Media har en speciell rättslig och demokratisk ställning. En anledning är att media skall utöva en granskningsfunktion - den fjärde statsmakten. Yttrandefriheten är ett principiellt grundkriterium för att kunna tala sanning.
Som nämnts i några inlägg kan den enorma frihet och makt media åtnjuter användas i propagandistiskt-kapitalistiskt syfte, dvs sälja lösnummer på att uppamma skandalstämningar, med AB som exempel. I AB har Daddy, och hans eventuellt moraliskt förkastliga beteende i form av att tala sanning om sig själv, hamnat i skottlinjen.
Det märkliga är att om man synar Daddys blogg, så upptäcker man tämligen omedelbart förhållanden som borde vara uppenbart material för en journalistisk arbetsuppgift: att granska offentliga tjänstemäns maktutövning. Det ids inte AB göra.
Daddy kommenterar idag kort senaste "Barnskyddsutredningen" (som också jag har väntat på med iver). Den innehåller en rad förslag till detaljjusteringar i lagstiftningen men inte mer än så. Den missar tyvärr det centrala problemet. Oaktat vilken lagstiftning vi har eller hur man flyttar paragrafer mellan olika kapitel i författningen, så är myndighetsutövningen helt avhängig att det finns sakliga och skickliga tjänstemän som i sin tur arbetar i organisationer som stödjer och borgar för saklig och kompetent handläggning.
Kikar man på Daddys blogg finner man raskt en rad institutioner som slarvar rejält på vägen och att detta slarv, en händelse som ser ut som en tanke, har en märklig slagsida (mot Daddy). Detta, myndighetsutövningen, hade AB kunnat granska.
Ett litet, litet fel här; ett litet fel där. Lite genvägar hit; lite snabba hopp dit. Lite glömska ena stunden; lite överhoppade bisaker andra. Och summa sumarum är Daddy dotter plötsligt utan en far.
Daddy påtalar i flera månader att något orimligt skett. För att visa sin sak publicerar han all tillgänligt data. Varvid denna akt att tala sanning betraktas som beviset för att han är ett svin, vilket bevisar att det är rätt att hans dotter skall berövas sin far. Liksom.
Som nämnts i några inlägg kan den enorma frihet och makt media åtnjuter användas i propagandistiskt-kapitalistiskt syfte, dvs sälja lösnummer på att uppamma skandalstämningar, med AB som exempel. I AB har Daddy, och hans eventuellt moraliskt förkastliga beteende i form av att tala sanning om sig själv, hamnat i skottlinjen.
Det märkliga är att om man synar Daddys blogg, så upptäcker man tämligen omedelbart förhållanden som borde vara uppenbart material för en journalistisk arbetsuppgift: att granska offentliga tjänstemäns maktutövning. Det ids inte AB göra.
Daddy kommenterar idag kort senaste "Barnskyddsutredningen" (som också jag har väntat på med iver). Den innehåller en rad förslag till detaljjusteringar i lagstiftningen men inte mer än så. Den missar tyvärr det centrala problemet. Oaktat vilken lagstiftning vi har eller hur man flyttar paragrafer mellan olika kapitel i författningen, så är myndighetsutövningen helt avhängig att det finns sakliga och skickliga tjänstemän som i sin tur arbetar i organisationer som stödjer och borgar för saklig och kompetent handläggning.
Kikar man på Daddys blogg finner man raskt en rad institutioner som slarvar rejält på vägen och att detta slarv, en händelse som ser ut som en tanke, har en märklig slagsida (mot Daddy). Detta, myndighetsutövningen, hade AB kunnat granska.
Ett litet, litet fel här; ett litet fel där. Lite genvägar hit; lite snabba hopp dit. Lite glömska ena stunden; lite överhoppade bisaker andra. Och summa sumarum är Daddy dotter plötsligt utan en far.
Daddy påtalar i flera månader att något orimligt skett. För att visa sin sak publicerar han all tillgänligt data. Varvid denna akt att tala sanning betraktas som beviset för att han är ett svin, vilket bevisar att det är rätt att hans dotter skall berövas sin far. Liksom.
