Sverige anskaffar Archer

Vilket är fullkomligt ointressant då man inte kan utnyttja detta,
mot en konventionell motståndare.


Och lika fullt så är stor skottvidd, hög eldhastighet och automatladdning,
alla faktorer som gör MRSI-skjutningar praktiskt tillämpbara.


Inte när pjäserna/pjäsfordonens vikt är helt försumbar i förhållande till resten av förbandet,
när det inte är vikt, utan däcksutrymme/ekipagelängd som är gränssättande
för förmågan att transportera förband med fartyg eller på räls
och när pjäserna/pjäsfordonen är förbandens huvudsakliga källa till eldkraft.


Vilket är fullkomligt ointressant, då man aldrig flyger runt andra förband än de lätta förbanden
och då detta inte sker med C-130, utan med C-17 och C-5.


D.v.s. man har bättre ammunition, SKER och POS-system,
men pjäser med mindre skottvidd, än vad man hade för 75 år sedan.


Japp, även stridsvagnar är för fartyg att betrakta som lätt gods (eller snarare lågdensitetsgods),
jämfört med de många gånger större mängder med drivmedel och ammunition,
som man måste föra med sig.

Därtill så är självfallet vikten av pjäser med dragbil eller pjäsfordon,
tämligen försumbar, jämfört med vikten på de ungefär 100ggr så många,
övriga fordon/ekipage som en amerikansk motorskyttebrigad har.

Vill man göra förbanden lättare att flytta, ja då är det f.f.a. bränslesnålare fordon
(hjul i.s.f. band, inte ha 8 tons pansarfordon för uppgifter
som kan lösas med en Toyota Hilux o.s.v.)
och större skottvidd och eldhastighet på pjäserna som man ska fokusera på.
Det sistnämnda eftersom man då kan lösa samma elduppgift, med färre granater,
eftersom man kan leverera fler granater under de första kritiska sekunderna.

Ja USA har haft en del R&D på området men det har inte kommit längre än prototypstadiet innan besparingar har stoppat det hela. Jag kan inte se någon annan förklaring än att USA inte tror sig bli inblandat i ett konventionellt markkrig den närmsta framtiden utan bara asymetrisk krigföring där saker som grupperingstid, MRSI och moteld inte spelar någon stor roll.

För svensk del är det konventionellt markkrig eller inget markkrig (och därmed inga haubitsar) som gäller. De utlandsuppdrag vi företar oss kommer inte ha med artilleriunderstöd (Herre guuu, kanoner DÖDAR ju folk!!!).

USA har konstaterat att än så länge finns det inte en plats på jorden de inte kan pricka med kryssningsrobot eller B-2.

Man tittade ett tag på att förse överblivna ICBM med konventionella stridsspetsar för att få ett snabbt i princip ostoppbart vapen mot punktmål men kom fram till att det räckte om man kunde slå ut det inom 12-16 timmar och det fixar B-2

Ja USA har en massa häftiga vapen. Det du nämnde är Prompt Global Strike. Allt sånt är dock till för värdefulla punktmål, inget man använder mot trupp. Close Air Support funkar bra mot talibaner utan luftvärn, AC-130 är väldigt häftig till exempel. Men ett konventionellt krig ställer andra krav på eldunderstödet.

Nja, det var snarare risken för att Ryssland och Kina skulle kunna tolka
uppskjutandet av ICBM med konventionell verkansdel som ICBM med kärnladdningar,
som var den primära orsaken till att man inte gick vidare.

Syftet med att konvertera ICBM till konventionell stridsspets var då primärt
att kunna slå ut mycket värdefulla mål (säg Bin Ladin) under mycket tidskritiska förhållanden
("Bin Ladin ankom för 15 minuter sedan till ett hus vid koordinaterna XYZ och kan försvinna när som helst.",
vilket innebar att det skulle bli svårt att ge Ryssland och Kina adekvat förvarning
och vidta lämpliga försiktighetsåtgärder, såsom t.ex. att beordra samtliga egna robotubåtar
att gå upp i ytläge och i klartext börja sända ut sin identitet och position,
och att beordra ner samtliga bombflygplan på marken och att dessa
rangeras öppet utomhus på förutbestämda platser,
så att kinesiska och ryska spaningssatelliter ska hinna verifiera att kärrorna står på marken.


Inte minst tillgänglighet, kort responstid och förmåga att överleva.

