Har inte sett hela filmen på väldigt länge, men den var bättre än jag kom ihåg. Effekterna var inte så dåliga heller med tanke på att filmen ändå är 30 år gammal. Sen har ju den många favoriter med, Rick Moranis med bland annat
Jag hade inte tänkt se den där öht men det låter lovande det du skriver att dom går tillbaka till att göra en film som är mer "Bond by the book" även jag har längtat efter det.
Kanske blir ett biobesök trots allt.
Verkligen sevärd och värd ett biobesök om det är det du vill ha. Den har dock fortfarande Craig stämpeln på sig, men det är givet vid det här laget. Tror många inte gillar den så mycket just för att den är så olik Skyfall. Men båda två är ungefär lika bra enligt mig just för det är två helt olika filmer.
En sista ledtråd som förre detta M (Judi Dench) gav James Bond (Daniel Craig) innan hon dog leder honom till ett hemligt möte i Rom. Där verkar han stöta på en för honom helt okänd organisation som däremot verkar veta en hel del om honom. Detta blir startpunkten för en farlig och händelserik resa jorden runt i jakt på vem som är den mystiska ledaren för organisationen SPECTRE.
Egentligen har jag ingen direkt kritik att ge Spectre. Den är teknisk sett ett bra hantverk och riktigt snyggt gjord i likhet med Mendes övriga filmer. Den påminner därför stilistisk sett väldigt mycket just den senaste Bondfilmen Skyfall. Men där jag blev helt tagen och ”blown away” av förra filmen kände jag mest att jag här satt och tittade på ett välgjort hantverk, men att den saknar det där lilla magiska som får mig att säga Wow.
Det jag gillar med Daniel Craigs era som Bond är att vi samtidigt får de här ikoniska birollerna på plats. De som introducerades i förra filmen är nu (förhoppningsvis) stående rollgestaltare som kommer att spela samma karaktärer i flera filmer till fortsättningsvis. Ralph Fiennes är ett bra val som M, samma för Naoime Harris som Moneypenny och Ben Whishaw som Q. Tyckte kanske först att det var lite magstarkt att ha en ung nörd som tar över Desmond Llewelyns karaktär som Q men man accepterar honom ganska bra som Bonds tekniska hjälpreda.
Skurkarna fungerar också bra i filmen, även om jag först tyckte att den högra handen till bondskurken saknade personlighet och bara var ett vandrande muskelpaket så slog det mig en att det är ju för fan vad de är till för. Huvudskurken, ledaren för SPECTRE, vet jag inte hur mycket spoil det är men väljer helt enkelt att säga skådespelaren gör ett bra jobb att porträttera denna. Tyckte dock att Javier Bardems skurk i förra filmen var mer läskig och hotfull än denna. Tyckte även att motivet för skurkarna var lite vagare att förstå här.
Genom att försöka slå ihop de stora underrättelsetjänsterna i världen så ska man därigenom få total övervakning över alla och kunna förhindra terrorism, är regeringsmannens argument. I själva verket är det ett sätt för SPECTRE att få total makt över världen.
I Skyfall var det lättare att förstå och hänga med Bardems hämndplan mot M. Det är min åsikt.
Daniel Craig som Bond är på ett sätt väldigt bra men jag saknar den där charmiga Bondelegansen som Roger Moore och kanske Pierce Brosnan hade. I Craigs tappning blir det mer actionhjälte över Bond vilket han gör ganska bra men det finns andra sidor hos Bond som jag skulle vilja se mer av vilket han (Craig) inte lyckas lika bra med. När han sitter och fikar med bondbruden känns han för hårdhudad och mer lik de tuffa muskelpaketen han slåss mot än en charmig världsvan hemlig agent.
Men som helhet är Spectre en riktigt bra bondfilm och jag har ingen större kritik att ge den annat än att den inte når lika högt i min bok som Skyfall gjorde. Kanske att jag hade lite dålig dagsform när jag såg den då jag inte mådde så bra efteråt. Tror dock att det har med tidigare yttre omständigheter att göra än själva bioupplevelsen, vill jag i alla fall tro. Hursom så rekommenderar jag folk att se Spectre då den förhoppningsvis cementerar framtida viktiga biroller som kommer att vara kvar i filmserien även efter Craig slutar som Bond. Det hoppas jag verkligen och dem tillsammans med skurken och Mendes regi och stil gör filmen värd att se. Gillade man Skyfall kommer man nog att gilla denna. Gillade man den inte kan det finnas risk att man inte gillar den här då den som sagt är väldigt lik förra Bondfilmen. Samtidigt finns det också risk att man sätter för höga krav och förväntningar som jag gjorde vilket är svårt för Spectre att uppnå. I alla fall, det är en i flera avseenden en riktigt bra Bondfilm.
Betyg: 4/5
__________________
Senast redigerad av chessjamt 2015-10-31 kl. 01:21.
Curts (J. Trevor Edmond) pappa är militär och jobbar på ett hemligt projekt som går ut på att skapa odödliga soldater av zombier. En kväll råkar Curt och hans flickvän Julie (Melinda Clarke) ut för en MC-olycka i vilken Julie dör. Curt bestämmer sig för att återuppliva henne med hjälp av sin pappas projekt, vilket visar sig vara ett fruktansvärt misstag.
