Början på ett mediakrig om mångkulturen?

2016-06-05, 11:54 #**39637**

Medlem

Reg: Dec 2010

Inlägg: 10 156

Citat:

Anders Q Björkman på SvD:s kulturredaktion:

För integrationen krävs att svensk kultur förändras

Nämen vad gulligt.
Då förutsätter jag att AQB leder vägen genom exempel och lever som han lär.

Annars är han lik de IS-krigare som pratar gott om självmordsbombningar så länge dessa utföres av någon annan. En jävla hycklare.

Jag kräver att han i handling agerar. Nu. Ta på dig det kulturella bombbältet och visa hur det går till att ändra Sverige. Var jävligt tydlig med vad du vill för risken är att du får som du vill.

Allt annat är feghet. Men förväntat av en kulturskribent.

Citera

2016-06-05, 12:46 #**39638**

Medlem

Reg: Maj 2011

Inlägg: 14 389

Citat:

Ursprungligen postat av oyto

SD:s fruktbara väg är knappast att invänta lejonparten av sjuklöverns appropriering av SD:s asylinvandringspolitik; för varje år av "appropriering" strömmar tiotusentals immigranter, mestadels muslimer, in och lägger börda på Sverige som blir allt mindre svenskt år för år. Istället behöver SD gå folkrättsvägen, med svenskarna som en liten skyddsvärd minoritetsbefolkning i världen, utan stora diasporakolonier att fly utomlands till när hemlandet är bränt.

Citat:

Ursprungligen postat av sherm

Självbevarelsens mentalitet. Kriser splittrar, men väcker också den övertrumfande tribalismen, för att låna från oyto. För den svenske statsindividualisten är det en slumrande atavism, men fullt väckbar om krisen är tillräckligt stark och utdragen. Nationalkosmopoliten är en funktionell kompromiss; den ofrivilliga kosmopolitiska buljongen i vilken de adapterade och adapterande nationalistiska atomerna simmar och flyter omkring. Som en amfifil partikel kan den gilla läget till nöds, men allra helst sluta sig till de lika. Det är ett gammalt trick i MSM att beteckna random färgstark, fripassagerande förstagångsåkare i Stockholms T-bana för "svenskar"; "svenskheten" transformeras därmed automatiskt, utan svenskens inblandning, vilja eller samtycke. Rättigheter har helt tagit över plikter; utom plikten för svenskar att betala skatt för en förändring de inte vill ha. Men den mentalitetsförändring du efterlyser är nog uppskattad av många. Resten kommer de permanentade kriserna ta hand om.

Leo Kramár i Det goda samhället:

Citat:

I fjol dog också James G. Kellas, professor i statsvetenskap vid universitetet i Glasgow. Kellas verkade hela sitt liv vid ett och samma lärosäte och har skrivit få böcker men han har lämnat viktiga bidrag till studiet av nationalismen.

Hans The Politics of Nationalism and Ethnicity är en utmärkt summering av forskningen och teorier om nationalismen. Kellas sammanfattar sin undersökning i en egen integrerad teori där han betonar etnocentrismens och nationalismens starka emotionella styrka. Teoretiker som inte tar med den här känslomässiga sidan av nationalismen måste komma med en annan förklaring till att etnicitet och nationalism tar över andra lojaliteter, menar han. Han tillstår att Benedict Anderson har ett originellt perspektiv på hur nationalismen utvecklades, men hans teori tål inte en konfrontation med empirin och är inte giltig för alla samhällen.

Kellas sista bok, Nationalistic Politics in Europe är en empirisk studie, en stort upplagd genomgång av aktuella författningar och valresultat i europeiska stater. Där konstaterar han att demokratin är i dag fast etablerad i Europa, men att fler och fler européer röstar på nationalistiska, invandringskritiska och EU-fientliga partier. Nationalismen är alltså fortfarande den starkaste politiska kraften och även om samarbetet inom EU kommer att fortsätta och kanske utökas så är det den demokratiska nationalstaten som är den mest funktionella, livskraftiga och naturliga politiska enheten.

Trots alla spådomar om nationalismens död efter 1945 och trots bildandet av EU är det alltså nationalismen som är den ledande politiska ideologin i vår värld. Fleretniska konglomerat som Sovjet och Jugoslavien har splittrats och försvunnit och ersatts av nationalstater och antalet stater i Europa har efter 1945 ökat från 32 till 45. Och som vi vet finns det bara i Europa ytterligare ett antal regioner, enligt den amerikanske politologen Walker Connor som präglat begreppet etnonationalism, ett tjugotal, under etnisk mobilisering med krav på självbestämmande och med nationsbildning som mål.

https://detgodasamhallet.com/2016/06...ationalstaten/

---

Erik Helmerson (EH) fortsätter rollen som medlare - eller ska vi säga mäklare? - i det lågvatten som den s k debatten blivit (som dock blottar de fula fiskarna i bottendyn som pressas att bekänna färg); han riktar en liten släng av kritiksleven gentemot AFAbladets skuld till polariseringen:

Släpp fram nyanserna i flyktingdebatten

Citat:

Striden om ord blev tydlig i partiledardebatten i ”Agenda” hösten 2012. Det var då programledarna ställde frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige” och dränktes i kritik från inte minst andra journalister.

