Citat:
Ursprungligen postat av
Uran233
Nu tar jag på mig min pessimistmössa:
Hur ska du övertyga någon att säga upp sitt medborgarskap i Sverige med att pröva lyckan i den osäkra framtidskontinenten Afrika? Afrika med sina artificiella gränsdragningar och den förlamande mångkulturen som följer av detta; sina religiösa konflikter mellan och inom kristendom och islam som sätter käppar i hjulet för utbildning, sekularisering och familjeplanering; sina problem med AIDS, Ebola, malaria; ja listan kan göras lång. Att bygga upp Afrika till västerländsk standard kräver en process av nytänkande som spänner över många generationer, precis som det gjorde en gång i tiden här i Europa. Du kommer inte kunna ha någon kretsloppsmigration överhuvud taget under detta sekel, då situationen för de som tagit sig till Sverige kommer vara bättre här än där under åtminstone de kommande 100 åren - Sverige skulle dock vara i behov av denna emigration redan idag. Inget parti skulle gå med på en lösning där socialbidrag betalas i hemlandet, från vänstern skulle skrikas SvP-repatriering, från liberalerna hörs orättvisa, ojämlika och initiativhämmande biståndsbidrag, och väljaren på stan gnäller om att man "stjäl från våra pensionärer".
Kan du få mig att byta till optimisthatten?
Men kretsloppsmigrationen föreligger ju redan! Människor återvandrar hela tiden, helt av sig själva. I radioreportaget i P1 från igår talades det ju om att ur biståndsbudgeten
finansiera nyföretagande för svensksomalier i Somaliland. Det sker redan.
Att tänka sig att i stor skala rekrytera somalier som biståndsarbetare eller
demokratibyggare i det forna hemlandet ur biståndsbudgeten är väl inte det minsta konstigt, redan under MP:s välvilliga överinseende?
Inga medborgarskap behöver återkallas, inga krav ställas - det är fråga om en dynamisk process som bara behöver igångsättas för att omedelbart leda till budgetbesparingar och minskat tryck i Sverige, biståndsvinster i Somalia och MÖJLIGHETEN och RÄTTEN för människor som hellre vill bo i sin egen kultur än här. (Samtidigt som flyktingskälen för nya somalier automatiskt undermineras om det uppenbarligen går att leva i delar av landet).
För om jag nu sätter på mig min polemiska mössa så skulle jag anklaga dig för en rätt nedlåtande och föråldrad kolonial syn på Afrika, där du bara stipulerar att Europa är "bättre". Är det verkligen så? Har du samma kriterier som en afrikan på vad som är livskvalitet och kulturell kontinuitet och identitet? Har du kanske missat den
radikalt nya syn på Afrikas potential som formats av de senaste tio årens snabba ekonomiska utveckling?
Om det nu är så överjävligt att befinna sig i Somalia - varför blev 1000 svensksomalier strandsatta när ett enda flygbolag gick i konkurs?
Hur vet du att inte en betydande andel av alla dem som sitter fast i ett förnedrande bidragsberoende i svenska förorter inget hellre vill än få återvända hem - att det inte hela tiden varit en del av drömmen? Att ta sig till Europa, "lyckas" och sedan återvända som en vinnare till släkt och vänner i hembyn?
Och om det sekulära väst är så otroligt överlägset - varför återvänder andragenerationens invandrare som jihadister för att kämpa för vår själva antites?
Och varför lever kurdernas kärlek till platser och människor de kanske aldrig sett? Vad är det som drar?
Verkligheten är att många som inte integrerats väl i Sverige inte heller trivs här, men hålls gisslan i detta Nordens
Hotel California av konstlade bidragsincitament. Bara denna obalans nivelleras (antingen genom mindre bidrag här eller mer där) så kommer många söka sig dit de känner sig hemma. Till en miljö där deras barn har större chans att undvika kriminalitet och förortens allmänna hopplöshet.
Faktum är att ett antal äventyrliga/idealistiska
svenskar skulle ta chansen att flytta till Afrika, om försörjningen var tryggad och motprestationerna små. Vill man vara riktigt o-rasistisk så kan rätten att bosätta sig i Somaliland med ett svenskt socialbidrag på fickan vara allmän.
Sedan finns en annan aspekt - som Adam Cwejmans åsikt att det var OK att sänka svenskarnas livskvalitet lite om det gynnar andra mer, fast tvärtom.
När väl instrumentet är etablerat, när tanken att det inte är under mänsklig värdighet att bo i Afghanistan eller Eritrea är etablerad, så kan den moraliska aspekten om
svenskarnas rättigheter komma in.
Är det verkligen moraliskt försvarbart att bita sig fast i ett hopplöst, betungande utanförskap i Sverige om det faktiskt går att återvandra till en miljö där det möjligen är sämre standard, men som saknar flyktingskäl?
Skulle vi svenskar, om vi flydde till Sydkorea och där kostade stora resurser för koreanerna faktiskt inte känna oss
skyldiga att åka hem, när möjligheten finns? Även om Sverige fortfarande var i behov av återuppbyggnad för att komma i närheten av koreansk standard?
Skulle vi inte vara skyldiga de snälla koreanerna det?