Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Min länk försvann i hanteringen (?) http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...en_3723598.svd

(Mauricio Rojas)

http://www.bt.se/nyheter/boras/kroni...en(4356771).gm

Borås Tidnings krönikör Jan Lindsten skriver att Almedalen var en hyllning till yttrandefriheten.

"...vi får inte glömma det viktigaste - här får faktiskt alla komma till tals. Till och med några av demokratins allra värsta fiender, nazisterna."

I min pessimism framstår det ju tyvärr precis som så att svenska folket inte har förmåga att tänka kritiskt själva. Å andra sidan har de haft formidabla och enade motståndare som haft monopol på problemformuleringen och hanterat informationsflödet för att just så inte ska kunna ske. Skrämmande likt DDR. Nåja, åtminstone 10% är immuna, och de är i ökande.

Detta har väl sitt ursprung i en nationell illusion av trygghet efter att Sverige lyckats undvika krig och invasion i mer än 200 år. Och illusionen av den egna gruppens universalitet med rötter i en helt nyligen förlorad homogenitet.

Det naiva tankefelet är att "i Sverige är alla svenskar", som bara är möjligt eftersom det tills för någon generation sedan faktiskt i allt väsentligt var sant. Svenskarna behövde inte organisera sig efter etniska linjer (det normala tillståndet i Europa och Mellanöstern) och intalade sig därför att etniska skiljelinjer egentligen inte finns.

En modernistisk vurm för Amerika blir då den förföriska, men falska förebilden: Att påstå att det landet är färgblint eller nått ett postetniskt tillstånd är förstås naivt. Även där finns stora självdefinierande minoriteter som verkar för det egna särintresset inom ett allmänt system som någonstans bygger på att de vita männen inte gör likadant.

(En avgörande skillnad är dock att både mexikaner och svarta faktiskt har historiskt befogade anspråk till viss del - och att de demografiska omvälvningarna inte kommer att extrapoleras till undergång för det vita USA. Den mexikanska nativiteten störtdyker och ett nytt jämviktsläge är tänkbart. I Sveriges och Europas fall finns 3 miljarder överskottsafrikaner inom ett sekel och hela islam south of the border.)

Det unika med svenskheten är alltså dess brist på immunförsvar efter att ha levt i en kuvös av lyckliga omständigheter. Som nu är vår olycka.

Att denna brist på självhävdelse inte är något medfött svenskt drag visar dock finlandssvenskarna som ju organiserat sig politiskt. På samma sätt kommer vita män i reaktion söka en hemvist och intressegemenskap, nu när de utmanas av nytillkomna, aggressivt självhävdande rasifierade. Motkrafterna kommer växa till sig helt organiskt och den som vill gynna dem ska bara tänka på vad som är naturligt och oundvikligt - och verka i den riktningen.

Det går inte att väcka svensken med mindre än tillgång till indoktrineringsapparaten, men man kan ha morgonkaffet bryggt när han ändå varsnar stöket i sovrummet.

Sedan är en politisk konkurrens, en överbudslogik till svenskens förmån, önskvärd. SD har hela tiden närmat sig det anti-svenska etablissemanget i sina positioneringar och hotar bli mer än värdelöst i sig. Som utgångsbud för ett opportunt FP att bjuda över i retorik om etniska svenskar eller S att konkurrera med stramare arbetskraftsinvandring med har partiet dock ett värde.

Det är detta jag försöker göra: Inte skapa en verklighet där de utskällda vita svenska männen känner en intressegemenskap inför det allt påtagligare hotet från andra självdefinierande grupper som hela tiden vinner mark - denna utveckling är organisk och ohejdbar.

Däremot peka på de politiska möjligheterna, den politiska opportunismen i att rikta in sig mot denna, det balkaniserade Sveriges i särklass viktigaste maktbas. Om SD är smarta så bejakar de det legitima, lättförsvarade och självspelande piano som svensk etnicitet är, istället för att försöka tvinga den naturliga klossen ned i ett konstruerat "svenskentitetiskt" hål.

Istället för att naivt förneka hur mångkulturella stater alltid är splittrade efter folkliga linjer göra själva det svenska särintresset till sin motor och sitt existensberättigande. Rida på historiens våg istället för att göra sitt hemmasnickrade försök att bygga en damm mot den.