Citat:

Dels har vi varit besatta av ord. Dels har vi använt dem som stämplar på våra motståndare och därigenom tvingat in varandra i två, starkt polariserade sidor: SD mot inte SD.

Naturligtvis är ord viktiga. Det finns ett starkt värde i att hålla vissa fraser borta ur politiken, att vara varsam och inte kränka. Men just i denna debatt gick det helt över styr. Det gick inte att öppna munnen utan att en virtuell piket tvärnitade på trottoaren och ett myller av språkpoliser rusade ut för att gripa även den som försökt säga rätt.

Citat:

Kanske har det nu blivit bättre. En som inte mycket lärt är ledarskribentkollegan Anders Lindberg på Aftonbladet. Han ägnar långa delar av sin essä just åt människor som talar om ”volymer”, ”asyltryck” och ”naivitet”. Med stöd av professor Mattias Gardells vokabulär kallar han språkbruket ”sverigedemokratiska” och förknippar det med de tyska nazisternas sätt att förvränga verkligheten.

Du sa volymer. Du talar sverigedemokratiska. Så talade nazisterna. Kopplingen är ytterst ful, Lindberg är sannerligen inte ensam om den.

Citat:

Men i dag finns det inte längre bara två åsikter om flyktingpolitik, frågan har blivit så nyanserad och mångfacetterad som den förtjänar. Det vore på tiden att detta avspeglades i språkbruket. För ord spelar, som sagt, roll.

http://unvis.it/www.dn.se/ledare/sig...ktingdebatten/

EH skulle ju kunna hyfsa till sitt eget språkbruk, genom att kalla "flyktingpolitik" för migrationspolitik istället. Eller immigrationspolitik, eller asylinvandringspolitik och övrig invandringspolitik. DN vill gärna försöka inta den "neutrala" observatörsrollen/skiljedomaren, medan kampanjandet för kosmopolitism fortsätter oförtrutet.

__________________
Senast redigerad av Kinuski 2016-06-05 kl. 12:52.

Citera

2016-06-05, 14:06 #**39639**

Medlem

Reg: Nov 2010

Inlägg: 7 758

Citat:

Ursprungligen postat av sherm

Är själv utav uppfattningen att svensk kultur och svensk mentalitet måste förändras. Det har fungerat bra att lära barnen vända andra kinden till så länge Sverige var ett homogent land präglat utav låg våldsanvändning. När våra folkförrädare nu massimporterar våldtäktsmän, kriminella och bidragstörstande lycksökare ifrån högvåldskulturer står vita ungdomar många gånger som värnlösa då dessa helt enkelt inte har någon våldskultur. Det existerar inget överlevnadsvärde i att behålla en vända-andra-kinden-till-mentalitet. Det finns snarare i att väcka stridslustan och ge kommande generationer den kunskap och de verktyg som krävs för att försvara sig själva, sitt folk och sitt land. Ingen kan bestrida att den svenska mentaliteten minst sagt lämnat mycket att önska i den meningen. Den goda nyheten i detta är dock att vi kan förändras, att vi kan lämna både defaitismen och dess anförvanter åt sitt öde - inte minst genom att skära av dem från folkgemenskapen. Dessa är och förblir fiendeagenter och skall så behandlas och betraktas.

Att förändring är oundviklig ligger i begreppet i sig, det säger inte att politiken inte kan förändras eller att migrantströmmarna inte kan vändas. Vad Anders Quck argumenterar för är att förstörelsen och utplåningen av det svenska folket är oundvikligt. Det argumentet håller bara så länge folket inte kämpar för sin överlevnad. Hittills har den kampen varit tämligen passiv. Och det kan säkert väcka rädsla - men förändringen är oundviklig.

Citat:

Ursprungligen postat av Kinuski

SD:s fruktbara väg är knappast att invänta lejonparten av sjuklöverns appropriering av SD:s asylinvandringspolitik; för varje år av "appropriering" strömmar tiotusentals immigranter, mestadels muslimer, in och lägger börda på Sverige som blir allt mindre svenskt år för år. Istället behöver SD gå folkrättsvägen, med svenskarna som en liten skyddsvärd minoritetsbefolkning i världen, utan stora diasporakolonier att fly utomlands till när hemlandet är bränt.

