Vilken film såg du senast?

Inget tekniskt mästerverk direkt och balanserar helt klart på gränsen till att vara för sentimental och för sockersöt väldigt ofta men personligen köpte jag den stenhårt. Framförallt på grund av Kate Winslet då jag tyckte hon var lysande. Jag håller helt klart med om vad du säger om Lynskey. Hon var ganska kass här och den delen av filmen där hon står i fokus är klart svagast.

Mmm, det är ju helt klart en smakfråga. Håller dock med om att Winslet var väldigt duktig och hennes skådespeleri tillhör tveklöst filmens mer positiva aspekter.

10.Cloverfield.Lane - Mycket bra film men ballade ju ur lite på slutet 4/5

Jag blir lite nyfiken på vad som fattades för att den skulle få högsta betyg 5/5 av dig? 4/5, då finns det ju vissa bitar som kan bli bättre. Men...


...samtidigt skriver du Vilket jäkla mästerverk till film. Det låter ju onekligen som ett högsta betyg om jag får tycka till. Inte bara ett mästerverk (som för mig ärt högsta betyg), utan till och med ett jäkla mästerverk.

Jag är kanske en gnällspik men jag störde mig som fan på fotot i Heavenly Creatures. Nu kanske den hade otur att komma otajmat med tanke på antalet art-house filmer jag har sett på sistone, men de där dramatiska inzoomningarna stup i kvarten bara skar sig för mig.


OnTopic:
Jag sett om två filmer de senaste dagarna, Gudfadern och The Witch. Båda två stannar på sina respektive höga betyg, 5/5 för maffiamästerverket (fy fan vilket välgjort epos det är!) och 4.5/5 för skräckmästerverket. Ja, jag kallar The Witch för ett mästerverk för tamigfan det är så mästerligt välgjord. Skådisarna, regin, musiken, miljön och fotot, allt är av högsta klass. Modern skräck-klassiker!

Picnic at Hanging Rock (1975) har ett snyggt foto och bra musik, men då jag inte bryr mig ett smack om karaktärerna blir det tyvärr gäspvarning. Fick tvingas splitta filmen i omgångar då intresset att följa handlingen och karaktärerna uteblev. Tråkigt, för någonstans känner jag att som ett Malick-fan borde jag ändå tycka om den. Panflöjtsmusiken m.m. är vackert och naturmiljöerna är väl okej, inte bländande vackert som jag sett i andra filmer dock men fotot ger det hela en drömlik känsla. Men jag är inte det minsta intresserad av karaktärerna, varken de som försvinner eller de som letar efter dem. Därför: 2/5

Hypnotisören (2012)

Ett antal brutala knivmord verkar ha ett samband, ett av offren lever fortfarande, men är inte kontaktbar utan en hypnotisör.

Va faan, var jag uppe halva natten för det här.
En dussindeckare med väldigt långsökt handling.
Det här var sannerligen en riktig besvikelse.
2/5, med tvekan.

Rev av kultklassikern och filmen som för evigt etsade "konstiga" tjejer och Winona Ryder i mitt hjärta. Jag pratar givetvis om Beetlejuice. Tyvärr har en del av effekterna åldrats dåligt men humorn är det inget fel på och Michael Keaton är verkligen i högform. Fem sandormar av fem möjliga.

Special Correspondents En ny film med och av Ricky Gervais i vilken han tillsammans med Eric Bana spelar radiojournalister som tvingas fejka ett reportage från Ecuador där det enligt uppgifter ska vara risk för ett inbördeskrig. Det visar sig att de inte är de enda journalister som fejkar nyheter om vad som händer i landet. Hustrun till den karaktär som Ricky Gervais spelar börjar lite senare även agera likt föräldrarna till Madeleine McCann.

En rätt kul film som får 5/10

The Siege (1998)
(inte Steven Seagal-filmen alltså)

Terrorism-film om muslimska terrorister som i dolda celler går till attack i New York.
3 år före 9/11.

Denzel Washington som listig och engagerad FBI-agent med hjärtat på rätta stället, och Bruce Willis i en biroll som general av det mer samvetslösa slaget.

Filmen är kanske lite småintressant som påhittad föregångare till den verklighet som komma skulle.
I filmen får vi se amerikanska reaktioner som ingen Då hade kunnat tänka isig besannas. Inte i USA, i "frihetens förlovade land."
Men med verkligheten 9/11 besannades även dessa filmens dystopiska framtidsutsikter, med stora fångläger där muslimer spärrades in utan rättegång, och där den amerikanska regeringen förklarade undantagstillstånd och gick in med militär, på New Yorks gator (vilket vi ju såg i verkligheten i samband med Boston-bombningen och det undantagstillstånd som utlystes, den bepansrade pseudomilitära invasionen som höll stadsdelarna som gisslan).


Men - det är också bara som det, som jämförelse, filmen blir sevärd.

En jakt efter gäckande terrorister som spränger saker och människor i luften har vi sett, och likaså de engagerade FBI-agenterna som vänder på vartenda sten i jakten efter skurkarna.
Vi har också sett den arrogante och maktfullkomlige militären som plötsligt får fria tyglar, och naturligtvis går långt utöver det accepterade ...

En kvinna finns också med. En CIA-agent. Attraktion uppstår mellan Denzel och henne, en ständigt närvarande spänning som bara förstärks i takt med att deras båda yrkesroller av naturliga skäl krockar ...

Så ... var den mer sevärd än så?
Nja, kanske inte riktigt.
En film man inte hade haft något emot att låta vara bortglömd. =)

2 / 5

Men bara beroende på att filmen åtminstone hade kostat pengar att göra.


http://www.imdb.com/title/tt0133952/

Boken är (som alltid) mycket bättre. Även fast jag tycker Keplers böcker alltid är lite överdrivna. Dock spännande och fartfyllda!


Tror inte jag har sett denna faktiskt så blir en titt nu!

Senaste filmen jag såg var A serious man lite för seg och intetsägande för min smak 2/5

En personlig favorit bland Beck-filmerna, spännande och framförallt oförutsägbar.

10 Cloverfield Lane (2016)

Att den har fått så bra kritik som den fick var lite överraskande för mig eftersom namnet indikerade att det skulle vara något skräp som bara ville casha in på namnet Cloverfield. Det sistnämnda är ju korrekt men för det mesta är det en habil film vars största styrka ligger i att den levererar information till tittaren i ett tempo som gör att man hinner tänka igenom alla möjligheter och scenarion innan nästa ledtråd uppenbaras. När en film hoppar mellan genrer på sättet som den gör så blir ofta resultatet rörigt och ofokuserat men det fungerar ganska bra här och det hjälper också till att hålla tittaren på tårna eftersom man inte kan använda sig av genrekonventioner för att veta hur allt ligger till.

Därför är det lite synd att slutet sabbar ganska mycket för mig. Det är så klart en smaksak men ett av flertalet problem är att den går från att kännas realistisk och jordad till att bli något helt annat. Jag tänker inte gå in mer på det eftersom det närmar sig spoilerterritorium men det är i första hand vad som gör den problematisk för mig. Fram tills dess var jag dock på helspänn och underhållen. John Goodman lyser som filmens stjärna i en roll som ger honom ganska stora friheter medan Mary Elizabeth Winstead och John Gallagher Jr. mest får jobbet gjort men deras karaktärer är inte speciellt intressanta.

På det stora hela är det ganska god underhållning som inte riktigt går hela vägen in i mål.

2.5/5