Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Håller med. När hans text kommenterades i början av maj här i tråden skrev jag:

Noterar att twitter och facebook återigen ballade ur efter Europaparlamentsvalet. Vuxna människor som skrämmer upp sina barn så att de har svårt sova, mängder av pekoralistiska klagosånger. Uppmaningar till historielärare om att de skall undervisa om 30-talet

Människor som jag i övrigt känner som vettiga stämmer upp i barnsliga känslosvallande reaktioner mot den annalkande nazismen.

Jag förlorar tron på mina medmänniskor när jag läser sociala medier. Räcker inte tänkandet längre? Hur kan man vara så fruktansvärt okritisk i denna informationstekniska tid.

Måste tvinga mig själv att inte gå in på twitter mer.

I takt med att SDs röstandel stiger så sjunker också massmedias skadeverkande lögner.
När en bror,syster,man,hustru,förälder,son,dotter tar steget och lägger sin röst på SD minskar massmedias påverkande roll.

Ety,det stämmer ju inte det som dom säger i Aftonhoran eller på DDRSVT.

Min son sa att han röstat på SD...men han är ju ingen nazist?
Jag känner ju honom..det stämmer inte det som sägs i MSM.

Sålunda så torde MSM påverkande roll vara mer än dubbelt så liten som vid motsvarande tid förra mandatperioden.

Den är dock fortfarande stor,men den minskar med varje SD röst som likt ringar på vattnet visar de uppenbart lögnaktiga beteendena.

Brukar hålla mig till välvalda delar av twitter för att inte drabbas av för högt blodtryck men råkade slinka in på en del igår där en massa fjortisar (?) verkade tro det stod ett nazistiskt maktövertagande inför dörren.

Jag tror att man är fel ute om man tror att ett par halvt marginaliserade ledarskribenter för tidningarnas ledarsidor har någon som helst påverkan. Dessa personer tjänar möjligen en roll som tidingarnas alibin för att visa att det minsann VISST pågår en öppen debatt.
Mediernas makt ligger inte så mycket i vad som skrivs på ledarsidorna utan snarare i hur nyhetsflödet i övrigt är upplagt. När man pratar om SD i europaparlamentnet försöker man konstant göra dem ansvariga för uttalanden som Nationella Fronten gör medan man på intet sätt håller moderaterna ansvariga för att deras partigrupp EPP till stor del är abortfientlig. Man håller inte Miljöpartiet ansvarigt för att många gröna partier vill legalisera prostitution eller ens undrar hur de kan sitta i samma grupp som sådana extremistpartier trots att det är ungefär lika politiskt inkorrekt som att förspråka rökning i väntrummet på akuten.

Har man en intervju i Studio Ett med Åkesson kan man ge sig tusan på att det i samma sändning, direkt efter eller innan, är ett reportage om en flykting som överlevt simturen utanför Lampedusa eller liknande. Man stämplar allt som ofta SD som 'högerextrema eller invandringskritiska' medan man aldrig någonsin hört stämpeln vänsterextrema eller kapitalfientliga om vänsterpartiet. I GUE/NGL där vänsterpartiet ingår finns för övrigt både personer dömda för kommunistiska kuppförsök(!) och personer som vill förbjuda pridefestivalen. I valvakan på SVT stod en man, inbjuden som expertkommentator, och tog koonstant avstånd från SD som han 'inte saknade i debatten'. Har någon expertkommentator någonsin fått 'ta avstånd' från andra partier i SVT utan att det ens ställs en kritisk fråga från progamledaren?

Svaret tror jag finns att finna i mediakoncentrationen kring Stockholms södra innerstad och att i takt med minskade intäkter så ökar den koncentrationen än mer. SD är stora på landsbygd och i södra Sverige och där må det vara så att diskursen på det lokala fiket är annorlunda än i de sammanhang journalisterna verkar och bor i.
En titt på valresultatet på Södermalm visar att F! fick 14,6%, MP fick 26,2% och V fick 8,9%. De tre partierna till *vänster* om S fick alltså i princip egen majoritet. Om man till daglig dags umgås i kretsar där partisympatierna är så övervägande vänster så är det naturligt att ens 'opartiskhet' utgår i från en mittpunkt som redan placerats extremt långt ut på den kulturella vänsterskalan. Att SD då är högerextrema är alltså inget ställningstagande, det är en naturlig konsekvens av objektiviteten på en skala där socialdemokraterna räknas som 'okej men kanske lite väl mycket till höger'. Sett till Stockholm som helhet är MP största parti med över 4% marginal ner till tvåan.