Självbevarelsens mentalitet. Kriser splittrar, men väcker också den övertrumfande tribalismen, för att låna från oyto. För den svenske statsindividualisten är det en slumrande atavism, men fullt väckbar om krisen är tillräckligt stark och utdragen. Nationalkosmopoliten är en funktionell kompromiss; den ofrivilliga kosmopolitiska buljongen i vilken de adapterade och adapterande nationalistiska atomerna simmar och flyter omkring. Som en amfifil partikel kan den gilla läget till nöds, men allra helst sluta sig till de lika. Det är ett gammalt trick i MSM att beteckna random färgstark, fripassagerande förstagångsåkare i Stockholms T-bana för "svenskar"; "svenskheten" transformeras därmed automatiskt, utan svenskens inblandning, vilja eller samtycke. Rättigheter har helt tagit över plikter; utom plikten för svenskar att betala skatt för en förändring de inte vill ha. Men den mentalitetsförändring du efterlyser är nog uppskattad av många. Resten kommer de permanentade kriserna ta hand om.

Leo Kramár i Det goda samhället:

https://detgodasamhallet.com/2016/06...ationalstaten/

Ja, vilken är den oundvikliga framtiden? Framtiden som det bara är att tugga i sig? Vem kommer, med Chrustjevs ord, begrava vem?

Intressant är hur snabbt nationalismen håller på att rehabiliteras genom uteslutningsmetoden och historiens empiri som Kramár refererar i sin text, ersätta de i dubbel bemärkelse gränslösa, postnationalistiska utopierna som nu radikaliseras till globalistisk auktoritarism i takt med att den folkliga kontaktytan krymper. Insikten håller på att sjunka in att nationerna är något att förhålla sig till, inte att skapa eller upplösa genom indoktrinering.

Sedan kommer det är vara en befrielse att gilla läget och bejaka det som inte gick att berätta bort. Så skönt för de mentala lägervakterna att från sina plattformar rikta om sökljusen från fångarna till luckorna i taggtråden. Demos-populus-natio-folk. Demokratins återupprättande genom populistisk nationalism, syftande till folkrätt. Vackra fraser på rätt sida om historien.

Jämför med två år sedan och se vilken enda del av denna post som åldrats till irrelevans:

Citat:

Ursprungligen postat av oyto

Å ena sidan är det lätt att bli demoraliserad och extrapolera de trender vi ser idag - det traditionella svenska värdesystemens erosion kombinerat med ett ständigt influx av konkurrerande folkgrupper kan väl bara sluta på ett sätt? Demografins järnhårda logik.

Så väljer jag att inte se på saker och ting. Svensk samhörighet, svensk grupptillhörighet och territoriell, traditionell överlevnadsinstinkt är något som inte kan väckas (åtminstone utan kontrollen över skola och massmedier).

Det är däremot något som håller på att vakna och kommer bli tongivande i framtiden, helt organiskt. Denna nya (framtvingade) självmedvetenhet är en naturlag för varje folk som finner sig i ett mångetniskt sammanhang - avsaknaden av en stark svensk vi-känsla är ett lyxproblem efter hundratals år av fred och en homogenitet som gjort att svensken kunnat inbilla sig att hans egenskaper är universella.

Det är nämligen en konkurrensfördel för individen att tillhöra ett starkt, lojalt kollektiv. Det är vidare en fördel för detta kollektiv att omfatta det vi kallar traditionella familjevärderingar - därför att dessa bevisligen fungerar över tid.

Annorlunda uttryckt: Det icke-traditionella, normkritiska, nihilistiska förmår inte reproducera sig lika väl som det traditionella - det är liksom en munkorden beroende av ständig nyrekrytering. De krafter som underminerar västerlandet kan lika lite som den romerska dekadensen överleva strukturens fall.

Det kommer alltså att överleva ett robust svensk folk i mångkulturens gradvis hårdare konkurrens om nyttigheter och resurser i framtidens stök-Sverige, medan de självutplånande grupper som nu är tongivande kommer att - tja, över tid utplåna sig själva.

Och här är den andra anledningen till att landet aldrig kommer att bli arabiserat/afrikaniserat/islamifierat: Det krävs ett fungerande samhälle för att leva i ett så kärvt klimat. Det är bara om man faktiskt tror att ett Sverige med 40 miljoner invånare, varav de flesta kommer från Afrika och Mellanöstern, skulle fungera som den framtidsvisionen är att frukta.

Långt innan dess kommer migrationsströmmarna ha vänt, eftersom den konstlade, incitamentsdrivna invandringen inte kan vidmakthållas ekonomiskt. Lika lite som Sibirien kommer att översvämmas av annat än mycket driftiga folkslag så kommer i längden större delen av Europa göra det.

Det kommer inte bli trevligt, men det finns ingen anledning att kasta yxan i sjön vad gäller överlevnaden av Europa och dess folkslag.

