Citat:
Ursprungligen postat av
Ett litet djur
Om man inte vet vem Isobel är så tycker jag hon beskriver sig rätt bra i senaste blogginlägget:
http://isobelsverkstad.blogspot.se/2...tranderna.html
Jag som förälder har oerhört svårt att förstå det där. Monumentalt t.o.m.
Kanske kan sånt här jämföras med en slags politisk-social autism där personer inte klarar av att hantera när tvingande förpliktelser gentemot
den andre späds ut i proportion till det biologiska, relationella, kulturella, språkliga, sociala och geografiska avståndet. Liksom att viljan till att hjälpa avtar ju högre kostnaden blir för en själv och den egna ingruppen.
Det egna barnet blir en teoretisk projektionsyta för egalitära värderingar och tillerkänns samma rätt till välstånd eller misär som vilket barn som helst. Det finns inga skiftningar mellan
närmast och
längst bort. Familj, släkt, närsamhälle, kommun, landskap, folkslag, språk, nation, religös tillhörighet- ingen traditionell gemenskap spelar roll. En ann är så god som en ann.
Attityden är bisarr, rent av skrämmande och faktiskt ganska tonårsmässig. Likväl är den en slags
schwerpunkt i mångfaldsfanatikernas ideologiska krigsplan. Det här är nästan en teologisk dogmatik. En modern variant på 1600-talets lutherska ortodoxi som kommit för att hemsöka oss. Hur
vågar du tänka på din familj, din släkt, ditt folk din
nazist- vet du icke att alla är lika (lite) värda?