Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Min känsla är att yngre invandrare gott och väl kan tycka så. Märker de senaste åren en attityd som liknar: "Svennar flytta på dig". Har t.ex. suttit i lunchrum och hört skryt om det egna landets förträfflighet och hur kasst och medelmåttigt Sverige är. Har t.e.x. konfronterat en bilförare som kört vansinnigt i kvarteret som lakoniskt svarade "Ni svenska kör så djävla försiktigt". Ergo: senaste åren märker jag av en attitydförändring bland invandrare, konfrontationen gentemot det svenska ligger och lurar under ytan.

Den fräckheten har funnits länge. Ett speciellt hånobjekt brukar vara "Små grodorna". Midsommarafton är töntigt, som Mona Sahlin sade, men det allra töntigaste är just små grodorna. När det talas om integration ställs ofta den hånfulla frågan: "Ska alla invandrare tvingas dansa "Små grodorna" på midsommarafton?

Ja, är mitt svar. Håna "Små grodorna" och du måste dansa. Så långt har det gått.

Ett annat stående exempel på svenskarnas snålhet och brist på gästfrihet är att kompisar till svenska barn inte bjuds med på middagen, utan får vänta i det svenska barnets rum. Detta är faktiskt en ännu värre svensk försyndelse än "Små grodorna".

Som svensk och förälder kan jag tänka mig många förklaringar till detta. En svensk är nog inställd på att barn äter middag i sitt eget hem. Man kan vilja samla familjen en gång om dagen, man har köpt och lagat i ordning mat för sitt antal familjemedlemmar och det är retfullt om det blir mat över som kommer att stå i kylen några dagar och sen slängas, barnet kan ha allergier eller annat som gör att man vill veta vad barnet fått i sig. En svensk anser nog att man ringer och frågar om det är OK att barnet äter hos en annan familj, annars är man oartig.

För invandrarfamiljer verkar detta med att bjuda på mat mer symbolladdat. Just idag, just nu, pågår programmet "Tankar för dagen" men en ung invandrarman som pratar om mat, sin mammas goda mat. Han föddes i ett flyktingläger i Syrien och kom till Sverige som nyfödd. Det är ju inte så konstigt att en sådan person förknippar mat med matbrist, han pratar om alla som svälter där nu. Inlägget avslutas med att mamman säger att "gå nu över med en tallrik mat till grannen".

I kulturer där man i fattig uppskattar folk naturligtvis att bli bjudna på mat. I traditionella kulturer där man lever byar med samma människor omkring sig hela dagen, hela veckan, hela året, hela livet är det förstås viktigt att skapa goda relationer med dem, t ex genom att bjuda på mat. Men svenskar har inte sådana relationer med sina grannar.

Sedan länge har svenskarna haft mer mat att tillgå än de behöver, så det är ingen speciell vinst att plötsligt presenteras med en tallrik mat. Det kan t ex spräcka 5:2-schemat. Och som ovan sagts, de kan vara besvärligt om ens barn bjuds på oplanerad mat.

Det här är en typisk kulturkrock där invandrarna ser sig som de moraliska segrarna när de går runt och serverar grannar tallrikar med mat eller bjuder andras barn på mat. De måste fås att förstå att det kan finnas andra sätt att se på saken.

Vill inte vara petig, men allt är inte svart eller vitt inte ens i Sverige.
I Norrland ställs det alltid fram en extra tallrik
eller åtminstone en fråga ifall man vill äta.
Sedan så ska inte invandrarna komma och påstå att dom är så jävla trevliga,
dom som rest i muslimska länder vet precis vad jag menar.
Kanske vi ska ta efter deras sed om att ge och då gärna till någon som är
stadd vid kassa eftersom seden påbjuder att man ska återgälda det man fått
efter förmåga.
Nej hellre en kantig och försagd svensk alla årets dagar än en ränksmidare till utlänning.

En sosse i Lidköping har sagt "massinvandring" idag, utan att backa när SR skickade ut en politisk kommissarie för att hålla blixtförhör.

http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5928094

Jag hävdar ju gärna två saker:

1. Det är inte SD som kommer göra't. Partiets uppgift är att genom växandet tillsammans med verklighetens ekonomiska bisterhet tvinga andra partier att genomdriva förändringar - för att de andra partierna verkligen är duktiga på att förändra - även om ägg måste knäckas - har de ju verkligen visat. Ullenhag är en själlös robot, men han har stål i blicken när han genomför sitt program.

2. När andra krafter väl bestämmer sig för att förändra, så kommer steget vara förvånansvärt kort från dagens retorik och "värdegrund". Samma triggerfraser, samma debattfigurer, samma religion - fast med en något förskjuten målbild, är allt som behövs för att driva samhällsutvecklingen i radikalt positiv riktning. På samma sätt som omärkliga gradförändringar perverterat många tankegångar och till synes goda budord, så kommer det funktionella paradigmskiftet ske i samma dräkt som förstörelsen.

Allt kommer kunna låta väldigt okontroversiellt och vällovligt med en liten tweak. Om man t ex inte pratar om repatrieringsKRAV, utan återvändarRÄTT så står det makthavaren fritt att sedan använda de styrmedel som krävs för att uppnå önskat resultat.

