Daddys, Slutstriden har börjat....

Tack Pentyl. Mycket klokt inlägg högre upp på den här sidan.

Nu har jag lagt till nedläggningsbeslutet överst i listan på nedladdningsbara dokument. Det är åklagarens avlutande mening som jag tror min advokat menar när han säger: "Åklagarens motivering är faktiskt oerhört stark till din fördel. Detta är faktiskt ovanligt."

I slutet skriver åklagaren: "Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt"

Jag tolkar det som ett rätt tydligt budskap till motpartens advokat och till socialkontoret i Kungsbacka som polisanmälde mig. Försök inte med något sånt här igen!

Rättssystemet-1 rättsrötan-0

Låter bra, att det har gått bra för dig.
Men man kan inte låta bli att att bli lite hatisk mot kvinnor när man läser din tråd. Det är ett falskt släkte. Det finns ohyggligt många mer ruttna ägg än fina ägg där. Även om fördomen säger annorlunda...

Du har min största respekt och fulla stöd för det du gör. Jag har läst igenom din blogg och det är skrämmande hur det fungerar.

Ännu mera skrämmande är det att jag känner igen en hel del av situationerna.Jag upplevde något liknande som tonåring där morsa, kommun, soc och alla möjliga försökte att övertyga mig att pappa var skurken även om jag, som tonåring, hade ett annat syn på hur farsan var och ville ha mer kontakt med honom. Detta var i Kungsbacka i början på 90-talet.

Nu bor jag i Danmark och är vi har liknande problem här, även om det är långt ifrån så galet som i Sverige. Bara tanken om att jag skulle stå i liknande situation och inte ha kontakt med min dotter, är nog för att jag aktiverar mig och gör vad jag kan här i Danmark.

> I slutet skriver åklagaren: "Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt"
Ja, så stod det också i beslutet när den andra förundersökningen mot mig lades ned. Min advokat sade också att det var ett starkt yttrande. Sedan kom en tredje polisanmälan, med åtal som följd. Fast du har haft tur i och med att din förundersökning gick fort. "Mina" tre förundersökningar tog ett år vardera.
Och ropa inte hej förrän du har fått träffa Rania. Det är det enda som räknas.
Hoppas att det går bra för dig och att du bryter mark för en förändring. Det kan inte få gå till på det här viset!

Och det var väl samma institution som var inblandad och jäklades med Daddy, om jag inte minns fel?

Precis samma barnhus. Jag var efter den andra förundersökningen dum nog att (som vårdnadshavare) gå med på erbjudandet att låta barnen gå i efterbehandlande samtal på Barnhuset. Jag trodde att de kunde få stöd i det trauma de fått i att ha blivit itutade en massa saker om sin pappa. Men de kunde de alltså inte. De behandlande samtalen resulterade strax i nästa polisanmälan, som efter något år ledde till åtal.

Och vi fäder fortsätter likt ett lämmeltåg att allihop ramla i samma fälla. Det är ytterst få om ens någon som vet någonting om deras något taskiga sits, då just dom trillar dit. Innan har vi varit allt för bekymrade om vilket lag som vinner elitserien eller vilken sorts färg vi skall välja till huset.

Sånt där juridiskt tjafs låter ju inge kul...Äsch, det händer inte mig ändå...

Nytt inlägg postat ikväll.

Ett STORT grattis! Jag är glad för din skull!

Nej, precis. Och så hade jag den naiva synen att samhällets hjälp till familjer i svåra konflikter är att tjänstemän som är bra på att möta parterna på ett personligt plan gör en insats för att inte blåsa upp konflikten ytterligare, utan försöker se vad som är sant och inte, och ger stöd där så behövs. Faktiskt hade jag turen att träffa sådana "bra" personer från socialtjänsten under vårdhadstvistens inledningsskede. Tyvärr kom efter ett tag den "andra" typen av människor in, som är intresserade av att döma istället för att lyssna. Och då går det förstås så här; det är inte så konstigt.

Och en mamma (eller pappa) som är intresserad av att hitta personer som gärna svartmålar den andra föräldern, kan ju alltid hitta sådana att använda, även om det bevisligen också finns sansade personer även inom socialtjänsten. Det verkar mer tveksamt om det finns sansade poliser, åklagare och barnpsykologer inom detta område.

Jag tror att många män känner till hur chanslösa de är om det blir strid om barnen. Det är någon slags förträngning som gör att så få män engagerar sig i frågan. Sen är väl många män också chansare. De tror inte att det ska drabba dem, och de skiter i dem som drabbas. Just den här insikten om hur chanslösa männen är när det gäller barnen, den insikten används dagligen av kvinnor för att pressa men män på olika sätt. Det är en fundamental snedvridning av makt som i hög grad även påverkar vardagslivet, inte bara vid vårdnadstvister.

Ja, och visst är det något som förs vidare från generation till generation? Om man haft en pappa som inte vågat hålla sina egna åsikter om barnuppfostran som lika viktiga som mammans, är det ju det perspektivet man är van vid, och då kan det lätt följa med i relationer som vuxen: som pappa är ens åsikter inte lika viktiga när det gäller barn. Och när det gäller bilreparationer, fotboll eller datorer är det förstås precis likadant, fast tvärtom. Det är dags att bryta de linjerna nu.

Det är förstås så att det alltid kommer att finnas barn som har en förälder som är mer engagerad i barnuppfostran (eller fotboll, för den delen) än den andra, och kommer att få med sig den stereotypen i sina egna relationer. Men åtminstone skall inte samhället bejaka de stereotyperna.

Att vårnadstvister döms ofta i favör till mödrar var inget nytt. Men att se Djävulskapelsen i högst hugg, genom daddys blogg, gjorde mig jävligt, jävligt rädd.
Månne de bara döma det som är bäst för barnet! Det är naturligtvis att en bra kontakt kan upprätthållas till båda föräldrarna.