Egots död

Tråden skulle bäst passa under rubriken "spiritualitet" - något som är mycket aktuellt just nu. Men tyvärr finns det inte en sådan rubrik. I alla andliga/spirituella rörelser är problemet "egots död" ett centralt tema.

Jag håller med. Det är när du inser att du hela tiden varit det du är, ett med allt, och insikten att vad du än tänker så förändrar inte det sanningen.

Upplysningen är när du inser att tankarna som sådana är sanningen, inte innehållet.

Jag gillar en liknelse/tanke som typ "ghost in the machine".

De flesta av oss går omkring och tror/upplever att vi är inne i vår kropp, att vi tar del av känslor och mer eller mindre styr tankar och handlingar.

Men vem skulle denna "ghost in the machine" vara egentligen? Vi tar alla förgivet att vi är detta spöke inuti kroppen som styr och upplever...

Men med lite resonemang och ärligt kännande så ser vi att det finns ingen i maskinen, det finns ingen som gör och känner.

Gör det inte? Det gör de väl?

Det mesta som kretsar kring psyket får vi nog räkna som "pseudovetenskap". Att kalla något för ren vetenskap när det kommer till människans psyke är nog att betrakta än mer som nonsens.

Har börjat känna mig förvirrad på senaste tiden och fått mycket negativa tankar om mig själv. Vet inte riktigt vem jag är (enligt gurus så är det bra tecken), har ingen aning om andra uppfattar mig som efterbliven eller inte, tänker dock klart i huvudet. Pratar inte så mycket och kan knappt vara i sociala situtationer då jag känner mig för sårbar och "naken". Eller så är det andra som känner sig det, vet knappt om jag ska vara ärlig. Har även en del självmordstankar. Har egentligen ingen motivation eller behov att göra något speciellt, vilar mest som "medvetandet" och känner mig inte direkt identifierad med dessa tankar. Några tips på vad ska man göra i en sån situation?

Dina negativa tankar om "dig själv" är inte om någon. "Dig själv" är egentligen egot i ett nötskal och inte något annat än en tankekonstruktion. Om jag skulle träffa dig skulle jag inte se denna person du tycker illa om, precis som att andra inte ser den i sociala situationer. Min bild av dig när jag skriver detta har ingenting med din egen självuppfattning.

Vad ska du göra? Helt ärligt, jag vet inte. Sökandet per se är vad som skapar separationen och är i absolut motsats till kärnan i "läran". Alla dessa tekniker och små knep skapar bara ytterligare lidande då dem innebär att du inte är upplyst och därför inte hel. Den enda relevanta frågan en bör ställa sig själv är "vem är jag?". För det är trots allt du som är allt detta som du söker, inte den du kommer att bli.

Finns det ett spöke i maskinen?

Vi upplever att vi är ett spöke i maskinen, vi är hjärnan i kroppen. Ghost in the machine kan man väl tolka hur man vill egentligen.

Det finns ett stort värde i att rannsaka sig själv i den frågan.

Som sagt, vi upplever att vi är något inuti maskinen. Men tittar man noga så hittar man inget sånt, utan det är bara maskinen. Och den är ju en del av naturen.

Dvs, det finns ingen individ/själv/jag/ego, det finns bara livet och naturen som gör sin grej.

Det är väl en filosofisk observation att verkligheten utanför människan skulle vara nihilistisk om även deterministisk. Fast det motsätter sig då man är en människa eftersom vi upplever att vi är en människa, spöket i maskinen. Vi lägger värden, känslor i saker därmed existerar inte den nihilistiska deterministiska verklighet som genom filosofisk observation i ett tredje person perspektiv skulle vara den absoluta verkligheten.

Just varför det skulle vara ett stort värde för mig att rannsaka mig själv i den frågan skulle vara om jag gick över från att vara agnostiker till ny-religiös eftersom din syn på livet ger hopp om liv efter döden. För det är ingen som egentligen lever vi är bara ett med naturen. Därför är ego funktion som jag förstår endast en illusion.

Vad än verkligheten är, så är den exakt det den är, oavsett om någon kallar den nihilistisk eller deterministisk, eller filosofisk. Våra idéer och tankar kommer aldrig rå på sanningen, den är där oavsett.

Ingen av oss kommer komma i kontakt med någon absolut verklighet, ty vi har bara bilden våra sinnen ger oss. Men den bilden kan vi granska och se lite mer för vad den är.

Och granskar vi den noga så hittar vi massa saker, men vi kan inte hitta någon individ eller själ.

Det sista du skrev låter ju som huvudet på spiken.