Och om SD inte är smarta, så hoppas jag det finns aktörer som stjäl flaggan från dem.

Rojas skriver:


Allt det där har gång på gång kunnat avfärdas som lögner eller att man blandar äpplen och päron. Angående Silicon Valley har användaren Pandelume svarat i tråden (FB) Svenskt Näringsliv vill ha stor invandring


Tycker mig se att Rojas liksom alla andra i etablissemanget ser sig nödgad att börja med desinformation så fort SD ska diskuteras. När sd-argument förs fram får man en särskild blick och all förnuft åker ur. Personerna äger inte längre situationen, man börjar nervöst leta efter redan använda motargument utan att se om de är hållbara eller inte. Den här artikeln var något av Rojas sämsta på mycket länge.

Marika Formgren sade upp sig från Corren, när chefen gett henne "en utskällning, och beskedet att [hon] nu hade skrivförbud i frågor som gäller invandring, integration, feminism, jämställdhet och familjepolitik".

http://www.marikaformgren.se/#post63

Är åsiktskorridoren en aning bredare på Barometern... eller har nöden ingen lag... när det gäller ledarredaktionens semester?

----


PS Marika Formgren kallas folkpartiet för "Folkuppfostrarpartiet".

När det gäller föräldraförsäkringen, så trampar folkpartiet i gamla fotspår... Då regeringen Perssons barn- och familjeminister Berit Andnor 2004 utsåg Karl-Petter Thorwaldsson - då ombudsman på Svenska Metall och ordförande i ABF sedermera LO-ordförande - som utredare av föräldraförsäkringen, så meddelade han grötmyndigt att han skulle utgå från "barnens bästa" och inte ta några hänsyn till föräldrarnas önskemål. En socialdemokratisk sossepamp vet naturligtvis vad som är det enskilda barnets bästa... till skillnad från barnets ovidkommande föräldrar.

Thorwaldsson "lade därefter fram förslag kring kvoterad [tredelad, min kommentar] föräldraförsäkring. Efter att ha debatterats under Socialdemokraternas partikongress i Malmö 2005 har förslagen dock hamnat i skymundan" (wikipedia).

För den folkpartistiska jämställdhetsministern Maria Arnholm är det ”avgörande för jämställdheten” med fler pappamånader, ”därför är det så viktigt att driva på”... barnen är enl. henne försumbara i sammahanget.

Enl. dagens etablissemang (och t.ex. Gromph), så kan man tala om "invandringen" i största allmänhet och friskt blanda äpplen och päron - n.b. när man ska påtala hur *positiv* dagens världsunika invandringspolitik är för Sverige.

Då går det utmärkt, att "dra alla invandrare över en kam" och bunta ihop en invandring av

● efterfrågad spetskompetens

● lönedumpande byggnadsarbetare

● utomeuropeiska tidningsbud

● socialfall

● kriminella och

● krigsförbrytare

...och kalla detta för "invandringen" - t.ex: "invandringen" förser Sverige med läkare.

Däremot anses det vara alltför "generaliserande" att på motsvarande sätt säga, att "invandringen" förser Sverige med våldsbrottslingar.

Jyllandsposten har en teori om det.

Har inte "barran" själv men när jag var neråt landet för någon tid sedan och hälsade på käre mor tittade jag lite i tidningen som låg på köksbordet. Formgren skrev i "sin" spalt då om energipolitik och slaktade några heliga kor. Hon är en frisk fläkt i en öken av likriktning.
Men nämnde inte Sandelin i radioprogrammet Danmarks Röst att hon studerar till datatekniker? Så det kanske bara är sommarjobb för hennes del. Men varför skulle redaktörerna lätta på reglerna bara för att det är semestertider? I dessa tider av massuppsägningar borde det inte råda brist på systemlakejer. Men över lag då jag har växt upp med Barometern har jag inte upplevt den ha särskilt bredare åsiktskorridor än någon annan blaska, den lider väl som så mycket annat i Kalmar av en önskan att vara lite mer urban. Smålandsposten känns mer intellektuellt hederlig.

