Egots död

Ja, det gäller även de flesta andra rädslor vi har eftersom de är självskapade genom tankar ("tänk om....hur ska det bli med...etc).



Den här meningen tycker jag är lite underlig eftersom "jag" och "ego" är samma sak. Sedan är egot ett kontrollfreak så om du upplever dig ha kontroll så är det egot som har kontroll. När egot inte har kontroll över en eller flera saker i ens liv så upplever vi stress, oro, ångest och som på sikt kanske utvecklas till depression. Så, att ge upp kontrollbehovet är väl i princip samma sak som att ge upp egot.


Det är en missuppfattning att man måste ge upp allting. Däremot kan man ju se över sina motiv till varför man gör det man gör t.ex. köper man en ny, svindyr BMW för att det är en bra bil eller för att imponera på någon? Vill man tjäna massa pengar för att det ger trygghet och är bra att ha eller är det för att köpa statusprylar och att dessa prylar en dag ska göra en lycklig?

Självklart måste man inte ge upp allt och flytta ut i skogen och leva som en luffare.

Tror inte att jag håller med dig riktigt. Tror inte att evolutionen har någon "slutprodukt" och jag gillar inte riktigt jämförelsen med en utbildning, det låter lite för elitistiskt i mina öron. Jag har börjat ändra synsätt på mig själv och omvärlden, från att tänka att allting ska eller bör förbättras till att det bara förändras. Det har blivit lite av en nyckel för mig, att släppa föreställningen om ett mål och bara tillåta allt att förändras, kanske t.o.m. inse att allt är förändring. Det är det enda som faktiskt är.

Dock håller jag med om en sak, nämligen "Lidande är för livet som en hantel är på gymmet". Det var bra sagt tycker jag. När man ger efter för lidandet, alltså varken matar på det eller flyr från det, utan bara är i det, så är det som en renande eld som man kommer ur starkare än innan. Man kan nästan känna hur synapserna kopplar om i hjärnan på en när man väljer att inte hoppa in i samma gamla tankemönster som vanligt. Man trampar nya stigar.

Vem är det som funderar på dessa saker? För vem spelar det roll vad som är okej att drömma om, hur mycket du ska jobba och om det du känner verkligen är egodöd eller något annat?


Det låter som en bra känsla. Upplev den.

Jag har sett många säga att jaget och egot inte alls är samma sak, så nån mer får gärna kasta lite ljus över det.

Menar du att det aldrig går att "ha kontroll" på ett positivt sätt?
Jag använde möjligen ordet kontroll på ett lite dumt sätt, det jag menade var att jag sällan eller aldrig låter egot dra iväg mig i negativa tankebanor.

Jo, det är väl rätt självklart egentligen, men den bild jag fått härifrån, kanske för att den är intressantare att delge än "jag kör på som vanligt", är att det gett en helt annan syn på vad som är viktigt. Förvisso har jag också senaste året flyttat fokus en hel del (även om jag redan var svårt ointresserad av de flesta "ytliga" nöjen många ägnar sig åt), och jag har till 90% slutat reta upp mig över folks "dumhet" utan snarare accepterat den så länge den inte direkt drabbar mig. Ni känner säkert igen er, "åh, hur kan folk lägga tid på att titta på sån dynga som paradise hotel, idioter!" Nu kan jag säga till mig själv så fort såna tankar börjar dyka upp: "hur kan du lägga energi på att bli irriterad över en sån oviktig sak? Lägg av."
Men det har ju inte så mycket koppling till det jag nu svarade på..

Åter till det, i mitt fall handlar det om ett intresse för motorsport, som förstås sällan är billigt, som jag gärna ägnar mig åt. Det känns hyfsat "harmlöst" tycker jag, jag har ingen att imponera på utan gör det bara för att jag tycker det är roligt.



Bra fråga/or!

I själva verket är det ju ointressant om det är egodöd eller något annat jag upplever, huvudsaken bör väl vara att jag mår bra, vilket jag gör. Jag blev bara väldigt fascinerad av ämnet och kände igen mig i mycket, och tyckte det vore "kul att veta" om det här är nån slags förstadie eller variant av egodöd.

