Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jan Guillou var en gång hederlig i sitt journalistiska värv, men nu drivs han av missionen att misskreditera alla som har en kritisk hållning i migrationsfrågan, i synnerhet SD. I sin senaste krönika i AB förfasas han över att Ulf och Lena Adelsohn yppat sund oro över svensk media och "testosteronstinna" muslimer, samt att de vidgår att de tar del av annan media än MSM. Det senare är rentav ett etikettsbrott och Janne hänvisar till Magdalena Ribbing(!) I krönikans slut landar Janne i den bisarra slutsatsen att det bästa sättet att bekämpa IS är att vända SD ryggen. Den gode Jan borde stuva undan sin gamla skrivmaskin för gott. Synapserna är inte längre vad de varit.

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...cle22557354.ab

Undrar om Karin Petterson sett Jan Guillou´s krönika i förtid och sedan tog sig tid och som det verkar tänkte efter och faktiskt formulerade något som börjar likna en början till en konstruktiv analys. Eller är det en ren slump?


Karin Petterson gör inget annat än ett karaktärsmord på Jan Guillou som elitistisk rödvinsvänster som tappat referenserna till verkligheten och istället refererar till Magdalena Ribbing i politiska frågor.

Det mest intressanta är att Karin Petterson faktiskt efterlyser både analys och ändrad politik:


Ännu en som börjat åsiktsmigrera utan att hon själv insett det. Även för henne har verkligheten trumfat slagorden. Verkligheten kräver en förändrad politik. SD representerar folkviljan.

Och dessutom fick hon medvetet eller omedvetet förklarat att Kejsaren, Guillou, numera är naken.

unvis.it/www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article22556239.ab

Edit:
Även Expressen har idag en liknande vinkling där S blivit eliten:

unvis.it/www.expressen.se/nyheter/lyxvillor-gods-och-snabba-sportbilar/

Givetvis en ren slump.... eller?

Det ska sannolikt läsas: Få som vi tycker räknas är medvetna.

Det finns en ytterst märklig föreställning hos personer med ringa verklighetsförankring (vilket inkluderar vänstern/vänsterliberaler), att om man bara får gemene man att förstå, vilket politik man själv (dvs vi som har funnit ljuset) vill ha resp. inte vill ha, så kommer gemene man att instämma.

-----

Ska f.ö. avstå från att skriva i tråden mitt i natten. DNs upprop med "100 kända svenskar" - som Aftonbladet repriserade igår med hälften (47 stycken) något mindre kända svenskar - genomfördes hösten 2015 (6/9) och inte våren 2015, som jag av misstag skrev i natt.

Liksom Tennant känner jag inte igen ens hälften av namnen. Och du har alldeles rätt i att det är intressant vilka namn som inte finns med. Sedan länge upplever jag att de äldre intellektuella är förskräckande tysta. Undantaget är gråtmilda gubbar som på ålderns höst kommer ut som allt-till-alla-figurer där pengar minsann inte har någon betydelse (gärna efter ett eget liv i sus och dus).

Det är en märklig situation när Robert Gustavsson och Christer Sandelin av alla människor, är två av få celebriteter som var och en på sitt personliga sätt ifrågasätter den politiskt korrekta normen.

Har någon av den svenska akademins ledamöter tagit bladet från munnen? Ordföranden med sin underrättelsebakgrund och historiska författargärning vore väl skickad kan man tycka.

Har någon i den Kungliga vetenskapsakademin gjort samma sak?

Finns det någon motpol till Malena Ernman inom den klassiska teatern eller operan?

Sverige har fått sitt alldeles egna gräddskum inom kulturen. Både inom populärkulturen, likaväl som finkulturen. I annan tid och i ett annat land, så bar de tjockbågade glasögon och mörka polotröjor. Producerade kultur med statens godkännande och gillande. Vilket är ett tillstånd som många länder befunnit sig i i historien. Återkommande i flera fall. Kultureliten gör gemensam sak med statsmakterna och äger tolkningsföreträde inom en rad politiska frågor gentemot allmogen. Sådana tillstånd brukar upphöra mer eller mindre abrupt. Fredligt eller våldsamt.

Jag har nog varit inne på det tidigare: Unga och begåvade svenska individer inom konst och litteratur som känner, likt många unga och begåvade, en dragning åt att stå ensam vid sidan av - vad är deras naturliga val idag egentligen? Det är inte att jamsa med ett vänsterliberalt kulturetablissemang, det är säkert. Inte heller att väcka kommunistiska missfosteridéer från förr. Observera - viktigt! - att ordet begåvade är ett nyckelord här.
Med detta vill jag ha sagt att dagens tonåringar och unga vuxna, mycket väl kan dölja en grupp intellektuella som om 10 år eller så, blommar ut i en mer konservativ och nationalistisk riktning. En slags nymobergsk anda. Något som vi desperat behöver. Kritiken mot svensk invandrings- och integrationspolitik är alldeles för teknokratisk. Visst är det bra med Tino och ekonomiska argument. Men för att få till omfattande och hållbar förändring, åtminstone i den svenska gemenskapen, så måste känslor till.

Ja hur ska sånt här få stöd? Som du säger stöder 70 procent regeringens åtgärder. Runt 20 procent är emot och de skulle vara färre om mainstreammedia verkligen visade hur kaosartat det faktiskt är. De nya åtgärderna får väl anses som revolutionerande och rätt så omfattande. I stort sett ingen får permanent uppehållstillstånd och anhöriginvandringen lär ju upphöra. Till det finns några förslag om att ta bort flera av bidrag som nu frikostigt betalas ut. Sedan är i stort sett alla gränser från Grekland till Sverige stängda. Migrationsverket meddelade att ca 350 stycken asylsökande kom förra veckan. En siffra som nog kommer att sjunka när de nya reglerna blir kända. Ingen Regering skulle idag eller i framtiden våga föra en linje som gör att vi återgår till hur det var innan. Någon paus blir det inte. Massinvandringen får alltså anses som permanent avslutad.