Just det - Annie-referensen om ett nytt invandrar-Sverige med 40 miljoner har passerat horisontlinjen i backspegeln. En löjeväckande tanke, mer än en skrämmande febervision. Medan talet om ett självidentifierande svenskt folk, om klassisk svensk folkrättsnationalism, tillsammans med kretsloppsmigrationen som praktisk problemlösning, nu väl närmar sig att vara trådkonsensus.

Och dit tråden gått sedan sin födelse, har samhällsdebatten omsider tassande följt. Dess värde har inte varit att beskriva aktörernas bristfälliga inlagor, så mycket som att med rödpenna rätta dem.

Citera

2016-06-05, 22:16 #**39640**

Medlem

Reg: Nov 2013

Inlägg: 1 222

Anna D ger svar på tal apropå Pettersonskans påhopp i gårdagens ledare (var väl framför allt riktat mot SVD med sina 30% negativa ledare men ändå). Expressens fana måste hållas högt och Anna jobbar på med skuldförnekandet. En kanske inte en av hennes mest minnesvärda ledare men här tycker jag att hon sammanfattar Pettersonskans tokerier på ett bra sätt.

"Däremot har det varit uppenbart i flera års tid att Sveriges flyktingpolitik - västvärldens mest generösa - har varit ohållbar. Redan sommaren 2012 tog Migrationsverkets egna boenden slut och Sveriges kommuner larmade om stigande socialbidragskostnader. I höstas utvecklades situationen till en akut kris, som till sist tvingade regeringen till panikåtgärder.
På denna ledarsida har vi speglat flyktingkrisens framväxt just så - med en växande oro som övergick i vad som kan liknas vid en kampanj för en kursändring fram till regeringens u-sväng den 24/11. Enligt forskarnas klassificering innebär detta att vi blev alltmer obalanserade ju närmare panikstoppet vi kom. Aftonbladets ledarsida däremot, som förnekade krisens allvar ända tills i år, är med detta mått i stället den mest balanserade ledarsidan. Det visar hur knasig denna studie är."

Hmmmm.... Undrar minsann om denna "kursändring" mottogs med tacksamhet av Lars Lindström, Bilan Osman, Jenny Strömstedt, Mr Mattson himself och andra likatänkande på Expressen? Men visst, nämnda personer skriver inte ledare så nog fog har Anna visst fog för sina påståenden. Var väl just 2012 som jag själv först började uppmärksamma Anna i MSM för övrigt.

Vidare lite intern pajkastning.

"Och jag vill påstå att denna ledarsida har varit ledande i att lyfta fram alla de målkonflikter som ett stort flyktingmottagande innebär och vilka konsekvenser öppna gränser skulle få. Vi har också tidigt larmat om sådant som oron på asylboenden, situationen i utanförskapsområdena och den akuta bostadsbristen.
Ingen som har läst denna ledarsida de senaste åren kan vara förvånad över de problem som nu dryftas i debatten.

Omvänt finns det ledarsidor som aktivt har försökt begränsa det offentliga samtalet kring dessa frågor. Aftonbladets ledarsida brännmärkte exempelvis Mats Knutson efter att han i en partiledardebatt i Agenda år 2012 hade ställt frågan: "Hur mycket invandring tål Sverige?"
Den våldsamma reaktionen skapade rimligen ett rädslans prejudikat på många redaktioner.
Samma effekt hade gissningsvis DN:s chefredaktör Peter Wolodarskis skarpa reprimander på ledarplats i höstas där han avfärdade all oro som "migrationsfeber" och "flyktingspöket" (30/8). Något verkligt problem fanns inte.".

En tävling inom MSM vem som skrek varg först och mest och högst? Inte mig emot. Keep on going. Självrannsakningens tid är här för de som vill stå på den vinnande sidan i slutänden. Anna själv har väl kanske passerat mållinjen vid det här laget men definitivt inte Expressen, vars anseende det är hon försöker skydda snarare än sitt eget. Men att en mycket etablerad person inom MSM skriker att det minsann är vi som ska ha "äran" av att vi var först med kritiken av mångkultursexperimentet ger en klar fingervisning om vart vindarna blåser. Och inte är det åt Pettersonskans håll...... Hon gör nog bäst i att fly fältet till USA inom kort. Anders L håller ställningarna under tiden som t.f politisk chefskommissarie och han kommer egenhändigt se till att Afabladet blivit totalt obsolet och irrelevant under hennes frånvaro. Ännu mer än vad som är fallet idag.

http://www.expressen.se/ledare/anna-...isslyckande-1/

Citera

2016-06-06, 00:48 #**39641**

Medlem

Reg: Nov 2010

Inlägg: 7 758

"Nationen slår tillbaka" erkänner självaste DN i en huvudledare nationaldagen till ära, i en övning som förstärker trådens aktuella teman:

1. Insikten sjunker in att nationalstaten överraskande nog är något att förhålla sig till.

2. Den agendadrivande fromma förhoppningen att denna "nationalstats" mål, mening och metod är skapandet av något nytt, svenskt helt av världens alla kulturer och etniciteter.

