Citat:
Intressant. Leif GW har ju hela tiden sagt att det var så mörkt på brottsplatsen så att inringaren (om inringaren var vittne) borde haft svårt att se. Det finns ju faktiskt gatbelysning längs gångbanan. Om den närmaste gatlampan fungerade så kanske ljuset räckte in till brottsplatsen? Även om det är ca elva meter från gatlampan till brottsplatsen kanske det ändå fanns lite ljus kvar där gärningen utfördes?
Omkring elva meter: illustrerad satellitbild Eniro: http://i.imgur.com/H7UoSAY.png
Google maps satellitkarta: http://goo.gl/maps/hdfpc
Brottsplatsen: http://i.imgur.com/JugGhNM.png
Foto FUP gångvägen på andra sidan stängslet: http://i.imgur.com/av0eTtA.png
Flera bilder på brottsplatsen, karta mm: https://www.flashback.org/sp46307692
Men Leif GW lät tvärsäker i Veckans Brott 26 nov när Camilla frågade honom:
Citat:
CK: ... Vad säger du, är det mördaren som ringer in här?
LGWP: Ja det är det. Det är det.
LGWP: Ja det är det. Det är det.
Kanske var det möjligt att se brottet genom stängslet mellan gångvägen och ridskoleområdet, men varför agerade vittnet som han gjorde under larmsamtalet, t ex angående dom olika uttalen för Valhallavägen?
Senaste utskriften av SOS-samtal
SOS-samtalet YouTube
Citat:
Det var bl a det här som gjorde mig övertygad om att inringaren är identisk med mördaren (dvs redan på 90-talet). Lägg till att han vet att det handlar om en "snubbe". Ett vittne kan inte säkert avgöra könet på någon som ligger på marken i mörkret en bit bort. Han nämner inget om att offret skrek. Ett vittne skulle lika gärna ha kunnat bevittna ett (sex?)mord på en ung kvinna.
Om vittnet befann sig på gångvägen varifrån det är cirka elva meter till brottsplatsen, så är det kanske ändå tänkbart att det går att se skillnad på en tjej eller en 190 cm lång man, även om brottsoffret redan låg ner (om nu ingringaren/"vittnet" såg förloppet först när brottsoffret låg ner, det sa ju inte inringaren/"vittnet" något om i SOS-samtalet).
Citat:
Jämför med hur mycket mer vagt riktiga vittnen till mord brukar uttala sig. Ett färskt exempel är Kenneth Karlsson. Han har berättat (visserligen i media men med egen röst) hur han såg Ljungsbromannen stå och slå på något på marken. Han såg att det var upprepade slag, Kenneth kunde se mordvapnet (sannolikt för att det var ett järnrör och GM stod upp så avståndet till marken blev tydligare) men han uppfattade först att GM stod och slog i marken. När Kenneth kom närmare och konfronterade GM tillsammans med sin särbo, var han så pass nära att han såg att järnrörsmannen hade slagit på en person. Först i efterhand fick Kenneth reda på könet på offret.
Det finns otaliga exempel på liknande vittnesberättelser och -förhör. I synnerhet när mordoffren har haft blodiga ansikten och/eller kroppar, så att det inte heller är alldeles självklart för första patrull på plats att med säkerhet diekt kunna avgöra kön.
Inringaren visste att det var "många knivhugg" och "en snubbe" av den enkla anledningen att han var den som ensam attackerade och knivhögg Per till döds. Möjligtvis visste inringaren tillika mördaren vem Per var redan innan.
Det finns otaliga exempel på liknande vittnesberättelser och -förhör. I synnerhet när mordoffren har haft blodiga ansikten och/eller kroppar, så att det inte heller är alldeles självklart för första patrull på plats att med säkerhet diekt kunna avgöra kön.
Inringaren visste att det var "många knivhugg" och "en snubbe" av den enkla anledningen att han var den som ensam attackerade och knivhögg Per till döds. Möjligtvis visste inringaren tillika mördaren vem Per var redan innan.
Jag håller dock med om att inringarens beskrivning inte riktigt låter som en vittnesuppgift. Han är t ex inte vid ett enda tillfälle skärrad, vilket i och för sig inte alla vittnen behöver vara. Men det finns ju dom övriga sakerna: att säga Valhallavägen med långt a för att senare växla till Va(l)lhallavägen. Att vara hyfsat förtrogen med platser och adresser i området, att så snabbt vilja avsluta samtalet mm.
Det skulle vara om mördaren var en person, som knivhögg PH men lämnade honom, Därefter klev vittnet, den pundande inringaren in på brottsplatsen, vittjade brottsoffrets fickor och snodde pengarna, blev orolig för att någon såg honom (och/eller ville kanske inte att BO skulle dö), ringde SOS-samtalet. Men jag tycker att vissa saker i telefonsamtalet ändå är märkliga, för en eventuell efterföljande pundar-rånare, det förefaller t ex inte lika viktigt för en rånare som för en mördare att försöka lägga ut dimridåer om gatuadresserna.
Det är en mördare som är riktigt angelägen om att inte kunna spåras, som vill låtsas som han är obekant med området.
Alltså talar en hel del för att inringaren är mördaren.