F.ö. känns det lite som att berätta om att man uppnått egodöd kan vara ett sätt att "göda egot", om ni fattar. "Här har ni en som minsann är så 'ett med världen' att han ser egot för vad det är! En dag kanske ni också lyckas med det."

Jag vet inte vad ego är. Min uppfattning är att egot är det som stoppar dig från att öppna dina ögon. Egot är den delen som säger åt dig att så här fungerar världen, eller så här ska det vara annars blir det fel. Det är egot som gör att du måste hela tiden bevisa att just din världsbild är rätt. Det är egot som gör att en del människor aldrig kan byta åsikt - egot vill inte ha fel. När jag kom till underfund att åsikter ofta är en produkt av egot, så förstod jag att åsikter i själva verket stoppar utvecklingen av vårt (kritiska) tänkande. Tycker ni att min förklaring av egot är någorlunda vettig?

Jag ifrågasätter också mina tankar. Det började jag göra när jag förstod att egna tankar ofta, om inte alltid, är tankar som vi försöker bekräfta är rätta. Om man alltid strävar efter att ha rätt, så har man alltid rätt. Det slutar med att man sitter och letar efter information som bekräftar ens tankar. Vilket gör att man ignorerar information som motbevisar sina egna tankar. Man hämmar alltså sin kognitiva utveckling.

Det här ämne är väldigt intressant. Jag ska försöka läsa igenom det under helgen och försöka få en klarare bild på hur ni andra definierar egot.

Att du är fascinerad av ämnet och har läst så pass mycket i tråden av egen vilja tror jag räcker som bevis på att det du upplever faktiskt har något med egodöd/uppvaknande/upplysning att göra. Personer som helt lever genom egot intresserar sig sällan spontant för sådant här, och om de ändå läser så brukar de inte förstå eller så irriterar de sig för att det som skrivs upplevs som substanslöst/ologiskt/flummigt.

Så grattis! Du har en spännande resa framför dig.

Och ja, egot älskar att vara upplyst och använder det gärna som ett sätt att stärka sig själv och se ner på andra (been there, done that, tyvärr). Men jag tror det är en fas som alla går igenom vid något stadie i processen och inget man behöver lägga någon vikt vid.

Ego kommer från grekiskan och betyder jag. Jag vet inte om det finns någon bra definition på vad exakt egot är, jag har i.a.f. inte lyckats hitta någon men min uppfattning är att egot är rösten huvudet och historien den berättar (det som E Tolle brukar kalla för "the story of me"). Och eftersom egot är skapat från minnen så är det ju också i konstant förändring. Du ser dig nog inte som samma person nu som du var för 10 år sedan t.ex..

Nej, det menar jag inte. Självklart kan man ha kontroll, men man kan ju ha kontroll utan att ha något särskilt kontrollbehov.


Det låter helt ok.

Du har både rätt och fel angående dina tankar...

För även om psykisk hälsa ligger i "egot's" förintelse... så ligger även schizofreni och andra psykosliknade stadier i "egots förintelse"...

Så borde inte frågan göras om till "Vad är egot? och skulle det trots allt, även om det låter löjligt kunna vara så att egot är definierat av personliga karaktärsdrag?

eller frågan "Om jag tror att egot är något universallt, har jag ett stort ego då?"

Som FÖRKLARING av egot är detta i stort sett värdelöst men som en beskrivning av ett av många sätt som egot verkar på är det rätt bra.

Mjae... En psykos är väl snarare en sjukdom som får en att fastna i egot. Röster i huvudet, tvångstankar osv visar ju inte precis på en distans till egot. Jag håller inte med dig alternativt förstår inte vad du menar.


Jomenvisst.

Det finns ingen likhet mellan schizofreni och "egodöd". Schizofreni är snarare motsatsen, att gå djupare in i drömmen, inte att vakna ur den.

Det finns två möjligheter för dig att få reda på "Vad är egot?": 1. att läsa i denna tråd om detta och 2. att starta en ny tråd med frågan du vill ha svar på.
Tror du kanske att vi har diskuterat "Egots död" fr o m oktober 2010 tills idag utan att veta och förklara vad egot är?