Jag tror ingen orkar med mer utläggningar från mig i ämnet, så jag vill retoriskt problematisera DN:s ärliga avsikter, alternativt förståndsgåvor, med en komparativ fråga bestående av ett enda ord som kan belysa hur självklart förfelad deras plan för Sverige är, i praktiken, empirin, verkligheten. Alternativt hur hatiskt etnohierakisk DN:s värdering av nationalismens värde och nationalstatens innebörd är: Om DN:s ledarsida är icke-rasistiskt konsekvent i sin syn på om nationalstaten är till för att vårda ett existerande folks intressen och koninuitet - eller om staten äger rätten att forma om folket.

Citat:

Nationernas återkomst kan föra med sig goda saker. En djupare och öppnare svensk gemenskap, till exempel.

Israel?

Citera

2016-06-06, 01:08 #**39642**

Medlem

Reg: Aug 2012

Inlägg: 3 413

Tove Lifvendal skriver om Sveriges nya landskap i dagens SvD-ledare. Hon slår an en mycket resonlig ton, jag tror hon bemödat sig om att skriva en balanserad ledare. Det är socker och salt med en avslutande öppning mot förhoppningen att den rosenskimrande drömmen om multikulti trots allt ska vara sann. Kanske kan kretsloppsmigration ses som bevis för förhoppningens giltighet och samtidigt en lösning på de uppkomna problemen. Jo, faktiskt, hon tar upp det. Nåväl:

Citat:

Ingen behöver nationaldagen som ursäkt för att tänka öppet över vad nationen har varit, är och vart den är på väg, i vad den nationella identiteten består och hur svenskhet manifesteras eller utmanas. Det görs i allt större utsträckning i alla möjliga sammanhang eftersom vi:et under lång tid har kommit att vidgas, genom globaliseringen, den tekniska utvecklingen och migrationen. Det vore snarare konstigt om vi inte talade om detta.

De debatter om badhus och handskakning som har upptagit stor del av det offentliga samtalet är lika viktiga som illustrativa; de utgör ömma triggerpunkter för tankar, emotioner, värderingar, principer och motsättningar.

Klart vi ska diskutera dessa frågor, även om det är ansträngande i ett land vars invånare etnologerna benämner som konflikträdda och konsensussökande. Utmanande är också det faktum att vi i dessa diskussioner – ibland gräl – blir varse om att vi verkligen tycker olika; här konfronteras de som vill slå vakt om principernas helgd med dem som tycker att en mer pragmatisk inställning får väga över. Och båda sidor har respektabla argument för sin sak.

I den nya tillvaron går det också att argumentera för att ett lands flyktingmottagande, arbetskraftsinvandring och mottagande av utlandsstudenter kan vara ett ytterst effektivt sätt att bedriva biståndspolitik. Skälet är att den kunskap och kompetens som färdas med människor är den största utvecklings- och konkurrensfaktorn.

Sedan kommer en solskenshistoria om en teleingenjör från Afghanistan som kom till Sverige 1980, började jobba på Televerket, bidrog till att utveckla mobiltelefonin här, återvände till Aghanistan efter talibanernas fall 2002, bidrog där till att utveckla mobiltelefoni (och annat) där och blev ett slags motsvarighet till infrastrukturminister och använde sina svenskt förvärvade insikter i hur offentlig upphandling fungerar. Om denna cirkulära migrationsupplevelse berättade han i Sveriges Radios Sommarvia länk från Kabul.

Citat:

Effekterna av att vi mottog denna enda flykting måste nog betecknas som en av de mer substantiella nyttor Sverige har gjort för Afghanistan.

Den motsatta frågan ska också ställas; vad kan världen ge Sverige? Att vårt land är attraktivt för utlandsstudenter är lika viktigt som att svenska studenter kan och vill läsa i andra länder. Det finns nämligen en kostnad för länder som inte tar aktiv del i internationaliseringen, sådant som man i förstone kanske inte tänker på. Ett exempel: BGI, världens största laboratorium som har skapats för att läsa av arvsmassa, ligger i Kina. De bestämde sig för starta en filial i Europa. Valet föll på Danmark. Varför just Danmark? För att chefen för BGI genomförde sin doktorsutbildning där.

