Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kan någon kanske reda ut exakt vad Breitbart är och vad som skiljer den från Fria tider, Avpixlat och Nya tider? Vilken roll är det Breitbart har spelat i Trumpkampanjen som Sverige skulle kunna imitera?

Jag har läst någon enstaka artikel, och de håller förstås högre kvalité, men Breitbart har ju en del mer pengar att avlöna folk med.

En annan fråga rörande detta:


Saknar vi mängden meme-krigare för att åstadkomma detta i Sverige eller är det bristen på karisma hos SD/Åkesson som begränsar oss? Uppslutningen bakom Trump var ju helt sanslös på nätet. Det var nästan det enda som skrevs om på exempelvis 4chan. Trumps självförtroende och ego gjorde att det östes ut meme om hur han var "God emperor" som skulle "krascha tåget (som saknade bromsar) utan överlevande". Han skulle ju till och med göra anime verkligt! Som vanligt vill jag gnälla på Åkesson och säga att den sortens uppslutning och engagemang kan han aldrig uppbåda. Åkesson är ingen God emperor, han är byråkraten som enträget jobbar vidare med något ingen imponeras av. Men även bortsett från det meningslösa intryck som SD ger så borde det finnas ett memande ändå, liksom det fanns innan Trump? Innan fanns förvisso Farage och Ron Paul, och Ron Paul var ju verkligen ingen larger-than-life-typ, men han vågade vara rak och tydlig med sina åsikter. Eller är problemet att vi saknar en plattform för memandet? Det vill säga, boards med smidig infogning av bilder/videos m.m.

Sveriges motsvarigheter är just Flashback och en del alternativ media - som man bara besöker när man vill veta vad MSM undan höll denna gång. Flashback är antagligen den mest betydelsefulla sidan, men den är helt annorlunda jämfört med /pol/ på 4chan. Här finns ingen lekfullhet eller kreativitet på samma sätt. Det är snarare ett forum där man närmast dokumenterar medias och politikernas idiotier, eller beklagar sig i förtvivlan över utvecklingen. Men något alternativ erbjuds liksom inte. Det finns inget fokus för förhoppningar annat än att SD ökat en procent sen sist eller någon trivial artikel av någon journalist som försiktigt antyder något som är tabu.

Kanske har det att göra med att snittåldern är högre här. Flashback är gammalt och antagligen är skribenterna också äldre och mindre av drömmare. De yngre har en annan hoppfullhet tror jag, de begränsas mindre av realiteter och kan drömma om korståg, och reella förändringar. Så man undrar var våra ungdomar tagit vägen, varför engagerar de sig inte mot PK?

Eller också handlar det om att Sverige är så fullständigt kvävt av MSM och att utvecklingen gått så långt att vi saknar hopp. Oavsett så saknas det en livskraftig och glad populism. Det märks inte någon hoppfullhet utan bara förtvivlan, ilska och naiva förhoppningar om att SDs valresultat en dag kommer spela roll på något vis. Alternativet är inbördeskrig, men det är inte ett budskap om hopp och befrielse utan en väldigt realistisk och blodig men nödvändig utveckling.

Jag tror man bäst förstår orsaksföljden som svampens mycelium och dess fruktkroppar. De senare är inte förutsättningen för det förra, men det förra är förutsättningen för det senare. En annan liknelse är åskledaren som inte skapar laddningen i atmosfären, utan bara behöver vara relativt hög nog att leda nedslaget.

Det är på intet vis Breitbart, Drudgereport eller Infowars - lika lite som "ryska trollfabriker" - som skapar de opinioner vi ser i västvärlden, utan organiskt existerande opinioner som är förutsättningen för dessa jämförelsevis mikroskopiska organisatoriska strukturer.

Drudgereport är förstås det allra bästa exemplet - världens simplaste länksamling, med en enorm räckvidd och tyngd. Breitbart har säkert fler anställda och större budget, men ändå väldigt liten institutionell stadga jämfört med MSM som visat sig så impotent.

Samma sak i Sverige: alternativmedia och Flashback är det oundvikliga resultatet av verklighet, politik och teknologi som vid nedsläckning skulle söka nya uttrycksformer.

Konkurrensfördelen idag är inte tryckpressar, TV-master eller ens produktionskvalitet utan upplevd autencitet och samstämmighet med människors tankar. En enda systemkritisk person kan med rätt budskap få lika stort avtryck på Twitter eller Youtube som ett helt mediehus. Och om Twitter bannlyser alla systemkritiker kommer energin bara söka andra kanaler att kommunicera genom.