I ett skarpt läge så blir tillgängligheten för CAS nära nog 0,
eftersom flyget måste prioritera andra och viktigare uppgifter,
såsom striden om luftherraväldet
(jaktstrid, anfall mot flygbaser samt nedhållande och bekämpandet av fiendens luftvärn)
och avregling av slagfältet
(slå ut fiendens underhåll, i form av järnvägar, broar,
ammunitions och drivmedelsupplag och UH-förbanden)

Responstiden för CAS är redan vid kolonialpolisiära uppgifter
(där COIN/CAS är prio 1) ofta uppe i timmar,
medan artilleri och granatkastare, nära nog regelmässigt*
har eld i målet inom ett lågt ensiffrigt antal minuter.

Överlevnadsförmågan för flygplan som flyger CAS-uppdrag
mot en fiende som har modernt luftvärn är vidare låg.
Under det första Gulfkriget så visade sig t.ex. både A-10, AC-130, OV-10
och Harrier vara för sårbara mot Iraks 1970-talsluftvärn.

Bättre vapen, såsom JDAM, SDB och Brimstone förenklar förvisso,
men Brimstone och SDB kan lika gärna
(den sistnämnda i en inte alltför avlägsen framtid) avfyras från billigare markfordon,
med måldata från luftburna farkoster.


(*) Dock självfallet beroende på hur många elduppgifter som man har att lösa,
vilken skottvidd, eldhastighet, ammunitionsmängd,
tidsåtgång för LUTO och hur många pjäser man har.

Fast kryssningsrobotar blir rätt dyrt att använda mot mekaniserade brigader till och med riktigt jävla dyrt.
USA kommer få slut på kryssningsrobotar före det att Kina eller Ryssland får slut på mekaniserade förband! Vad gör man sedan? Flyga in några handjagade M777 genom ett luftrum där ryska spetsnäsor kan ligga och trycka med buret LV?

Det finns GPS-styrda granater som Excalibur om man behöver precision. USA har även börjat införa det nya XM1156 som är ett styrningskit som ersätter det befintliga tändröret på granater. Kostar under 10 000 dollar styck, jämfört med över 250 000 dollar för en Excalibur.

M777 och M119 är betydligt modernare pjäser jämfört med Haubits F och 4140, handlar inte bara om "ett nytt eldrör".
M777 är bla tillverkad av titan och väger ca 4200 kilo, jämfört med 12 200 kilo för HB77B.

M119A3 används främst av Amerikanska luftburna förband, den kan fällas med fallskärm eller transporteras med helikopter. Den kan även dras av fordon i storlek som HMMWV.
Den används även av de omekaniserade infateribrigaderna som har 6 st M119A3 och 2x6 st M777A2.

Ovan nämnda förband har inte som huvuduppgift att slåss mot moderna tunga mekaniserade förband, men man har fortfarande stor eldkraft och skulle inte klara av uppgiften sämre än tex forna Svenska förband som tex IB77 och NB85 ( den senare hade som uppgift att kunna slå mekaniserat regemente).

M777A2 är mycket lätt att omgruppera på grund av pjäsens mycket låga vikt, och genom moderna system så kommer man snabbt till skott efter gruppering.
Strykerbrigaderna som har 18 st M777A2 kan bita ifrån sig rejält om man väljer att skjuta med hela bataljonen samtidigt.

Men där har du fel.

Ditt exempel med PzH2000 och MRSI med 5 granater ger en max skottvidd på 17 kilometer, det är kortare än 30 km. Enligt dig var ju räckvidden så viktig.
Om jag gör som dig så kan jag ju säga "PzH2000 har samma räckvidd som den Franska 1950-tals pjäsen Haubits F".

Och där det är lättare att få plats med enskilda pjäser och dragfordon, jämfört med tex Archer.

Nu har du fel (igen).
Grundkravet för Strykerbrigaderna var att de skulle kunna transporteras med C-130.
Strykerbrigaderna är US Armys största användare av M777A2.

Nej, man har inte kortare skottvidd jämfört med det system som du tog upp.
Man har även längre skottvidd än 17 km - dvs ditt exempel med MRSI från PzH2000.

Fortfarande har man länge grupperingstid och längre omgrupperingstid betydligt lägre momentan eldkraft än ex Archer och kortare räckvidd.
Ett färre antal Archer kan leverera lika mycket ekdkraft som 18 st M777 och dessutom ha chans att undkomma bekämpning av kvalificerat raket och eldrörslv.

Nej M777 eller M119 skulle inte vara " betydligt" modernare om vi använt lättviktsmtrl på moderinserade F och 4140 i kombination med GPS och ballistikdator, 4140 kanske till och med hade varit lite snabbare.

Inte enligt den rapport jag läste. Då var det kostnaden för systemet vägt mot att man kunde slå ut målen med andra metoder.

Det var enbart fråga om landbaserade robotar och man hade helt enkelt tänkt sig att tala om för Ryssarna att fältet enbart var bestyckat med konventionella spetsar samt tillåta inspektion.