Man kanske kan beteckna det som ett slags dynamiska effekter av de humana gränssnitt som uppstår när människor rör på sig; vi vet inte exakt vilka fördelar som uppstår av att vi lyckas locka utländska talanger till Sverige. Däremot vet vi helt säkert att de uteblir om människorna inte kommer hit.

http://www.svd.se/sverige-i-ett-nytt-landskap/om/ledare
Det Tove nogsamt undviker att benämna är förstås den tråkiga omständigheten att en förkrossande majoritet av de migranter som nu för tiden gör Sverige den äran inte direkt är några ingenjörer eller doktorander. Till allra största del verkar de nya svenskarna tyvärr tillhöra de befolkningsskikt som sociologen Manuel Castells i monumentalverket The information age betecknar som irrelevanta människor, sådana som liksom blir över i de flesta relevanta sammanhang i den nya Globala Byn.

Citat:

We are involved in a process of both integration and exclusion, simultaneously, throughout the world. We can do this now because we have the technological ability of connecting and disconnecting the system. It's not simply rich and poor, the tale of two cities, it's in and out, a new situation, in which large segments of the population are totally irrelevant.

Citera

2016-06-06, 01:12 #**39643**

Medlem

Reg: Sep 2013

Inlägg: 2 377

Citat:

Ursprungligen postat av oyto

"Nationen slår tillbaka" erkänner självaste DN i en huvudledare nationaldagen till ära, i en övning som förstärker trådens aktuella teman:

1. Insikten sjunker in att nationalstaten överraskande nog är något att förhålla sig till.

2. Den agendadrivande fromma förhoppningen att denna "nationalstats" mål, mening och metod är skapandet av något nytt, svenskt helt av världens alla kulturer och etniciteter.

Jag tror ingen orkar med mer utläggningar från mig i ämnet, så jag vill retoriskt problematisera DN:s ärliga avsikter, alternativt förståndsgåvor, med en komparativ fråga bestående av ett enda ord som kan belysa hur självklart förfelad deras plan för Sverige är, i praktiken, empirin, verkligheten. Alternativt hur hatiskt etnohierakisk DN:s värdering av nationalismens värde och nationalstatens innebörd är: Om DN:s ledarsida är icke-rasistiskt konsekvent i sin syn på om nationalstaten är till för att vårda ett existerande folks intressen och koninuitet - eller om staten äger rätten att forma om folket.

Israel?

Jag skrev bara häromdagen, i ett inlägg som inte raderades, konstigt nog, att Peter Wolodarski, när Trump tagit makten kommer att kasta sig framstupa framför nationalismen och håna alla som är kvar i det gamla paradigmet. Är det inte det vi ser början till nu?

Citat:

Nationernas återkomst kan föra med sig goda saker. En djupare och öppnare svensk gemenskap, till exempel. Större medvetenhet om nationalstatens dilemman och begränsningar skulle samtidigt inte skada. Men en värld utan mellanstatligt samarbete och utan universalism vore en mörk plats. Om flaggviftandet ombesörjs med dubbla känslor är det därför inte fel.

Om man lyssnar till tonen i blogginlägget (och även läser texten bokstavligt) så är det tydligt att Wolodarski redan mentalt har förberett sig på att Trump kommer att vinna. DN håller nu på att positionera sig för framtiden.

Citera

2016-06-06, 01:15 #**39644**

Medlem

Reg: Maj 2011

Inlägg: 14 389

Citat:

Ursprungligen postat av oyto

Citat:

Ursprungligen postat av oyto

Den modstulne DN-ledaren ställer fram lite nagg åt populasen, att fröjdas med måtta på sin nationaldag, jämte ramadan. Det är en överväldigande kraft av nationell självhävdelse i Europa och även USA (manifesterad genom outsidern Trumps opinionsstöd), som skrämmer kosmopoliten DN och andra "liberaler"; till sist får folket nog av överhöghetens usurperande och då blir nationalismen något att helt sonika tvingas "förhålla sig till" - antingen det eller tala för döva öron.

Den sista meningen i det citerade stycket är också värd att få med (fetad av undertecknad):

Citat:

Nationernas återkomst kan föra med sig goda saker. En djupare och öppnare svensk gemenskap, till exempel. Större medvetenhet om nationalstatens dilemman och begränsningar skulle samtidigt inte skada. Men en värld utan mellanstatligt samarbete och utan universalism vore en mörk plats. Om flaggviftandet ombesörjs med dubbla känslor är det därför inte fel.

Det ska inte vara sprudlande entusiasm för svenskheten, inte i närheten av den norska nationalyran varje år 17. maj; nej, i Sverige ska det vara kluvet, den andre ska inte glömmas, även om vederbörande kanske mest är intresserad av ramadan. Som om nationalismen bryr sig om DN:s konstruerade syften och böjer sig för det icke-reciproka konvenans... tvångsäktenskapet. Den emotionella aspekten, som Leo Kramár nämnde, ska inte underskattas. Så enkelt och så självklart.