Den onda dockan Chucky (Brad Dourif) är besatt av en seriemördares ande. Andy (Justin Whalin) lyckades besegra Chucky en gång men har nu blivit äldre och skickats till militärskola, vilket Chucky får reda på och han bestämmer sig för att hämnas.
De här filmerna är kult men den här delen har jag konstigt nog lyckats missa.
Vi verkar gilla den båda två, fast där du ser den som en bra tillbakagång från Skyfall tycker jag att denna saknar just det där lilla extra som fick mig att ge Skyfall en femma. Olika smak men kul att vi verkar gillar den här filmen lika mycket.
Håller med om Christoph Waltz. Karln är hetare än vulkanlava och om Tarantinos enda bestående bidrag i filmhistorien var att göra Waltz känd i Hollywood så är det gott nog. En riktig filmskatt och gåva som skådespelare.
__________________
Senast redigerad av chessjamt 2015-10-31 kl. 01:35.
Vi verkar gilla den båda två, fast där du ser den som en bra tillbakagång från Skyfall tycker jag att denna saknar just det där lilla extra som fick mig att ge Skyfall en femma. Olika smak men kul att vi verkar gillar den här filmen lika mycket.
Håller med om Christoph Waltz. Karln är hetare än vulkanlava och om Tarantinos enda bestående bidrag i filmhistorien var att göra Waltz känd i Hollywood så är det gott nog. En riktig filmskatt eller gåva som skådespelare.
Vi verkar tycka olika där du verka tycka att båda två påminner om varandra. Medan jag tycker de är två helt olika filmer både i ton och berättarmässigt.
Stilen kan jag se känns likadan, men det märks och kan säga redan nu att Spectre kommer få blandad kritik just för hur tonen är väldigt stor skillnad på sedan Skyfall.
Ett rån planeras mot en bank i St. louis, ett antal drivna gangsters planerar rånet ut i minsta detalj.
Som flyktförare anlitas Steve McQueen, en ostraffad yngling.
Emellertid får hans syster reda på rånplanerna, och hon tänker inte hålla tyst.
En ovanligt pratig actionfilm som egentligen aldrig blir särskilt spännande.
2/5
Lät bra, tills hondjuret kom in i bilden. Letat efter bra rånfilmer. Fyfan!
Vi verkar tycka olika där du verka tycka att båda två påminner om varandra. Medan jag tycker de är två helt olika filmer både i ton och berättarmässigt.
Stilen kan jag se känns likadan, men det märks och kan säga redan nu att Spectre kommer få blandad kritik just för hur tonen är väldigt stor skillnad på sedan Skyfall.
Jo, tyckte främst att det kändes bekant med de långa scenerna/partierna där det inte var så mycket action utan Mendes låter istället det visuella få stå i fokus. Fast ju mer jag tänker efter och jämför de två filmerna så var det kanske inte så mycket sånt i den här jämfört med Skyfall. Det har du nog rätt i. Intrigen och handlingen påminner ju mer om en klassisk Bondfilm i Spectre än vad Skyfall var. Konstigt nog så gillar jag ändå Skyfall bättre trots det, i alla fall i nuläget.
Den japanska dokumentärfilmaren Naomi Kawases debutlångfilm är lågmäld och poetisk och följer den stillsamma, japanska dramatraditionen efter bl.a. Ozu och Koreeda. Dock dras det lågmälda till sin spets här, det är inte mycket dialog och människorna hamnar nästintill i bakgrunden då den mäktigt, grönskande natur tar sådan stor plats. Naturen blir en isolerande kraft för den lilla japanska byn som filmen utspelas i och kan även ses som en metafor för den känslomässiga isolation huvudkaraktärerna ger uttryck för.
Visst kunde det bli lite utdraget här och var, men den stillsamma poetiska stämningen genom hela filmen och känslorna som uttrycktes genom blickar och gester istället för ord, fångade mitt intresse. För att inte tala om hur starka slutscenerna var. Speltidslängden på 1,5 h var också perfekt för vad den hade att förmedla och tiden gick relativt fort ändå.
Betyg: 3/5
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2015-10-31 kl. 03:07.
Den var inte riktigt så bra som jag trodde att den skulle vara, men det var definitivt p g a för höga förväntningar. Alexanders mamma faller i koma precis innan Berlinmuren faller, och när hon vaknar upp gör han allt för att hon inte ska få reda på att DDR kollapsat - i rädsla av att en sådan nyhet kan få den sköra mamman att dö i chock. Mycket ironi, en otroligt fin ryska (Khamatova), och bra soundtrack (Yann Tiersen). Orkar inte skriva så mycket mer just nu, men jag är förhoppningsvis tillbaka i filmforumet.
The Man from U.N.C.L.E såg jag för ett par dagar sedan men var tvungen att smälta den innan jag försökte bestämma mig för ett betyg.
Jag gillade den mycket trots att jag inte hängde med i handlingen pga att jag distraherades av den visuella prakt av det yppersta av 60-tals design och färgsättning.
Från oerhört vackra bilar som Ferrari och Jaguar E-type till möbler och t.o.m telefoner fick mitt ha-begär att gå på högvarv och det blev inte mindre av den lyckade svenskexporten Alicia Vikander som är minst lika snygg som sextiotals agent som hon var som suspekt robot i sin kommersiella debut.
Filmen i sig får jag nog se om eftersom det var så många gömda pärlor i den innan jag kan ge den ett slutgiltigt betyg.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
