Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Tillbaks till det nationalistiska kurdspåret, om än från en något förvirrad avsändare:


Nationalistiska föreställningar om ett folk, ett språk och en stat ett hinder för kurdiskt självstyre. Vad annat är då syftet med ett kurdiskt självstyre, undrar vän av ordning?
.

Efter gårdagens rapporter via Twitter om att "folk söker sig till Flashback och Avpixlat för fakta" faller Expressen idag tillbaka i gamla uppkörda hjulspår med "näthatsnarrativet" med anledning av IKEA-händelsen. Det är sedvanligt SD-smear näthat rasistsajt, enligt beprövad men relativt verkningslös modell. Det refereras till "twitterstorm" med the usual suspects. Björn Söder, Roger Haddad och hon advokatsamfundets ordförande. "Kompisar från förr" som Dogge skulle ha sagt.

Slutklämmen är dock mer tydlig än att bara "skrika rasist"



Anders Mildner kulturjournalist rycker ut och skriker "behåll åsiktskorridoren". Vi får se om de kvarvarande åsiktskorridorsförespråkarna kan sakta ner utvecklingen. Men vi har en extraordinär händelse, och en stökig sommar i den ena vågskålen, och en närmast pliktskyldig "näthatsnarrativ"-artikel i den andra.

Dom förnekar sig aldrig, vänsterextremisterna på våra kulturredaktioner.

Sven Dahl som är debattör i Studio Etts program om mediakriget hyser ju en mycket märkligt och farlig åsikt som kan sammanfattas med En stat, en mångkultur, en åsikt... Han maler konstant om att man inte får hysa något annan åsikt än att invandring är av godo - vilket ju är helt i klass med Sovjet eller DDR.

Nja. Dahlberg har en hel del att leva upp till om hon nu verkligen anser att invandringen är den ödesfråga som hon påstår att den är. Visst, hon har skrivit några alster som avviker från den normala diskursen inom den svenska invandringsdebatten, men det räcker liksom inte. Det är nu som fältet har mognat tillräckligt för en storskalig sanningsoffensiv med faktabombning om invandringskostnader, havererad skola i utsatta förorter, invandrarkriminalitet, hedersförtryck, havererad välfärd, IS-rekrytering, osv osv.

Denna offensiv behöver ett välutbyggt intellektuellt eldunderstöd för att klara av den självfallna motoffensiv från de sedvanliga PK-hjonen, och då är det bara att börja mata referenser till Tino Sanandajis blogg, Assar Lindbecks föredrag inför Svenskt Näringsliv, Magnus Ranstorps forskning, m.m. Nu är det upp till borgerligheten att visa att de kan agera som en tydlig opposition och övertyga folk om att de har Sveriges främsta som politisk målsättning. Annars är de inget värda.

Jag är biased i frågan, men det som slog mig när jag lyssnade på debatten mellan Dahl och Dahlberg var hur Dahl helt saknade konstruktiva förslag och probleminsikt och istället för att tala om verkligheten bet sig fast i språket (vad liberaler ska få säga och tycka) på kulturmarxistiskt manér. Kontrasten mot Dahlberg blev stor när hon inte hakade på Dahls anklagelser utan istället talade om verkligheten, det de flesta förstår, att massiv invandring av lågutbildade inte är förenligt med högskatte-välfärdsstat. Dahl lyckades inte vinna territorium med sina anklagelser och det märktes, Dahlberg höll sig lugn och sansad och lyckades i vissa lägen hålla med Dahl om att det skett en förändring som han säger, men att den handlar om anpassning till verkligheten och inte att liberaler plötsligt blivit fascister. Dahlberg är klassisk liberal medan Dahl står för en postmodern nyliberalism anfäktad av kulturmarxism. Dahls linje känns igen och den är inte lika verkningsfull som för bara ett år sen.

Ja,

Och nu glider vi lämpligt nog tillbaka in i topic. Självhatar-vänstern har mycket riktigt alltid haft krossandet av nationalstaten som mål. Mer exakt de västerländska nationerna.

Men detta mål har tidigare alltid döljts bakom mer tilltalande slagord om att hjälpa utsatta, visa solidaritet, öppenhet, tolerans.

Men numera har man blivit mycket mer ärlig i sitt egentliga motiv. Som exempelvis detta utspel om att det inte ska få finnas några vita kommuner, som någon politiker sa. Inte "alla kommuner måste ta sitt ansvar" eller "invandrare måste in bland svenskar för att hitta in i samhället".

Utspelet handlade inte något alls om invandrare. Det fanns inget omtanke om dem där. Det väsentliga var bara att det inte till något pris får finnas områden med vita.

Innan har självhatarväntern i sin retorik antingen talat om invandring som något som ska berika oss. Alternativt försöka tona ner eller ursäkta de negativa konsekvenserna. Men nu lyft själva förstörelsen av det vita fram som ett självändamål. Inte ett pris för att hjälpa andra, utan som ett mål i sig självt. Det här förklarar också varför argumentet "vi kan hjälpa fler och de mest nödställda om vi lägger resurserna i närområderna".

Det biter inte. Efterssom det inte handlar om att rädda utslagna, kvinnor, åldringar, barn. Det är inte en felkalkylering att Sverige, istället för att hjälpa dem, öser miljarder på unga, friska, lyckosökande män. Det är just dessa man vill ha, i massor. Efterssom de gör mest skada. Är mest effektiva i att kräva, utnyttja, omstöpa, förändra och krossa det västerländska som är fokus för kulturmarxisternas hat.

Jag vet inte varför de blivit mer öppna med sitt verkliga motiv.

En pessimistisk tolkning är att de fått självförtroende att öka i intensivitet och tala allt mer klarspråk.

Själv tror jag på den mer optimistiska förklaringen. Att självhatarna är på dekis. De tappar tolkningsföreträde och makt på allt fler områden. Till följd därav har de retirerat rent mentalt. De bunkrar in sig allt mer bland likasinnade. Klämmer ihop sig ängsligt på tidningsredaktionerna och ser det krympande upplagan.

Ju mer de avskärmar sig, desto mer liknar de en sekt som blivit så inavlade att de inte ens längre förmår kommunicera med folk utanför. Deras enda liv består av sekten och allt mäts i hur andra i sekten uppfattar dem. I synnerhet som besparingskrav riskerar att tvinga dem ut ur kollektivet, ut i den där vanliga världen som de inte längre förstår.

Därmed inträder krympandets radikalisering. Det handlar om att överträffa varandra, imponera på den krympande skaran om vem som är värst, tydligast mest övertygad i det västerländska självhatet. Därmed talar och skriver de numer bara för varandra. Budskapet packas inte längre in i folklig dräkt.

Just detta att det fungerande samhället/staten/nationen är målet i sig har jag anfört vid ett antal tillfällen. Det är den enda förklaringen som hanterar och knyter ihop de olika samhällsskadliga åtgärderna som Sverige utsatts för sedan 1960-talet. Det var också mycket avslöjande i Studio Ett-debatten igår mellan Dahlberg och Dahl, där den förre verkade genuint oroad över Sveriges framtid, medan den senare snarare vill driva på mot stupet. Det beror inte på att Dahl hade sämre kunskap om sakläget, utan om att han driver en annan agenda. Agendan är samhällsförstöring, och kanske blir detta en av de verkliga skiljelinjerna i mediekriget.