Citera

2016-06-06, 01:17 #**39645**

Medlem

Reg: Sep 2013

Inlägg: 2 377

Citat:

Ursprungligen postat av Menved

Jag skrev bara häromdagen, i ett inlägg som inte raderades, konstigt nog, att Peter Wolodarski, när Trump tagit makten kommer att kasta sig framstupa framför nationalismen och håna alla som är kvar i det gamla paradigmet. Är det inte det vi ser början till nu?

Om man lyssnar till tonen i blogginlägget (och även läser texten bokstavligt) så är det tydligt att Wolodarski redan mentalt har förberett sig på att Trump kommer att vinna. DN håller nu på att positionera sig för framtiden.

Edit: Notera även språkbruket (((mellanstatligt samarbete))). Det är detta som blir försvarslinjen i framtiden. "Vi har alltid tyckt det vara bra med mellanstatligt samarbete. Det du kallar folkfördrivning och folkmord var bara helt vanligt mellanstatligt samarbete".

Citera

2016-06-06, 01:32 #**39646**

Medlem

Reg: Maj 2011

Inlägg: 14 389

Citat:

Ursprungligen postat av Menved

Citat:

Ursprungligen postat av Menved

Jag far fram med rödpennan: "mellanstatligt samarbete" kan läsas som att kosmopoliten ödmjukat sig och minskat anspråken, från det överstatliga direktivet till det mellanstatliga samarbetet. En demokratisk nivellering efter att nationalismen sagt sitt. Det kan emellertid även läsas orwellianskt, eller när som helst fyllas med sådan innebörd; som ett nyspråkligt motsatsord. När Trump inte blir president, så kommer kosmopolitens rekyl, återtag med råge. Eller tidigare än så: när Brexit inte blir utfallet av folkomröstningen om ett par veckor. DN är under reträtt. Erik Helmerson har gjort vad han kunnat för att ödmjuka sig på sistone, och nu kommer alltså DN-ledaren och förödmjukar sig. Ett osäkerhetstecken, där man vill säkra en option i vardera riktningen i ett ovisst prospekt.

Citera

2016-06-06, 03:58 #**39647**

Medlem

Reg: Apr 2015

Inlägg: 1 540

Ibland behöver vi blicka utanför det svenska medielandskapet. Ett betydligt kraftigare oväder tornar upp sig i väster. Trump mot Clinton. Det är mediekrig det.

En av de intressantaste kommentatorerna är Scott Adams, Dilberts (= Herberts och Hundberts) skapare. Han är mindre intresserad av politiken utan fokuserar mer på de övertalningstekniker som Trump använt för att ta sig fram. Han insåg och skrev redan 2015 att Trump skulle bli republikanernas kandidat. Detta var långt innan pratkvarnarna på TV begrep. Adams tror också att Trump vinner presidentvalet.

Och Adams har nu gått ut med sitt Endorsement för Hillary Clinton.

Motiveringen är något ovanlig: personlig säkerhet. Han är rädd att bli mördad av Trumphatare, särskilt om Trump vinner.

Citat:

I’ve decided to come off the sidelines and endorse a candidate for President of the United States.

I’ll start by reminding readers that my politics don’t align with any of the candidates. My interest in the race has been limited to Trump’s extraordinary persuasion skills. But lately Hillary Clinton has moved into the persuasion game – and away from boring facts and policies – with great success. Let’s talk about that.

This past week we saw Clinton pair the idea of President Trump with nuclear disaster, racism, Hitler, the Holocaust, and whatever else makes you tremble in fear.

That is good persuasion if you can pull it off because fear is a strong motivator. It is also a sharp pivot from Clinton’s prior approach of talking about her mastery of policy details, her experience, and her gender. Trump took her so-called “woman card” and turned it into a liability. So Clinton wisely pivoted. Her new scare tactics are solid-gold persuasion. I wouldn’t be surprised if you see Clinton’s numbers versus Trump improve in June, at least temporarily, until Trump finds a counter-move.

The only downside I can see to the new approach is that it is likely to trigger a race war in the United States. And I would be a top-ten assassination target in that scenario because once you define Trump as Hitler, you also give citizens moral permission to kill him. And obviously it would be okay to kill anyone who actively supports a genocidal dictator, including anyone who wrote about his persuasion skills in positive terms. (I’m called an “apologist” on Twitter, or sometimes just Joseph Goebbels).

If Clinton successfully pairs Trump with Hitler in your mind – as she is doing – and loses anyway, about a quarter of the country will think it is morally justified to assassinate their own leader. I too would feel that way if an actual Hitler came to power in this country. I would join the resistance and try to take out the Hitler-like leader. You should do the same. No one wants an actual President Hitler.