Det kommer kanske att fortsätta komma ett eller annat kritiskt alibi-stick på expressens ledarsida men någon förändring kommer inte att ske där skadan är som värst.... UTANFÖR ledarsidorna.

I söndags följde jag SVTs valvaka från början till slut, med endast korta pauser. När ValU:n presenterades, stod glädjen högt i tak. Att SD skulle erövra ett mandat var förväntat och alla inblandade hade mental beredskap för detta, alla visste ju redan från början att SD gör dåligt i från sig i EU-val. MP gick fram ordentligt och Fi troddes komma in i stor stil, till och med litet större än SD, vilket så klart gladde hönsen. I över två timmar pratades det och närmast skålades för att SD inte blev större och för att MP och Fi växt ordentligt, V höll ställningarna och S i allt väsentligt låg kvar. M hade dessutom praktkollapsat, så HÖGERNS var nu helt uträknad. Så klart fick inte studions ensidiga bedömningar något motstånd från någon mer opartisk röst.

Så kom då kl 23.00. De verkliga räknade rösterna presenterades. En iskall tystnad spred sig i salongen. ValU:n hade på väsentliga punkter fel! Fi blev inte alls så stort som bedömts. SD ökade dramatiskt, nästan dubbelt så stort som Fi och inte så många procentenheter ifrån M. Transformationen från valvaka till likvaka skedde som med ett trollslag. Nu visste man varken in eller ut, men reptilhjärnan slog snart till. Alla positiva effekter skulle framhållas - SD förtigas, eller helst nedgöras. Det tog ca två timmar innan någon ledande företrädare för SD intervjuades om framgången, som visade sig vara störst av alla partier och till och med större än vad SD själva hade vågat hoppas på, för de visste ju också att de gjorde dåligt i från sig i EU-val.

Måndagen fortsatte i alla medier med glädje över MP + Fi, skadeglädje över Ms genomklappning och fördömande av SDs framgångar. Någon djupare analys av orsakerna framkom inte, annat än möjligen att "de bruna" hade gått fram i ett flertal länder och blivit största parti i gamla demokratier som UK, Frankrike och Danmark. Måndagen avslutades stilenligt i ett extrainsatt Agenda.

På tisdagen började det smyga sig in en och annan tvivlande kommentar. Fördömandet och de ideologiska övertonerna är fortfarande massiva. Både svenska och utländska partier som avviker från den beordrade normen, och därtill gjort det framgångsrikt, översköljs med allehanda invektiv. Men ett spår av tvivel smyger sig in här och där. Det är sannolikt att om någon vecka kommer mer av diskuterande att nå ytan. Skräcken börjar då kompletteras med ett förskrämt undrande "hur gick detta egentligen till?" och vad göra nu? Den borgerliga pressen börjar redan nu inse att "Alliansen är rökt" och snart börjar man fundera på varför. Meningen var ju att M och Alliansen skulle vinna på att "ta ansvar" och göra upp med MP om invandringen - insåg inte väljarna storheten i detta beslut?

Snart kan det således börja sjungas på mer än en visa, och det blir intressant att lyssna på hur den konserten artar sig.


Litet vid sidan:
Lägger märke till att P1 idag rapporterar om att man i Tunisien fått ""landets första yttrandefrihetsfånge sedan revolutionen". Hans brott? Jo, "för att ha publicerat teckningar av profeten Mohammed".
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5873610

Samtidigt kan man minnas hur det går i Sverige om man är en provokativ konstnär:
(FB) Regimkritisk konstnär fängslad - Går Sverige mot ett nytt Sovjet? ( Dan Park )

Fast det är förstås en helt annan sak. Helt annan...

Jag var inte med före kl 23 utan knäppte på ljudet exakt 5 sekunder innan. Programledaren fann sig rätt snabbt och låtsades inte om vad som hade hänt utan kommenterade en massa andra saker och ställde irrelevanta frågor till någon statsvetare som naturligtvis omedelbart påpekade att det stora var siffran för SD som avvek så markant från VALU.

