Citat:
Ursprungligen postat av
Entr0pi
En viktig skillnad mellan kall fusion och flyg, är ju dock att flygplanet aldrig stred mot de fysiklagar vi kände till. Människor har ju alltid vetat att det är fysiskt möjligt för saker att flyga, eftersom vi ser fåglar göra det hela tiden. Kall fusion å andra sidan går emot vad vi vet om kärnfysik, och det finns inga direkta bevis som accepteras av hela forskarkåren.
Oh, och en sak om dina tunga fermioner: ser du att det sker vid temperaturer på runt 10 K, dvs. -263 C? Det är väl ändå mycket kallare än vad kall fusion normalt sett händer vid? Och din kära W-L-teori, om du läser deras artikel pratar de inte alls om detta fenomen, utan om hur E-fältet i metallens yta renormaliserar elektronens massa så att den får nog energi. Och som sagt antar de ett absurt högt värde för hur starkt E-fältet är, för annars fungerar inte deras "teori".
Jag bråkar gärna med dig, även om du verkar arrogant. Därför du lyckades fiska fram ett argument som verkar vara tänkvärt.
Du har fel i att LENR bryter mot fysikens lagar.
W-L-teorin bygger på känd fysik.
Larsen letade upp Widom, därför A. Widom kunde en hel del om kvantmekanik för mångpartikelsystem av plasma nära kristaller mm.
Det är lite sällsynt kombination.
Elektronen kan även ha tung massa, vid rumstemperatur i halvledare. (se effektiv massa).
Men jag vet inte vad max effektiv massa är vid rumstemperatur.
Temperatur handlar om rörelse av elementarpartiklar. Experiment med effektiva massan, bör pågå så länge att man hinner mäta upp effektiva massan. Under ytterst korta tidsintervall kan det vara svårt att mäta upp effektiva massan. I halvledarfysiken, så används effektiva massan när e rör sig i ledningsband.
I Hallens elektricitetslära (Min bibel), finns en liten beräkning nånstans, som ger relativistiskt uttryck för massan, från klassisk elektromagnetisk fältteori, då man tar hänsyn till både elektronens massa och det elektriska fältet. Alltså om man tar hänsyn till elektriska fältet, så kan elektronen verka tyngre även med klassisk fysik.
Alltså temperaturen bör inte vara nån kritik mot W-L-teorin.
Du kanske har rätt i kritiken om E-fältet.
Jag kan inte kvantmekanik på den nivån, som Widom använt.
Jag tänker inte sitta och försöka räkna på det i månader.
Men jag kan tänka mig e utsätts för extrema fält, mycket nära p, och mellan två p. Ovanpå detta kan det finns elektromagnetiska vågor, som ibland interfererar på en elektron. Detta enligt klassisk fysik. Ytterligare fält kan komma från atomer i kristall-ytan eller vid gitterdefekter. Ännu mer fält från gnisturladdningar eller LASER?
Enligt klassisk fysik är det konstigt att e nästan aldrig åker in i p. Men många verkar tänka att detta är förbjudet enligt kvantmekaniken, men var är bevisen?
Nu kanske W-L-teorin är felaktig, delvis felaktig. Men kanske rätt, eller behöver justeras något.
Det finns 66+ andra teorier om LENR.
Det finns över hundra experiment som visar på LENR, många replikerade.
Det finns minst tre forskare med olika teorier eller olika synpunkter, som sysslat med LENR.
1) Widom-Larsen.
2) Peter Hagelstein MIT
3) Dr. Edmund Storms
Det finns säkert många fler. Från Japan, Ryssland, Kina, Italien mm.
Ett föredrag om bevis, frågor och forskningsresultat, på 1 timme:
Publicerad den 6 aug 2012
"Dr. Edmund Storms is the 19th Natural Philosophy Alliance Conference John Chappell Lecturer on July 27, 2012 in Albuquerque, New Mexico."
http://www.youtube.com/watch?v=QE1W8NcYsSE&list=PLBP4D0osLYnnqn_XtIX8MtMf c8oSL1K1P&index=39
Vetenskapsjournalisten Krivit har ett föredrag som liknar detta. (Om bevisen).
Även om W-L-teorin vore felaktig, så finns det starka bevis på LENR-effekten existerar.
Men nu verkar W-L-teorin förklara att det behöver inte alls vara omöjligt med:
e+p+energi-->n+neutrino.
Tunnel-effekts-teorin kan skrotas för LENR, därför den är osannolik.
En del kända kärnfysiker har den felaktiga föreställningen att det sker "hot fusion".
En del kritik bygger på okunskap om alternativa teorier.
Christer