Citat:
Ursprungligen postat av
Yr.kand
Det är svårt att svara när man känner sig fram. Pröva tänka.
Man(jag) brukar prata på det viset. "Det känns som att" behöver inte alltid betyda att man sitter med fingret mot vinden och känner efter. Men jag hade nog kanske tolkat det likadant som du så jag får tänka på hur jag uttrycker mig.
Jag tolkar ditt inlägg här som något arrogant (som en förolämpning)men det är min tolkning och jag brukar vara en misstänksam skit. Du kanske bara var något på spåren som jag inte kunde förstå för att jag inte var smart nog.
Det verkar annars som att det räcker med att bara se vad som är. Om resultatet av det får en invivid att leva avskild från samhället eller den ena att leva ett till synes vanligt liv spelar ingen roll.
Man blir så konstruktiv som man kan bli inom det område man står med de omständigheter som omgiver en. Omständigheter inkluderar det mentala. Omständigheter där styrkan på dess påverkbarhet kan få den yttre manifestationen av sanningen att verka icke speciell.
Att se saker och ting som de är verkar inte betyda att personen utåt sett blir exemplarisk i allt den tar sig an utan en person som pushas av sanningen och därför blir en person som trots sina på ytan felaktigheter blir en person som är fullt medveten om vad som sker och som därför i det sociala kan inspirera människor till att bli sanna mot sig själva.
Jag spekulerar lite här och är inte helt säker på det jag säger.
Du yrkand kanske har en intressant syn på detta. Syns det alltid på ytan att en person insett sin riktiga natur?