krönikörer och även intervjuobjekt som passar denna grupp, som skapar en känsla av snabb identifikation för dem.

För DN kan man väl säga att artikeln utgör ett alibi. Faktumet att det gäller ett flyktingbarn gör ju skrivelsen ofarlig i den mån att fallet mer eller mindre helt saknar koppling till det svenska samhället. Man har större press på sig att publicera nu, och vad gäller den diskreta kopplingen till taharrush-ritualerna så har ju massan redan informerats om att det hela är en fråga om kön och inte etnicitet. Frågan är hur väl det resonemanget håller när offret är en svensk lintott som hamnat i klorna på dessa orcher. Att så kommer ske är tack vare politikers och journalisters öppenhjärtiga insatser en tidsfråga, då gäller det att förbereda massan rent mentalt på vad komma skall och upprätta beredskap för hur det ska tacklas när det väl sker. Samtidigt är det i grunden inget nytt. Minns att GW tog upp ett liknande fall för några år sedan i veckans brott där taharrush-orcher hade huggit ihjäl en av sina efter lite härligt bögsex. Men, som sagt, det är nog fråga om att skapa beredskap då det blivit något utav en nödvändighet nu när taharrush-orchernas sexriter blivit svensk vardag.

Herpes, det som kryper eller slingrar sig fram... Här ett ganska komiskt, passivaggressivt inpass av den missunnsamme Per Svensson på reträtten i Asylsvenskan:

Nere i kulverten



Länk (unvisit): http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/k...e-i-kulverten/
Länk:
Dubbelmoral, surmagat hyckleri, projektion, brända jordens taktik, historierevisionism, mindfuck? Per Svensson låtsas som att åsiktskorridoren var en ventilerad och luftig arena för debatt, trots giftgasen och enkelriktningen som blotta benämningen åsiktskorridoren så väl beskriver. När åsiktskorridoren, den antifascistiska skyddsvallen, äntligen raserats så hävdar han att i dess ställe en "åsiktskulvert" byggts. Absurt.

I förmiddagens P1-program Kaliber, diskuteras olika aspekter av att eländet i andra delar av världen drabbar oss, och om och vad man kan/bör göra åt detta. Programmet är intressant, inte minst för att det tar upp aspekter som borde ha belysts i MSM för decennier sedan. På slutet av programmet diskuterar Alice Teodorescu och Göran Rosenberg vad som kan respektive bör göras politiskt. Båda säger nästan att invandringen kan krossa Sverige och att EU kan rasa samman under trycket. Tämligen oförblommerat vidgås att det nu bara är staterna själva som kan åstadkomma något för att rädda situationen emedan EU helt har misslyckats.http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=1300

Uppenbarligen har krismedvetenheten även börjat äta sig in hos Rosenberg, och jag fick intrycket att han närmast är uppgiven, eller till och med desperat, pga att läget är så allvarligt. Av detta tror jag man kan dra slutsatsen att mediekriget håller på att förloras av mångkultursidan. Deras praktiska inställning till verkligheten skiljer sig allt mer från deras ideal, så jag kan förstå deras allt mer uppgivna tonläge.

Det har gjorts många dokumentärer om det här.


http://www.bbc.com/news/world-south-asia-11217772

En dokumentär heter Pakistan''s Hidden Shame och handlar om exploateringen av barn i den regionen.

https://www.youtube.com/watch?v=dSrH09lLsBI

Fenomenet tas även upp i What winning looks like som nämns ovan här. Ett stort problem för amerikanerna och de afghanska myndigheterna är att det oftast är polisen och militären som terroriserar lokalbefolkningen i Afghanstan. I detta fall anklagades den regionala polischefen för kidnappning, våldtäkt och mord på pojkar.

52:10 och framåt förklarar den tillförordnade polischefen varför fenomenet förekommer.

https://www.youtube.com/watch?v=Ja5Q75hf6QI

Föga oväntat har den här stenåldersmentaliteten nu fått fotfäste i Sverige.


http://www.expressen.se/kvallsposten...tagen-pa-aker/

Vad blev straffet för övergreppen? Två av 16-åringarna dömdes i december förra året av Ystads tingsrätt till sluten ungdomsvård. Påföljden blev åtta respektive tio månader. Sluten ungdomsvård innebär i princip att de flyttas till ett annat boende, likt det de redan bor på.

Det svenska rättssystemet är inte anpassat för folk som lever i enlighet med en klanmentalitet. Svensk media kan inte rapportera om hur utbrett det här fenomenet är, eftersom rasismanklagelserna hänger hela tiden i luften när sådana här fenomen tas upp. Det värsta av allt är nog att förövarna inte får några straff värda namnet, vilket innebär att de uppfattar att de inte gör något fel.

Är man under 18 går det i princip inte att utvisa någon med nuvarande lagstiftning, vilket innebär att "barn" från Afghanistan och andra länder kan begå hur många sexuella övergrepp som helst utan att bli hemskickade. Frågan är hur länge media kan mörka de här fenomenen.

Borde vara:

http://www.svt.se/dokument-utifran/p...orade-pojkar-1



Den "skandalomsusade" Daily Mail ger idag exempel på hur en gift irakisk ung man spårar ur på ett badhus:


http://www.dailymail.co.uk/news/arti...#ixzz3zOISzlKE

Man tar också upp hur polisen i Österrike sökt tysta ned affären, och likt vår rikspolischef Eliasson hänvisat till att migranterna haft det körigt innan de kom till Europa.


Medierna i P1 gör det enkelt för sig genom att beskriva Daily Mail som skandalomsusad. Trots allt flerfaldigt belönad som "Årets nyhetstidning" av British Press Awards:

Kultursektionen i Asylsvenskan flörtar inbjudande med sin klickvänliga rubrik; Ann Lingebrandt tittar närmare på Sápmi lit, samisk (populär)litteratur:

"Hela Sápmi är hotat om mörkerkrafterna inte besegras" {frontrubrik

Sápmi träder fram i ljuset {artikelrubrik


Samen är svensk, såvida han/hon inte är norrman, finne eller ryss, eller en blandning. Men så är han/hon också same, med särskilda privilegier till ett arv med band till blod och mylla, med företräde till jakt och rennäring i delar av Sápmi. Något som den osynlige, konturlösa, anemiske, generiske svensken saknar; det enda arvet den vite mannen har är synden.


http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/k...fram-i-ljuset/

Samerna har åtminstone "klanen", vad har den generiske svensken när staten abdikerat? Artikelförfattaren tycks skildra ett självmedvetet Sápmi som tar till sig valda delar av globaliseringen (integration) och behåller sin särart samtidigt. Kan den generiske svensken utveckla en liknande eklekticism som ett revalverat genus (släkte), bli en nationalkosmopolit?