Citat:
Ursprungligen postat av
EliasAlucard
Har läst den artikeln förr, längesedan dock. Expressen's högkvalitativa skribenter kanske borde lära sig det här med styckeindelning?
Är han bättre än mig?
Tror du inte jag har något bättre för mig än att dra igenom en 100+ sidor skvallertråd med 1400+ inlägg, om Jan Guillou? Så intressant eller relevant är han faktiskt inte. Du som är så bevandrad i tråden får gärna länka till de relevanta inläggen där viktig fakta har postats.
Guillou erkänner själv att han har ändrat och lagt till vissa saker, som t.ex. simhallen. Sedan är det väl inte relevant om han var en duktig simmare. Det relevanta är om det förekom en mobbingkultur/pennalism på en svensk skola där till och med lärarna avsiktligt tittade åt sidan. Jag vet inte riktigt vad jag skall tro om den saken, men även om det vore sant, så har Guillou överdrivit som fan vad gäller själva slagsmålen, eftersom väldigt få tonåringar (inte ens vuxna män) klarar av att stå rakryggat och ta emot en 40 smällar i ansiktet under några minuter.
Om hans styvfar sedan slog honom med bältet osv tycker jag är mindre relevant. Det är ju liksom inte "overkligt" som skolslagsmålen. Annars är boken mycket bra helt oavsett om den är till största delen sann eller rent av påhittad. Boktiteln och temat kring "ondska" har jag dock alltid tyckt varit lite opassande.
Angående Guillou's trovärdighet så var han ju med och avslöjade IB-affären, så en total mytoman är han ju inte.
Även ur den värsta fullblodsmytomanens mun slipper det nu och då ut en sanning. Att i sin roll som undersökande journalist fabulera som herr Guillou gör övrig vakna tid skulle inte hålla speciellt länge, det skulle t.o.m Claes Borgström kunna räkna ut.
Har man Jans Grandiosa självbild där han ser sig själv som ett högre allvetande väsen, där han topprider folk vilket ämne det än berör, så får han räkna med att människor stör sig på honom.
Skulle Guillou haft en storsäljande författarkollega som det visade sig hade
Ljugit till den grad som Jan gjorde om vad som är sant i en bok och inte, så skulle han själv vara den som gick i bräschen för att ställa denne mot väggen. Samt självklart använda uppenbara andra
Lögner vederbörande farit med i andra sammanhang som karaktärsbeskrivande bevis i sin framställning.
Han skulle INTE missa chansen att göra en xxx-affär om någonting så
Uppenbart, och samtidigt för en journalist så "lättgrävd" historia.
Den som ljuger i smått ljuger även i stort, det är någonting jag lärt mig av min tid här på jorden.
Lögnare har jag fått svårare och svårare för med åren och håller dem helst i från mig, och är du dessutom en stor förvrängare av sanningen men vill ge
Sken av att vara en "
Extraordinär Sanningssägare" så blir det bara för mycket!
Han faller på egen karaktär så att säga!