Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag antar att du menar John Ajvide Lindqvist, som i sin tur har tagit titeln från Morrisseys "Let the right one slip in". Som för övrigt innehåller följande text som (med en väldigt generös tolkning ) skulle kunna appliceras på flyktingpolitiken:


Hela tankegången från W är helt makalöst anti-intellektuell. Först ställer han upp en tes att kraven som finns är vettiga och rimliga för att sedan vända 180 grader och säga att det inte gör något om man frångår dom. Detta är inte logiskt stringent.

Och för att haka på "arbetet" så är skrönan om den taxikörande invandrade läkaren antagligen baserat på självrapportering och anekdotisk bevisföring, något som alltid medför felaktiga resultat. Någon journalist har någon gång pratat med en irakier som säger att han är mer utbildad än han är för att inte tappa ansiktet i tidningen - vipps så har man en modern myt!

Jämför gärna med dom zigenska tiggarna som enligt egen utsago tjänar småpengar. En normal journalist hade i det läget 1) ifrågasatt varför det fortgår om det inte ger några pengar och 2) funderat över vad avsändaren har för intressen och motivation. I detta fallet är motivationen att få situationen att framstå som ännu mer tragisk än den är för att öka folks vilja att ge pengar. Tämligen okontroversiellt och det är samma anledning som att Röda korset inte börjar sina reklamfilmer med att säga "Hej, vi har en jävla massa pengar, men ge gärna mer!". Pengarna måste alltid verka vara slut, konstant kris måste målas upp.

Delar av högern får ännu en dödskyss på sina av illrött läppstift redan täckta kinder:

Karin Pettersson: "Tack och lov för modiga liberaler"

Frågan "vilket Sverige vill vi ha?" kommer, om vänstern och liberalerna fortsätter så här, att få ett svar i valet 2018 i form av ett valresultat som kommer att bli den största chock de upplevt i sina liv.

Wow, vad imponerad jag blir. Det är verkligen modigt av liberaler att yttra sina stinkande åsikter när det värsta som de riskerar är en ryggdunk från det övriga etablissemanget.

Begriper journalistsvinen inte vilket hån det är mot människor som verkligen riskerar något när de kallar pissliberaler för modiga?

Fortsättning från igår. Johan Norberg försöker snärja Arpi och få honom att ta avstånd från Formgren. Arpi verkar dock inte vara Judastypen.

Ur konversationen (eller snarare förhöret):


https://twitter.com/johanknorberg/st...47947940020224

Ordet "Judaskyss" ligger nära till hands, men det är ingen dödsdom Karin Pettersson vill dela ut med sitt omfamnande, tvärtom.

Det är blockpolitiken i riksdagen som skall brytas upp med hjälp av en kil mellan liberal och konservativ press. Den omfamnade falangen skall bli stödtrupp åt det röda laget för att återigen kunna uppnå majoritet utan DÖ.

Vad Karin Pettersson samtidigt avslöjar, och vad som torde vara svårsmält för den delen av arbetarrörelsen som fortfarande arbetar, är att man gärna låter Johan Norberg diktera villkoren på arbetsmarknaden, bara man får bibehålla vår unikt höga invandring.

Överideologi sade Bull.

Dödskyss var ordet. Jag tog upp fenomenet tidigare med DN-liberaler som läxar upp tveksamma socialdemokrater att leva upp till sina omfördelningspolitiska ideal. Och AB-socialister som i sin tur förmanar liberalerna att bejaka sin ideologis renlärigaste gränslöshet.

Frågan är ju öppen om det ens är möjligt att hejda SD:s framväxt genom att anpassa sig till verklighet och väljare - alla jämförelser med europeiska systerpartier haltar ju eftersom allt gått så mycket längre i Sverige och bromssträckan därför mycket väl redan kan överskrida avståndet fram till bergväggen i form av ett SD på statsbärande nivåer.

Men den frågan verkar bli rent akademisk, eftersom den incestuöst tvärpolitiska ingruppens styrmekanismer är så starka. DN/Aftonbladet är maktlöst att annat än sinka SD:s tillväxt, men ytterst kapabla att slå undan benen på alternativa kraftfält inom borgerlighet och socialdemokrati.

