Citat:
Ursprungligen postat av
Polu
Det är uppenbart att det finns två huvuddiskussioner kring mångkulturen:
1) En filosofisk och akademisk diskussion kring fenomenet.
2) En praktiskt inriktad diskussion med fokus på konkreta problem i Sverige.
Bägge diskussionerna är viktiga och behövs. Nyliberalismen, eller vad man nu ska kalla det, är ett problem som är gemensamt för hela västvärlden. De unika problemen i Sverige är kopplade till den stora mängd flyktingar som kommit på kort tid. Belastningen hotar att slå sönder samhället.
För Sveriges del måste ju rimligen en bärande fråga vara VARFÖR PK-etablissemanget arbetar så hårt för att ta hit fler flyktingar per capita än något annat land. Här skiljer sig Sverige kraftigt från övriga länder. Varför?
Dessa huvuddiskussioner är ju själva essensen i det mediakrig som vissa anser pågår i media. Det är lite som bad cop / good cop-principen för att få en misstänkt att börja prata. Eller som någon form av hegeliansk dialektik, med tes, antites och syntes. Låt mig ge ett exempel:
1.
Tes: Göran Greider (good cop) skriver att Sverige är ett rikt land med en massa tomma åkerplättar, vilket innebär att vi kan släppa in 30 miljoner muslimer.
2.
Antites: Alice Teodorescu (bad cop) skriver att man inte kan hålla på och släppa in muslimer hur som helst om man inte ställer krav på dem och ser till att de är tacksamma (äter upp på tallriken) och produktiva (jobbar i låglönesektorn).
3.
Syntes: Göran Greider och Alice Teodorescu möts i en debatt på SVT där de låtsas munhuggas om metoderna för massinvandringen ett tag, för att sedan förenas i åsikten om att massinvandring är bra för Sverige, och framförallt lönsam. Svenne kan då välja sin egen världsbild när det gäller invandringen. HBTQ-hipstern väljer Greiders världsbild eftersom den ger cred på Facebook, och medelklasstjänstemannen med tunga bolån väljer Teodorescus världsbild eftersom den är bra för bolåneräntan och tillväxten.
Mediakrigaren fattar som vanligt noll. Så enkelt var det med den huvuddiskussionen.