@ oyto och CrispyKreem



Ni har båda perspektivet på vilket sätt och varför, som det *tänktes* fel. Men, när jag vill lyfta fram frågeställningen: Vad är det för bromsklossar och motkrafter som *saknas* (eller är försumbara) i Sverige ... och hur blev de så svaga? så undrar jag ff.a., varför det har funnits så få personer och instanser i Sverige, som har varit förmögna att frondera... och hur dessa har stoppats eller motarbetats?

Någon norrman, vars namn undflyr mig, framförde rel. nyligen (nåja, under det senaste året) att han trodde, att lämmelrusningen mot massinvandringsstupet skulle kunna stävjas i Norge, eftersom det (till skillnad från Sverige) fanns "en oberoende elit, som misstror makten" (min översättning av hur jag minns hans formulering). Vi kan lämna därhän, om hans optimism för Norges del är befogad... men, han pekar på att Sverige är ett extremt centraliserat land.

Någon annan, vars namn också undflyr mig... framförde för flera år sedan, att 68-vågen visserligen också hade drabbat Finland, men (till skillnad från Sverige) "ikke i samme grad – og ikke uden, at den ... møder modstand", varför den blåst over på 5-6 år och inte (som i Sverige) bl.a. krossat de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna. Jyllandspostens förklaringsmodell (för detta), att Sverige "blev moderniseret som industrination, mens Danmark blev moderniseret som landbrugsnation", är varken en särskilt heltäckande eller övertygande förklaring.

Jag tror att allt det jag beskrev gäller den svenska eliten, snarare än folket.

Det är eliten som känner av periferins ångest att vara med i det senaste, som kanaliserar den särliga svenska blandningen av hybris och mindervärdighetskomplex.

Så är det ju: Ingenstans lever den unkna föreställningen om ett genetiskt unikt herre- och slavfolk som i Stockholms innerstad. En bonnig, insöad globalism och utopism utan verklighetsgrund. Om det svenska folket är bättre eller uslare än andra folk är inte alltid tydligt, men en sak är helt viss - det är inte ett vanligt, normalt folk med samma behov och utan särskild bärkraft som alla andra.

Om jag skulle peka på en enskilt särskiljande faktor så är det att svensk, söndercurlad härskarklass har vuxit upp i en skyddad verkstad av bekväm trygghet som misstagits för naturtillstånd. Ett sparkapital av stabilitet från tidigare generationer missförstås som en överflödande, självförnyande inkomst att sätta sprätt på.

Ideologier är hypotetiska för de privilegierde svenskarna. Högern har en vurm för en vulgariserad, drömd bild av den fria marknaden och smältdegeln USA, vänster har ett teoretisk förhållningssätt till socialismens postnationalism.

Andra länders eliter har förlorat den oskulden och har praktisk erfarenhet av vad visioner kan leda till. Svensk elit är naiv och lättlurad i förhållande till andra, mer prövade härskarklasser.

Dessa värderar konkurrensfördelen det innebär av att tillhöra en nationell/etnisk grupp, som inom ramen för internationellt och mångkulturellt samarbete ändå alltid ser till att värna de egnas intressen. Att det är en sak att låtsas vara global, rotlöst individuell kosmopolit - en helt annan, och sämre, att vara det.

Sovjet, 2:a VK osv sådant som den svenska intellektuella eliten kunnat leka med på litet ofarligt avstånd.

edit: Jag tänker på 68-rörelsens samröre med Stasi och RAF, operation Leo. Att staten sen i efterhand försöker bortförklara det eller söka andra förklaringar än att säga "du gjorde det här, det var dit val - stå nu ditt kast.. Lite som de superkristna föräldrarna till bruden i Magaluf som sög två dussin kukar för lite drinkar, de förlät henne och givetvis var det hon som var ett offer. "What happens in Magaluf stays in Magaluf."

(FB) Tjej suger 24 st penisar på Magaluf

http://www.huffingtonpost.co.uk/2014...n_5559785.html

Så vem lär sig något när föräldern eller staten bara jamsar med och skyller på ungdomligt oförstånd? Barnet växer aldrig upp, lär sig aldrig att ta något ansvar. Det är alltid någon annans fel att "saker" händer.