Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Det här är ett område där modern teknologi helt har raserat alla gamla sanningar. Både dragna (bogserade) haubitser och dragna GRK är "engångsvapen" i en tänkt stridssituation, där man antar att fienden har samma förmåga som man själv har, vad gäller artillerispaning (genom att mäta kastbanan i realtid räknar man elegant ut var pjäsen som skjuter måste stå).
Då har man moteld på sig inom ett par minuter efter eldöppnande - det är hela förklaringen till att sätta artilleriet på en mobil plattform (både GRK och haubits). Alla gamla regler om hur man placerar artilleri för att kunna samverka med andra skjutande förband, inmätningar av spärrar, målbyten mm är inaktuella, därför.
Vad jag vet så mäter man bara in ett kort stycke av projektilbanan för att den vägen kunna räkna ut ett antal koefficienter. Dessa koefficienter sätts in i parametrar i en ekvation som beskriver en kastbana för artilleri. När koefficienterna har estimerats så räknar man alltså ut var den skjutande pjäsen bör stå.
Som sagt, allt hänger på att ekvationen för kastbanan är känd, för olika typer av artilleri. En haubits har en kastbana skild från tung GRK, samma gäller för slätborrad kanon etc. Men mjukvaran bör kunna identifiera typ av pjäs.
Men vad händer om det är styrbar am? Typ Excalibur? Jo, ingen artilleriradar klarar detta. För radarn ser inte början av trajektorien och eftersom det inte finns någon definierad kastbana så är artilleriradarn rökt.
Edit: Om nu inte metodiken har ändrats så att radarn numera även ser "uppskjutningen" av projektilen/granaten.