So I’ve decided to endorse Hillary Clinton for President, for my personal safety. Trump supporters don’t have any bad feelings about patriotic Americans such as myself, so I’ll be safe from that crowd. But Clinton supporters have convinced me – and here I am being 100% serious – that my safety is at risk if I am seen as supportive of Trump. So I’m taking the safe way out and endorsing Hillary Clinton for president.

As I have often said, I have no psychic powers and I don’t know which candidate would be the best president. But I do know which outcome is most likely to get me killed by my fellow citizens. So for safety reason, I’m on team Clinton.

My prediction remains that Trump will win in a landslide based on his superior persuasion skills. But don’t blame me for anything President Trump does in office because I endorse Clinton.

The rest of you are on your own. Good luck.

http://blog.dilbert.com/post/1454560...-united-states

Citera

2016-06-06, 10:42 #**39648**

Medlem

Reg: Maj 2011

Inlägg: 14 389

Anna Kinberg Batra (M) och partikollegan Andreas Norlén, företrädare för det största oppositionspartiet, som ju inte ville vara i opposition på riktigt (genom DÖ) och ej heller vill ta över trots möjligheten att samla en majoritet för regeringsbildning, vill slå vakt om de svenska värderingarna genom "värdegrunden", samtidigt som de med hänvisning till 250-årsjubileumet av tryckfrihetslagstiftningen vill slå vakt om allas åsiktsfrihet:

Citat:

För att det ska finnas en gemenskap att fira på nationaldagen, behövs grundläggande spelregler som respekteras och har brett stöd.

Citat:

I dag högtidlighåller vi både Sverige och det svenska samhället. Nationaldagen är en dag för sammanhållning, då vi tänker på det som förenar, inte på det som skiljer oss åt.

Citat:

Samtidigt är Sverige och det svenska samhället inga kravlösa gemenskaper. Vi bor i ett land med många olika politiska och religiösa uppfattningar. Där människor med olika ursprung, yrken, intressen och identiteter lever tillsammans. Samhället vilar dock på en värdegrund för hur vi ska bete oss mot varandra. Det är en viktig del av det som håller oss samman. Under lång tid har vi försummat att hålla diskussionen om våra svenska värderingar levande. Vi har tagit dem för givna.

Tillsammans eller segregerat. Sveriges nationaldag eller ramadan.

Citat:

Det är mycket allvarligt att jämställdheten hotas av fundamentalistiska och traditionalistiska krafter som vuxit sig starka i utanförskapsområden och som fört med sig bland annat tvångsgifte, oskuldskontroller och kontroll av kvinnors klädsel. Att blunda för detta är att svika de människor som är utsatta.

Och som nysvenskt fenomen, vad gör det med Sverige och svenskarna långsiktigt? Finns det andra utsatta än de "utsatta"?

Citat:

För att det ska finnas en gemenskap att fira på nationaldagen, behövs grundläggande spelregler som respekteras och har brett stöd. Det gäller därför att vinna debatten om samhällets värderingar, men också att vara bestämd gentemot dem som inte tänker ändra sig utan som tvärtom försöker tvinga andra att leva efter deras idéer.

De gemensamma värderingar som gjort Sverige till ett av världens bästa länder att leva i är värda att försvara, både på nationaldagen och alla andra dagar.

http://unvis.it/www.svd.se/svenska-v...aras/om/debatt

AKB och AN glömmer den emotionella aspekten av gemenskapen; eller den intuitiva. Om de värderingar "vi tagit för givna" vuxit fram i Sverige under århundraden, så ska detta som "utmanas" av nysvenska manér och islam återförsäkras genom den s k värdegrunden. Samtidigt ska åsiktsfriheten i det mångkulturella samhället värnas. Här finns lite nostalgiskt tillbakablickande. Brukar det inte heta att nostalgiska tillbakablickar inte är vägen framåt?

Är det den konservativa atavismen som väckts till liv hos M? Medan DN-redaktionen mjuknade till nationaldagen gör M-debattörerna i SvD en liten ripost. Men det finns något motsägelsefullt i den konstruerade, anemiska värdegrundsnationalism utan det blodets och historiens förenande nationalism som är den äkta; äkta genom empirin och det känslomässiga engagemanget. Ett passionerat förhållande visavi konvenansäktenskapets kyliga transaktion. Kanske blev de statsindividualistiska svenskarna med tiden, utan en nationaldagsfirad helgdag med tiden partners i ett tråkigt äktenskap. Och nu, vad ska vi vara gemensamma om, om vi samtidigt ska omfatta alla inklusivt? Det blir antingen en tunn soppa på värdegrundsrecept eller en traditionell och fylligare anrättning som samtidigt exkluderar. Med lite välvilja kan man se multikulti och kaoset i massinvandringens spår som en tändande gnista för nationellt engagemang i Sverige. Inte mindre exkluderande än de ramadanfirandes.

Citera

Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Skapa ett konto

Logga in