Frågan är alltså inte om det i Sverige finns tillräckligt många eller bra meme-skapare, djupa Flashbacktänkare eller alternativmedier, utan om behovet av systemkritik och politiskt utlopp för reaktion i nationalistisk riktning är jämförbart med i USA eller andra europeiska länder.

Se det såhär: Det krävs en mördande reklam för att sälja in sådant som är skadligt och plågsamt för konsumenten, att övertrumfa naturliga instinker och sunt förnuft. Att marknadsföra egenintresse och överlevnadsinstinkt kräver mycker mindre resurser.

Konstigt nog lyckades högerextrema samla fler till ett större antal demonstrationer under 80- och 90-talet trots att inget eller en kraftigt decimerad version jämfört med dagens internet fanns. Likaledes lyckades folket i DDR riva muren 1989 helt utan hjälp från vare sig Twitter eller Breitbart. Franska revolutionen genomfördes helt utan ryska trollfabrikers inblandning, det fanns inte ens datorer då! Tanken svindlar. Hur går det till? Kan folk verkligen aktivera sig utan att stanna hemma framför datorn? Kan folk verkligen bilda sig en egen uppfattning baserad på sina egna empiriska erfarenheter utan att få den levererad von oben?

Svaret är ju precis som du skriver att verkligheten alltid överträffar journalistiken i signifikans för åsiktsbildningen. Och här har MSM lämnat fältet öppet för alternativmedia. Taktiken har varit kontraproduktiv. Desto sämre MSM beskriver den verklighet folk upplever, desto sämre kan alternativmedia tillåtas vara och fortfarande nå en högre legitimitet. Det vill säga: om MSM stämmer till 20% med min upplevda verklighet och alternativmedia stämmer till 30% så väljer jag att lita mest på det senare. Lägg inga vikter vid själva procenttalens faktiska värden, de är bara där för att illustrera en poäng och jag hade lika gärna kunnat skriva 5/10% eller 70/85%. Utan att ens behöva närma sig perfekt autencitet har alternativmedia övertaget så länge MSM gör ännu sämre ifrån sig.

Och MSM har gjort dåligt ifrån sig. Man har varit högst selektiv i vilka nyheter som ska rapporteras för att inte gynna "mörka krafter". Man har aldrig gått på djupet om de bakomliggande orsakerna. Man har aldrig pressat politiker (ja, andra än SD då) med tuffa frågor som till exempel: "Varför har vi fattigpensionärer i Sverige? Vi är ett rikt land. Vi borde väl ha råd att ge de som arbetat ett helt liv den hyfsade pension de en gång utlovades?". Det har slarvats med källkritik och man har hyllat erkänt tvivelaktiga rapporter (Sandviken) medan mer trovärdiga aktörer (Sanandaji) misstänkliggjorts.

Och då lämnar man fältet fritt för andra aktörer, som även om de är dåliga, åtminstone är bättre på att beskriva verkligheten som folk upplever. Kontraproduktivt är också att som SVT/SR blåsa på med positiva bilder av mångkultur och förneka att det finns en baksida på myntet också. Var det inte i den här tråden någon länkade en artikel av någon utländsk forskare som funnit att desto mer man försöker hjärntvätta folket med vinklade bilder av mångkulturen desto mer väcker man folks aversioner mot mångkulturen?

En fråga jag frågat mig allt mer den senaste tiden är just detta: förstår inte journalisterna att det de gör är kontraproduktivt? Att desto mer man kallar SD-väljare för korkade bönder och bruna råttor som borde avlivas, desto mer garanterar man att de aldrig någonsin kommer rösta på något annat än SD eller möjligen ett ännu mer extremt parti som kan komma att dyka upp i framtiden? Förstår inte politiker att särbehandling av människor baserad på grad av rasifiering kommer att orsaka mer rasism?

Jag frågar mig ibland om det faktiskt finns en agenda där vänstern önskar just det. Mer rasism. När Sverige nådde för långt i framsteg i kampen mot rasism och för jämställdhet så blev det för tråkigt. Att enbart förvalta och finputsa de segrar som redan vunnits var inte nog. Man vill tillbaka till den spännande kampen på gatorna och stå där på barrikaderna för att i framtiden utnämnas till hjältarna. Men eftersom rasismen knappt fanns i Sverige var den tvungen att omdefinieras till att omfatta i princip allt om jag spetsar till det lite. Endast då kan kampen föras vidare.