Där, vid min kretsloppsmigration, är vi förstås inte ännu, men Alice Teodorescu på SvD visar i en ledare att det faktiskt går att argumentera för minskad invandring redan idag.

Hon gör det bara indirekt, som en del av ett större angrepp på den svenska kravlösheten - men faktum är att hon propagerar för försörjningsansvar för anhöriginvandring, inte bara i teorin utan också praktiken. Vilket hade inneburit lägre invandring:


Invandraren befordras från "handlingsförlamat offer" (usch, så rasistiskt!) till "handlingskraftig aktör" (inte alls rasistiskt!) och vips är vederbörande vuxen att ta eget ansvar.

Och vilken sorts fullvärdig, fullgången, ansvarsvuxen individ vill då "skicka notan till skattebetalarna"!? Är det inte rentav fördomsfullt att inte kräva invandrare som gör rätt för sig och känner tacksamhet? Ni vet, precis som vi gjort i deras situation.

Ja, det märktes att han inte var det minsta rädd. Han kanske förstod redan när han skrev ordet att det skulle bli debatt men ansåg att den debatten skulle gynna honom.

Sossarna är inte Moderaterna. I sossarna råder ett slags terrorbalans mellan olika grupper och ingen vågar idag blåsa till strid. Det finns kommunsossar, fackföreningssossar, rena kulturmarxister, storstadssossar o.s.v. Jag har en känsla av att Löfvens möjligheter att regera är rätt så goda om han bara hade haft lite mod. Han skulle kunna lägga fast en linje och jag tror inte det finns någon falang i detta läge som skulle våga utmana honom av rädsla för att bli påhoppad av en annan falang. Det vete fan om han inte rent av skulle kunna regera med passivt stöd av SD. Men det lär vi aldrig få veta för Löfven är en politiker helt i avsaknad av mod, och enligt Johan Westerholm är det en annan som styr i bakgrunden men vilken ville han inte säga, bara att namnet gjorde honom mycket oroad.

Självklart bjuder svenskar också på mat. Men alla bjuder inte självklart andras barn på mat. Det beror inte på att vi är snåla. Vi har mat så det räcker och blir över. I genomsnitt slänger vi 25 % av maten vi har köpt.

Som förälder har det hänt mig många gånger att ett barn som är hemma hos en kamrat har ringt hem: Hej, får jag äta hos X (kamraten)?

Ibland har det passat och då säger man ja, och inser att kotletten man just stekt, potatisarna man skalat och kokat, ärterna man värmt, tomaten man skivat upp med stor sannolikhet hamnar som tråkiga rester i kylen. Ibland passar det inte att barnet äter borta eftersom familjen har något att diskutera eller planera eller att man ska åka iväg för att titta på något annat barns match. Då säger man nej.

På samma sätt ringer man förstås hem till sitt barns kompis' familj om det blir tal att kompisen ska äta hos ens familj.

Detta ses som en praktisk fråga.

För en del invandrare verka detta med att bjuda på mat dock ha en annan, mycket mer laddad innebörd eftersom just detta exempel med barn som inte får mat hos en kompis kommer upp så ofta. Jag minns också ett radioprogram med en mellanösternman som sade att de verkligen hade försökt integrera sig, men att svenskarna var ointresserade "trots att hans fru hade lagat mat och gått runt och bjudit på den".

De utgick från sin kultur med deras umgängesformer. I en by känner man alla och det gäller att ha goda relationer, och att bjuda på mat kan säkert upplevas som vänligt, särskilt om man inte har mat i överflöd. Det kan också vara ett sätt för kvinnor att visa sin skicklighet i matlagning.

Svenskar umgås däremot sällan även om man bor granne. Familjerna har sina egna matvanor och mattider. Om man bjuder någon spontant handlar det mest om kaffe och kaffebröd. En svensk går inte oombedd över till en okänd granne med en tallrik köttgryta. När en invandrare då gör det väcker det (ofta) häpnad, inte glädje och invandraren blir sårad och besviken. Typisk kulturkrock alltså. Men ger invandrarkrönikörer ett tillfälle att hoppa på svensken.

Intressant. Var skriver han om detta?

Marika Formgren har skrivit en ledare i Barometern. Notera hennes eleganta inledning av ledaren... så ska en slipsten dras:


http://www.barometern.se/ledare/en-b...ga(4388523).gm


I ljuset av hur oansvarigt regeringen Reinfeldt har agerat, så kanske läsarna inte skräms av perspektivet, att borgeliga regeringar blir en omöjlighet?

Jag verkligen hoppas, hoppas, hoppas att du har rätt. Annars ser jag inte en human framtid i Sverige. Iofs rättvis, men inte human.

Ja, i år kommer det en större stad, kanske lika många som i Uppsala. Att inte kalla det för vad det är, massinvandring. Måste det komma ett Göteborg innan det blir massinvandring?

Naturligtvis så blir det en inkvisition. Den politiskt korrekta adeln rycker ut. Han skall skämmas i media. får se hur länge han pallar. snart så pudlar han, trycket är starkt från eliten, endast för han kallade en spade för en spade. Åsiktskorridorren har aldrig varit trängre och helvetet blir aldrig fullt.

Much ado about nothing. Pudelpotentialen är uttömd. Ingen skrämselfaktor. Snart är det etablissemangets tur att dingla.