Krympandets radikalisering och polariseringens egoistiska trygghet för de mest radikala. När samförstånd och kompromiss marginaliserar den egna maktpositionen, så blir valet att söka den upptrissade konflikten enkelt.

Det som retar mig mest är ändå att Pettersson ogenerat gör anspråk på "anständighet" å sina egna och vissa liberalers vägnar. Vad är det Pettersson gör som är anständigt? Hon sitter i ett fortifierat AB-palats och driver opinion som bidrar till att svenska orter hon aldrig hört talas om sakta eroderas sönder socialt och ekonomiskt. I sin egen vardag ser hon ingen skillnad alls. En gång vartannat år åker hon till Borlänge, intervjuar den handfull asylfanatiska eldsjälar hon lyckas hitta, sätter fotografen på att plåta alla barn han kan hitta, skriver en tendentiös snyfthistoria, åker hem till trygga redaktionen igen. Propaganda, manipulation, noll ansvar, hyckleri, "någon annans problem". Var kommer anständigheten in?

En trendspaning man kan göra redan innan det hänt är att de invandringsproblematiserande ledarskribenterna åtminstone tillfälligt kommer att tystna nu i ljuset av den nya flyktinghysterin. Det är obekvämt läge. Möjligen kommer någon att lyfta fram frågan om säkra länder med tanke på att varje alban som tar upp plats på asylboenden blockar en syrier. Samt den gamla nötta frågan om att övriga EU måste ta större anzzzzzzzzzzzzz....

(Min fetning)

Jag brukar hävda att det finns en backventil i flödet av väljare från sjuklövern till SD - viss backströmning kan förekomma, men den är försvinnande liten. Tar man steget till SD, så handlar det inte bara om att vilja ha deras politik - notabelt invandringsreducering modell kraftig - utan även om ett förakt inför vad ens tidigare parti(er) har kommit att utvecklas till. Det skall till rent revolutionära omstöpningar av sjuklövern, för att dessa ska bli ett alternativ igen.

I krigsherrarnas kamp om att bli shogun, så står SD och tittar på när de andra hugger ned varandra i komplicerade lojalitetsmönster och -konflikter, baserade på gårdagens sammanhang. För SD har det ett stort värde förstås. Men problemet är att landets viktiga funktioner under tiden styrs av de framtida förlorarna.

Den "berättelse" som verkar vara gällande nu är att varje uns av kritik direkt bemöts med bilder på döda barn. -"Det är så här SD vill ha det"- . Därför är det oerhört viktigt att vrida detta vapen ur händerna på godhetsknarkarna & vända det mot dom själv. Dessa vapen riktas i detta nu mot Arpi & Gudmundson så det är lika bra dom över sig på den nödvändiga judon för att undkomma oskadda.

Hade SDs "hjälp i närområdet" varit det redan rådande paradigmet så hade 3-åringen inte drunknat.

Så det är en relativt smal sak att vrida det vapnet ur händerna på bleeding-heart-crowden. Med en tydlig "hjälpa fler i närområdet"-politik och borttagna eller ialafall radikalt minskade "pull factors" drunknar färre. Punkt.

Vi pratar här 60 miljoner flyktingar. Det går inte att bryta ner det till enskilda fall som vänstern nu gör. Det är osmakligt och vidrigt cyniskt att göra inrikespolitiska poänger på sitt eget politiska partis migrationspolitiska haveri.

Vet hut! Journalistjävlar. Så. Nu har jag sagt det.

Det är ju inte särskilt svårt. Det är med nuvarande MP-politik barnen dör. Vi har en situation med ett etablissemang som är oerhört stolta över att SD inte har något inflytande, att SD spelade bort sina kort när DÖ kom till och förlorade allt inflyttande. Samtidigt menar samma etablissemang att alla problem i Sverige och världen är SD:s fel, denna logik fungerar endast hos Aftonbladet.

Hjälp i närområdet = inga fler döda barn på medelhavet.

Kommer Arpi ta upp det faktum att 3 miljoner barn dör av svält varje år (källa), och att Sverige skurit ner u-hjälpen med 8,9 miljarder i år (länk)?