För det kan väl inte vara så att en förkrossande majoritet av journalister och politiker är för korkade för att se det kontraproduktiva i sitt eget agerande?

Du tänker på Jonathan Haidt

(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tack för läsvärda tankar, även till Oyto. Jag är dock mer orolig för de intellektuella bristerna i den svenska reaktionen. Jämför med Bannon som aktivt hänvisar till slaget utanför Wiens portar när han förklarar sin syn på världen.

Jag håller med om kritiken av den svensk nationalistiska reaktionen. Åskledaren är väldigt kort i rocken. Och som Sommarsune skrev så saknas glädjen, fantasin och tillförsikten. Upprorets berusning och vanvördighetens energi. Det ska vara roligt att omvälva, inte dystert.

Bannon är en history buff. Han läser ett par böcker om historia i veckan.

Det är närmast en sorglig ton som slår an.
Även om omvälvning,intet såsom det var.
Det är som att gräva upp ett lik och försöka blåsa nytt liv i skelettet.
Man gör det för att man måste försöka,men förruttnelsen är så långt gången att man har problem med att tro på ett vidare frodigare liv även om miraklet skulle inträffa och bendelarna resa sig.
Jag känner igen mig...

Eftersom jag har god historisk överblick lider jag inte av sådan defaitism. Jag har inte svårt att göra en positiv framtid sannolik och med närmast marxistisk determinism beskriva en mekanik som slutar med ett tilltufsat, men fortlevande svenskt folk och en intakt västerländsk civilisation.

Uppgivenhet är det bara andra laget som ska känna.

Ja just nu är det politiska ingenmanslandet stort, tomt och skrämmande för många som klamrar sig fast vid de överenskommelser och narrativ som var giltiga igår. Men naturen avskyr tomrum så ingenmanslandet kommer att tas i besittning snart nog. Flyttlassen från högerkanten har satt sig i rörelse och utgör nog i en inte allt för avlägsen framtid en våg. Men för tillfället famlas det.

Sverige kallas ibland USA:s 51:a delstat och i så fall är Tyskland nog den 52:a. En del av förklaringen till att dessa två länder så beredvilligt offrat sig för att städa upp efter USA-ledda krigiska misslyckanden i muslimska länder finns kanske där. Varken Tyskland eller Sverige har utmärkt sig som några namnkunnigare kolonialmakter och har därför ingen usurpatistiskt betingad arvskuld att betala till tredje världens mindre lyckosamt lottade medborgare och lik förbannat är det just dessa två som framhärdar i dysfunktionellt öppnande av dörrar och hjärtan för allsköns lycksökare från världens alla hörn. Tyskland har förvisso Hitler att svara för men nazismen lämnade knappast någon skuld gentemot den muslimska världen efter sig och det är knappast världens judar som bankar på flyktingporten och begär att bli omhändertagna. Sverige och Tyskland har heller inte tagit aktiv del i USA-ledda krigskoalitioner i MENA på samma sätt som exempelvis britter och fransmän, men där britter och fransmän säger tydligt nej till ytterligare musliminvasion kan svenskar och tyskar av någon anledning tydligen inte göra det. Än, ska man väl säga för det kommer att ändras. Världen står inför ett behov av att bromsa in, samla sig och ta ut nya riktningar och de nya riktningarna lär, åtminstone för en tid, peka mot nationell sammanhållning och allianser med någorlunda likasinnade.

Den gamle konservative politiske kommentatorn Pat J Buchanan som knappast kan kallas populist har en liten intressant betraktelse över det nutida ingenmanslandet i WND (apropå relevant alternativmedia). USA:s stormaktsstatus är försvagad men gamla försvarsåtaganden kvarstår. Europa förändras i protektionistisk riktning, korruptionsskandalerna avlöser varandra i Latinamerika, Afrika och nu senast i Sydkorea, den muslimska världen är i färd med att slita banden. Det händer grejer och gamla allianser blir snabbt obsoleta:
http://www.wnd.com/2016/11/populist-...tide-rolls-on/

Inte bara America is at a plastic moment in history, hela väst är där, och därmed hela världen. Vi behöver alla nya friska tankar för framtiden som tar oss ur det senaste kvartsseklets totala misslyckande. I de nya riktlinjer som växer fram kommer inte multikulturen med likaberättigande för fundamentalistisk islam, klankultur eller Nigerianska 30-barnsfamiljer att ingå. Mediakrigarna kommer vad det lider inse att de för tillfället hårdsatsar på alldeles fel häst. Den politico-mediala eliten fattar att deras levebröd beror av en någorlunda upplyst inhemsk medelklass och kommer att agera därefter. Analfabeterna köper inga tidningar, islamister går inte på feministisk avantgardistisk teater och klankulturella traditionalister bryr sig inte ett skit om pride-parader. Den importerade valmanskåren levererar inte, om det inte handlar om samlad aktion för att på kommando rösta in någon klanbroder i någon församling.