Jag menar att allt det här beteendet från journalister och även vår statsminister legitimerar ett massivt valfusk i september. Om SD inte är på plats i varje vallokal så kommer vi att få en stolen election. Det är helt uppenbart.

Miljöpartiet 26%, Ha! Tror jag det, månne detta (sug på denna alla feminister) vara en anledning till att så få kvinnor finns representerade i styrelser, i börsbolag såväl som i kommunala bolag?

Det är synd att svenska politiker är så arroganta och maktfullkomliga. Det är nu två år sedan Labourledaren Miliband höll ett tal där han ödmjukt erkände partiets misstag och delgav en korrekt analys.

Det var vi som var fördomsfulla. Vi sket i knegarna. Men de hade goda poänger.
OK, vi erkänner - ni var inte bakåtsträvare, ni var mer framsynta än vi. Vi snöade in på globalisering och fattade inte vad som hände nere på marken.
Tänk så enkelt och snyggt man kan uttrycka det utan att racka ner på knegare och lågutbildade, utan att peka ut invandrarna, och ändå visa att man gjort en vettig och pragmatisk analys och förstått orsakssambanden. Och så slutklämmen: DET HÄR ÄR VIKTIGT SOM FAN.

Svenska politiker kan inte göra sunda analyser, inte erkänna att de drivit en feltänkt politik, och inte ge väljarna ett uns av cred för sina synpunkter. Svenska väljare ska ledas, styras, övertygas, ignoreras, och i nödfall bekämpas.

Ja, hur många besök gjordes det överhuvudtaget på SD:s valvaka under kvällen? Det var först den gången då de intervjuade det där kommunalrådet i rosa skjorta. Och sedan en kort intervju med Jimmie Åkesson där han anklagade medierna för att de aldrig ställer frågor till t.ex. Vänsterpartiet om deras samarbetspartners i EU. Efter det verkade det som om SVT tyckte att det kunde räcka med sverigedemokratiska konversationer. Inte ett enda klipp på hur reaktionerna var på SD:s sensationssiffror. Å andra sidan var det tydligen mycket intressant och viktigt att visa hur Miljöpartiets medlemmar stod och studsade upp och ner till musik vi ändå inte kunde höra.

Jag tror att vi mycket riktigt kan få en ganska omfattande baksmälla hos medieetablissemanget inom kort. Vi ser det redan här och där. Britta Svensson på Expressen, t.ex. Hon verkar ha nått något smärtsamt uppvaknande. I flera veckor har hennes kollegor rapporterat med glädje om den här nya "folkrörelsen" i landet, där folk går man och huse för att möta upp Jimmie Åkesson när han valtalar, och tydligt demonstrerar att hans rasistiska åsikter inte är välkomna där. Brandmän, sjukhuspersonal och operasångerskor förenas i gemensam kamp mot ond intolerans. Men sedan... vad hände? Trots denna våg av godhet som svepte över landet kunde de rasist-nazism-högerextremistiska krafterna inkassera en tredubblad vinst på valdagen. Något hade uppenbarligen gått helt fel. Brittas krönika är till 90% ännu en i raden av dessa "SD är ett skitparti"-utrop som vi får titt som tätt från södermalmsmurvlarna. Men i slutet kan man ana en känsla av självkritik. Folk lyssnar uppenbarligen inte på oss längre. Trots att vi talar om hur hemskt SD är så lyder den dumma pöbeln oss inte.


http://www.expressen.se/kronikorer/b...maste-mota-sd/

Som sagt. Kanske det här med kastrullocksslammer och vuvuzelatutande inte var en sån jättesmart idé när allt kommer omkring. Ny taktik erfordras.

Man vet aldrig vad som kan hända. Ett sätt att angripa SD är att försöka associera dem med SVP, såsom man gjort i dels debatten om partibesök i skolan, dels när det gäller andelen kriminella SVP-företrädare. Ett annat kan mycket väl vara att försöka hitta på allehanda fultricks i kommande valrörelse och valprocess. Vi får se varthän det barkar.

det är alltid lika roligt när man får ta del av det elitiska förfarandet och bejaka sig med den övre delen av samhällsklassen. Som att tanten på Östermalm brydde sig om 1200 negrer i Gambia?