Mångkulturprojektet varade från 1975 till 2015. Alltså i 4 decennier, från Palme till Ygeman. En allt igenom märklig period i svensk historia. Kännetecknande är att den gled regeringen ur händerna till kulturarbetare, nyliberala och marxistiskt sinnade medier, public service, Svensk Näringsliv och antisvenska invandrarrörelser för att åter hamna hos sittande regering.

Det här är något media måste förhålla sig till. Svängningen kom rätt sent, runt 2012 och eskalerade efter valet 2014. Uppenbart är i alla fall att hade massinvandringen fått fortsätta hade det blivit en systemkollaps. Konsekvenserna blir dock kännbara, så pass kännbara att vi måste fortsätta att fråga hur fan de tänkte? Klart är i alla fall som Dahlberg skriver:



Kändisarnas uppror kommer således inte att uppmärksammas eller få en effekt.

Jag är inte utan erfarenhet från den naturvetenskapliga akademin. De där individerna sysselsatta i en verksamhet med fast empirisk och logisk grund - hoppas inte så mycket på dem. Jag har letat efter en korrelation mellan den där logiken och en politisk uppfattning, eller för den delen ryggraden att ge uttryck för en sådan, men aldrig funnit någon. Förmågan att hantera partiella differentialekvationer eller avancerade analysinstrument verkar inte implicera något annat än just det (och en krftigt förhöjd närvaro av diverse bokstavskombinationer).

Vi lever i specialistens tidevarv. Men skötseln av ett land är generalistens göromål.

350 i veckan blir ca 18 000 om året. Glöm inte bort att därtill kommer anhöriginvandringen, som alltid har varit den absolut största delen. Alla dessa 18 000 tar hit en 3-4 personer var. Det återstår att se om regeringen menar allvar med att genomföra det som krävs för att bromsa denna.

Detta är ganska "normala" värden för Sverige. Ingenting är alltså avslutat utan vi lever mitt i det. Det som har hänt är att vi gått tillbaka till normal massinvandring från extrem total massiv skyhög massinvandring som rådde under hösten med 2 000 om dagen.

Intressant framställning. Men mångkulturprojektet är inte slut bara för att gränserna direkt eller indirekt stängs. Det kommer fortleva på egna demografiska och segregerande meriter. D.v.s. födelsetalen inom de nya minoriteterna är höga nog att reproducera en mångkulturell framtid och människor är som människor är mest; de föredrar att leva och verka tillsammans med sina egna.

Det är inte "förmågan att hantera partiella differentialekvationer" som korrelerar med politisk uppfattning. Det är inställningen till om terrängen är överordnad kartan/modellen - eller om det förhåller sig tvärtom - som korrelerar med politisk uppfattning. Det finns fler vänsterister bland genusvetare än bland ingenjörer... om man säger så.

Runt 12 000 blir det och 350 i veckan lär sjunka. Sedan har jag svårt att tänka mig att försörjningskravet med anhöriga inte kommer med.

Man bör se det här i ett större sammanhang. Expressen hade idag ett stort reportage om att i morgon skickas flyktingarna tillbaks till Turkiet.


Min fetning. Uppenbart är att Grekiska och Turkiska staten tagit kontrollen, liksom den har gjort det i Sverige och övriga EU-länder. Kulturarbetare och media får skriva vad fan de vill, riktningen är fastslagen. I stort sett ingen kommer in. Det kommer att få verkningar på människors attityder i de enskilda länderna såsom att mångkultur faktiskt inte är efterfrågat, utom från ett fåtal, och att invandring inte är den framgångssaga som sagts. Annars skulle inte de här åtgärderna gjorts. Att vi åter ska hamna i ett hjälplöst tillstånd (fritt enligt vänstern) är den överväldigande majoriteten emot och något de flesta med fasa tänker på.

Det paradoxala är att det är även kändisarna som kommer att drabbas om deras önskningar slår in.

Antagligen så räknar dom med att deras publikkrets (Kundkrets) kommer att växa i samma takt som inflödet av folk och att dom själva kommer att stå i centrum av ett nöjesliv som mer liknar en internationell storstad än ett litet glesbefolkat land vid polcirkeln.

Där bedrar dom sig dessvärre rejält, de nya bosättarna kommer aldrig att uppskatta våra så kallade kändisars konst, de kommer aldrig att gå på teater, eller en koncert eller festival (om det inte är gratis, och inte ens då kommer de att komma för artisterna. Det är i så fall de svenska brudarna som lockar). De kommer aldrig att köpa en diktbok eller deckare, inte ens tv-licens kommer de att betala (och radiotjänsts kontrollanter kommer aldrig att våga besöka deras bostadsområde). Inte heller kommer kroglivet att gynnas, troligen tvärtom.

I bästa fall (för kändisarna) så kommer muslimernas påverkan på nöjeslivet att bli noll, får däremot sådana kändisarnas kelgrisar som Rashid Musa mfl som dom vill så kommer svenskt nöjesliv och artisternas karriärer försvinna.

Hur står det till med kändisarnas omdöme egentligen?

Jag är långt ifrån säker på att invandringspausen kommer att permanentas. I media har propagandan tilltagit markant, det gäller de dagliga nyhetssändningarna, propagandaaktiviteter som kändiskampanjen "vart är vi på väg" eller DNs kommande expertsatsning.

Detta känns synkroniserat på ungefär samma sätt som när dammluckorna öppnades i höstas.