Den svenska åskledaren är kort i rocken och både ängslig och sekteristisk.

I jämförelse med USA har laddningen i molnen ännu högre potential eftersom vi till skillnad från det stora landet i väster helt saknar spridning map. åsikter i det etablerade mediala politiska samtalet. Ännu högre potential för att vi till skillnad från landet som just valde Trump har lägre humankapital på människorna som kommer, ännu högre potential eftersom vår arbets- och bostadsmarknad saknar dynamik och definitivt högre potential eftersom volymerna är så mycket större räknat per capita.

Ändå blir det inte mer än en fjutt. Än så länge.

För att åskledaren skall nå himlen och kanalisera den enorma uppdämda energi som finns tillgängligt måste man bokstavligen stå på varandras axlar.

Kort sagt måste den verkliga oppositionen i det här landet sluta ödsla energi på att ängsligt ta avstånd från varandra och öppna den vida famnen för alla som på något sätt kan bidra i kampen.

Det gäller självklart en person som Mattias Karlsson som borde sluta demonisera en röst som Fria Tider* eller stiga åt sidan med omedelbar verkan. Men det gäller också de mer "hårdföra" och långtida invandringskritiker som inte välkomnar yrvakna borgerliga dissidenter. Att peka finger hjälper inte. Öppna famnen och tag mot varje hjälp att bygga åskledare högre tillsammans.

*Nå, Mattias, hur känns det att ha blivit överflyglad av Hanif Bali?

Det är här någon i ett svenskt forum av The_Donalds snitt skulle utropa om Hanif, "Ge den här patrioten en överrock", en annan göra hyllningsbilder med texten "Basad Bali" och en tredje bara skriva "VUVUZELA" med 72-punkts typsnitt. (Refererar till reddit för de som inte begriper rappakaljan.)

Jag har dock inte kunnat läsa intervjun med Bali som refererats x flera. Vad sade han?

Jag har en längre tid varit medlem på ett amerikanskt Alt Right-forum och kan vittna om att den energi, "high energy", som Alt Right-rörelsen genererade och som sedermera "memed" Trump till Vita Huset inte går att finna i den svenska politiken, eller metapolitiken. Även som åskådare var det roligt, man smittades av glädjen och kreativiteten och uppfinningsrikedomen. Och den totala bristen på vördnad för de dogmer som det politiska etablissemanget predikande menar är den moderna demokratins fundament var - är - ogenerad.

Man kan säga mycket om MSM i Sverige. Att den är trög och gammalmodig. Svansen är fortfarande lång och korkad men de som håller i trådarna vet ändå fortfarande vad de gör. Det här nya modeordet, härskartekniken, "god ton" som de senaste veckorna har lanserats i media är en reaktion på det amerikanska presidentvalet och den seger som Alt Right-rörelsen skördade. Nu gäller det att inte låta den tonen få fäste även i Sverige.

Samtidigt ligger SD som en blöt filt över svensk nationalism och invandringskritik och svassar inställsamt inför MSM som blir mer och mer irrelevant för var dag som går. Det är ett ängsligt och gammalmodigt parti som bara går efter lågt hängande frukt. Gamla sosseväljare och missnöjda gammelmoderater. Och de slängde ut det enda i partiet som hade tillstymmelse till puls, SDU med Kasselstrand, Hahne och Jessica Olhson. Förvisso inte Alt Right men ändå fanns det där en självsäkerhet och attityd, politiker som inte bad om ursäkt för sin existens och som faktiskt utmanade istället för att stå med mössan i hand och hoppades på en inbjudan till Nobelfesten. Framtiden tillhör de unga, något som SD-toppen verkar ha glömt bort. Unga som inte längre känner någon skam för gaskammare och vit skuld, ungdomar som växer upp i ett land som en gång tillhörde deras förfäder men som nu får höra redan från dagis att de är privilegierade men ändå får stå tillbaka när mörkare hudfärg öppnar upp gräddfilen.

Och de liberala "mångkulturkritikerna" i MSM kommer givetvis inte att våga ta ställning för den sidan som inte håller "god ton".