Egots död

Jag har inte talat om sanning, utan tvärtom så dementerade jag tron på sanning då dess fundament vilar i egot som identifierar sig med konceptuell vanebildning i form av bl.a. livsåskådningar och trossystem. Den egodöde har därutöver ett dramatiskt annorlunda förhållningssätt till tankar, i den mån de alls uppstår - de är, som notis, inte nödvändiga för kommunikation: en person kan tala och skriva med ett sinne helt fritt från tankar. En person kan även agera i världen utan att illusionen - ja, detta är verkligen en illusion - om "doership" återfinns i medvetandet.


Tillvaron ter sig annorlunda efter det att upplysningen trätt i kraft, varför dessa påståenden är tämligen vanligt förekommande. Om dessa utsagor missförstås leder det ofta till uppfattningen att "alla redan är upplysta".


I dagens läge är vårat egodrivna operativsystem inte nödvändigt för överlevnad, om det nu någonsin har varit det.


Jag säger det igen: egots ontologi är irrelevant - och riskerar i egenskap av distraktion t.o.m. att vara stjälpande - i strävan att upphäva det. Rent fenomenologiskt är det verkligt fram tills upplysning nåtts, vilket är det enda som spelar någon roll.

Vill du ha en konkret förklaring handlar upplysning till stor del om att de subsystem i hjärnans default mode network (DMN) som strukturerar upp tillvaron i "jag och annat" och "jag i tid" stängs ned hos den som upplever att "allt är ett" och att "allt är nu", två klassiska beskrivningar av mystiska tillstånd. Deaktivering av DMN, roten till egobaserade tankar, tillåter mer aktivitet i det som kallas task-positive network och en tillvaro som spenderas i nuet - utan tankar.

Varför vill du upphäva det?

För drygt en månad sedan slutade jag skriva på Flashback och hade tänkt hålla mig härifrån, men då och då har jag tittat in, och då jag har skrivit mycket i denna tråd så kan jag svara på frågan. Egot bör upphävas därför att det skapar lidande. Jag är inte överens med Frigjord om att det permanent går att upphäva egot mer än de mest utpräglade delarna av det, men det är mest semantik egentligen.

Du nämnde själv buddhismen. I en annan tråd här i psykologiforumet nämnde Frigjord en mycket intelligent man, som i unga år genomgick en livskris efter att ha läst Schopenhauer och Mainländer. Schopenhauers och Mainländers läror är i princip västerländska varianter av buddhismen; världen är en sorts illusion, fylld av lidande. Därtill är det mänskliga samhället en charad - ett dåligt spel för gallerierna. Den som bejakar sitt ego ökar detta lidande och spelar med i charaden.

Alla strävanden är fåfänga och livet slutar med döden, så vad finns det att uppnå i världen? Sinnesfrid. Sinnesfrid får man genom att inte sträva efter något. Det är det enda välbefinnande som egentligen finns. Jag har långtifrån alltid själv varit någon mästare på att uppnå sinnesfrid, men när jag känner mig väl till mods vet jag hur det känns.

Angående begreppet "verklighet": när du drömmer vet du (för det mesta) inte om att du drömmer. När du sover och inte drömmer är du inte medveten alls, åtminstone inte i sådan grad att du efteråt kan minnas det. Men du vet ju egentligen inte att denna "vakna" tillvaro på något sätt skulle vara verkligare än drömmen eller den drömlösa sömnen. Du har ingen referenspunkt. Något upplever någonting. Det går inte att bevisa att detta som upplever någonting alls upplever något som finns utanför det upplevda. Påstår du att ditt "jag" upplever detta kan du heller inte bevisa existensen av detta "jag".

Kan inta komma ifrån denna tanke. Är inte allt det där också bara tankar?
Att en tanke om att få mest status, flest barn, brudar o.s.v. är en tanke på exakt samma sätt som den när jag sitter och är upplyst.
Som jag sa i början, visst att sitta och meditera och se på träd är en sak men att kalla detta för "finare" än om jag sitter och upplever tankar är som att säga att vissa signaler i huvudet är finare än andra.

Om man är upplyst så har man tid med trams menar du?

Det enda sättet att få bevis på är att skaffa egen erfarenhet naturligtvis. Du fick ju bra tips av Frigjord innan, använd dem. Om du tror att nån annan ska kunna bevisa nåt för dig så får du hålla tillgodo med "storys".

