Egots död

Jag har funderat lite över jargong, då trådämnet kan talas om på så många olika sätt och beskrivs, samt introduceras för nybörjaren, i helt skilda ordalag inom t.ex. zenbuddhism, advaita vedanta, kristen mystik, sufism etc - eller för den delen av personer som Eckhart Tolle. Ska det t.ex. ses som oansvarigt att hänvisa till dialoger omfattande Nisargadattas sista tid, som riskerar att förvirra eller skapa olustkänslor för den som aldrig mediterat förut och lätt riskerar att falla in i nihilistiska tankemönster, vitt skilda från den faktiska upplevelsen av egodöd? Jag slogs av en plötslig ånger över hur jag stundtals har uttryckt mig. All form av religiös symbolik känns även den totalt onödig, då den lätt kan missuppfattas.

Kanske är zenbuddhismens fokus på korrekt meditationsutövande för sin egen skull - utan tankar om att uppnå någonting - samt det ständiga påminnandet om upplysning som "inget speciellt" ett mycket bättre kommunikationsmedel som fungerar som en värja mot både arrogans och evinnerliga tankeprocesser om upplysning?

Oavsett om man hamnar i fällan att föreställa sig egodöd som något nihilistiskt, eller fällan att sätta igång ett egocentriskt sökande efter ett tillstånd som till sin natur är fritt från både sökande och ego, så har man ju trots allt fått fel förståelse. Vad säger trådens skribenter?

Alltså, jag är förvirrad, och jag vet inte ens själv varför jag är det. Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner. Jag vet inte vad tvivel är, jag vet inte vad jag skriver. Jag har ingen aning om vad som ska komma här näst. Det är bara ord som flyter ur mig och det får mig att bli väldigt skeptisk och rädd. Jag vet inte om jag klarar det här. Jag känner att jag skulle behöva träffa och prata med någon som varit med om något liknande? Har lite skev verklighetsuppfattning, känner mig väldigt ensam ibland, för ingen verkar förstå mig, men det är väl för jag inte förstår dom. Eftersom dom reflekterar någonting i mig. Jag har ju mött dom av något skäl.

Jag söker efter en lösning, kanske är det du? Hjälp mig att bli klok på det här.

Tack på förhand,
Mvh

Lugn min vän. Ingenting har hänt. Allt sitter i ditt huvud. Forsätt meditera och börja läs böcker. Förvänta dig ingenting.

Ja, det var nog något psykosliknande jag gick igenom, fast utan hallucinationerna, men förvirringen och noll kontakt med empati. Det var rätt jobbigt, men det gick över så.

Använder du droger eller har du bara mediterat?

Man kan börja med Eckhart Tolles böcker för att få en god insikt i vad mindfulness är. Sedan efter det finns det hur mycket som helst. Vad som är bra med denna filosofi är att man kan vara kritisk till den, den tål det. Man behöver inte tro, man kan leta efter vetandet.

Det finns paradoxer i denna filosofi dock. För att nå mindfulness måste man oftast nå dit via intellektet/egot. Jag vet (har läst om) personer som fått upplevelser från ingenstans, oftast ur paniska situationer eller totalt överlämnande. Nära-döden-upplevelser osv, vilka har gjort att man får en glimt av det som är. Men, intellektet är utvecklat på så vis att om vi föreställer oss dess totala frånvaro så föreställer vi oss också mörker. Eftersom vi ofta betraktar och utvärderar upplevelser via intellektet kan vi inte helt ogärna lägga ifrån oss det enda verktyg vi känner till för att utvärdera upplevelser. Därför krävs det att man först och främst erkänner intellektet som ens ego, att detta inte tillhör varesig jaget eller ens biologi. Man degraderar inte intellektet, man betraktar det för vad det är; ett verktyg som binder samman dåtid och framtid, men som aldrig vill ge sig hän åt nuet och varandet.

Daniel Kahneman förklarade det hela mycket väl under denna TED-föreläsning:

”A man said he had been listening to a symphony, and it was absolutely glorious music. At the very end of the recording there was a dreadful screeching sound and then he added quite emotionally, ‘it ruined the whole experience’. But it hadn’t. What it had ruined was the memory of the experience. He had had the experience, he had had twenty minutes of gloriuos music. They counted for nothing because he was left with a memory, the memory was ruined, and the memory was all that he got to keep.”

Kan man uppnå detta utan psykadeliska droger?

Du kan uppleva det när du vill. Bli medveten om vad som existerar framför dig, tankarna som sprudlar ur hjärnan är bara ett verktyg men det är inte du, du är upplevelsen av nuet.