Upplysningen består inte av tankar. Den är en direkt upplevelse av naturen bakom/bortom egot, den är ordlös och obeskrivlig. Kan du beskriva vad du egentligen är? Nej. Du kan bara prata om ditt ego, om dina egenskaper, attribut, tankar, känslor, sinnesintryck osv. Uppfattaren/observatören av allt detta går inte att konceptualisera.

Tanken "jag är upplyst" är inte upplysning. Det Tao som kan nämnas är icke det stora Tao.

Okej då har vi kommit så långt. Den är att man upplever det runt sig med sina sinnen, inte tankar. Men att uppleva saker med sina sinnen är också något som skapas av signaler i huvudet, vi ser inte lika många färger som andra varelser, vi hör inte o.s.v.

Man säger helt enkelt att vissa signaler i huvudet är "finare" än andra.

Något jag har lärt mig så här med åren är att lagom är ofta allra allra bäst. Och visst att vara i nuet och meditera lite är bra för psyket men mer och mer börjar jag "vakna upp" från en period jag haft nu i något år där jag varit inne på att uppnå någon upplysning, då jag mer och mer har kunnat sätta orden på religiös dogma och rent av sekttänkande.

Vänd på det istället, vad skulle jaget/egot kunna vara?

Det är bättre att "bevisa" att saker finns, än att bevisa att de inte finns.

Desto mer du undersöker detta, desto mer tynar egot bort. Utan detta ego förändras din världsbild, och det har inget med religion/sekter att göra.

Upplysningen existerar utan tvekan och är värd att nå.

Alla tankar kommer från samma ställe, och ingen är finare än den andre.

Insikten om att tankarna inte kommer från ett ego/jag/själ/individ, utan från alltet, är upplysningen.

Fast det är som att säga att bananen kommer från ett fruktträd istället för att säga att banaben kommer från bananträdet. Frukt grönsak who cares

Att det sedan bara är entanke gör mig ännu mer pessimistisk

Du ställer dina frågor utifrån en position av väldigt dålig förståelse om dig själv: utifrån en bild av dig själv som tänkaren till tankar och inte som vittnet till tankar, vilket är ett nödvändigt steg på vägen till upplysning. Om du inte tar upp meditation som praktik så kommer denna typ av funderingar aldrig att sina, då enbart intuitiv förståelse - som uppstår i ditt innersta - är förklaring nog. Först när du sett att du själv inte är egot kan du även se det fundamentala skiftet i medvetandet av att befria sig från det.

Vi kommunicerar i ord, därför att detta är hur människor interagerar, men den som översätter detta skrivna till tankar och koncept, istället för att nära medvetenheten före tankar, kommer inte att ta sig vidare och missar hela poängen. Jag tror inte att du är ensam om denna tabbe, utan att den är relativt vanlig, men att "detta bara är en tanke" är ett missförstånd; som bäst redes ut genom ett mer seriöst fokus på meditation. Då förstår man till slut att, även om språklig kommunikation nyttjas av en egobefriad, så är den bedriven utifrån en position av stillhet fri från tankar.

Liknelsen vid att vakna upp från en dröm är väldigt slående. Illusionen om fri vilja upphör när egot upphör. Upplevelsen av separation upphör när egot upphör. Upplevelsen av tid upphör när egot upphör. Medvetandet blir den tidlösa, allestädes närvarande, oföränderliga och formlösa plattformen i vilket fenomen, form, dansar omkring genom kausalitet, utan att där finns några entiteter i kontroll - samtidigt som existensen själv blir a first without a second: samma verklighet finns i allt, på samma sätt som du i dagsläget anser dig finnas i din kropp. Du är dock inte din kropp, du är så mycket mer: medvetandet i vilket hela världen (= varseblivning, inre kognition) uppstår.

Nisargadatta Maharaj jämförde det med matsmältningen: du är sällan medveten om den, då den reder sig själv. Så fort din mat blivit svald lägger du mindre fokus vid den - Maharaj svalde hela världen och vilade i sig själv, i rent medvetande.

Förhoppningsvis är denna förklaring något som kan reda ut en del frågetecken. Om inte: återgå till meditationen och glöm vad jag skrivit, det är inte viktigt - det är bara ord.