Sturebymordet: Mordet på Therese Johansson Rojo (2009-06-07)

Ditt argument för att domen är riktig består i princip av ett resonemang om att jurister nog vet var de gör. Erfarenheten visar att detta inte är sant. Dessutom är det mycket sällan som jurister går in och kritiserar andra juristers domar, även om de faktiskt är innebär rena justitiemord. Det står journalister för. Tyvärr är inte det här den typen av fall som engagerar grävande journalister. Tove är inte uppenbart helt oskyldig och döms ändå bara till en kortare tid av ungdomsvård.

"... sannolikhet är i det läget bara en teknisk term som tingsrätten måste använda för att domen skall gå ihop med tidigare nämnda prejudikat."

Nej, så är det faktiskt inte. Sannolikheten är ett bevis för att Lind är skyldig. Därmed har rätten förfalskat bevis.

För övrigt har HD avkunnat en dom som berör likgiltighetsuppsåt som kom medan Sturebymålet pågick och som nu finns publikt tillgänglig. Den understryker återigen allt jag har resonerat om i denna tråd. Man behöver inte vara jurist eller besitta någon särdeles intelligens eller förkunskaper för att förstå resonemanget om likgiltighetsuppsåt. Det räcker att läsa innantill. Att avgöra likgiltighet handlar i allra högsta grad om sannolikhet; och då talar vi om matematisk sannolikhet, baserad på faktiska förhållanden. Den understryker det faktum att Svea HovR: s dom mot Tove Lind antingen bygger på inkompetens eller medvetna lögner, vilket är ungefär lika illa.

Frågan är då om de tilltalade haft ett så kallat likgiltighetsuppsåt att döda M.M. och J.C. Av den tekniska utredningen framgår att handgranaterna var placerade under respektive bil i syfte att detonera i samband med att föraren backade ut bilen från parkeringsplatsen. Av de uppgifter vittnet S.H. lämnat framgår att om en handgranat av den aktuella typen briserar på marken och inget föremål skyddar så är risken för dödsfall eller allvarlig skada betydande. Vidare framgår av vittnets uppgifter att när handgranaten, som i förevarande fall, är placerad att detonera under en bil ger bilens underrede ett sådant skydd att risken för att föraren ska dö är ganska liten. Enligt vittnet är risken för att en allvarlig skada ska inträffa emellertid större. När sannolikheten för en viss effekt inte är avsevärd krävs för att en tilltalad ska anses likgiltig andra omständigheter som starkt talar för att det funnits ett likgiltighetsuppsåt. Mot bakgrund av att hovrätten inte vet vilken avsikt de tilltalade haft, då de uppgifter D.L. lämnat innebär att avsikten var att skrämmas och då den motivbild som finns inte räcker för slutsatsen att avsikten varit att döda målsägandena finner hovrätten det inte styrkt att de tilltalade varit likgiltiga för om målsägandena kunde dö. Därför ska L.J. och D.M. inte dömas för att ha försökt döda M.M. och J.C. och M.S.

https://lagen.nu/dom/nja/2009s599

Värt att notera är alltså att vuxna Göteborgsgangsters frikänns av HovR för mordförsök då de placerar handgranater under en bil. Eftersom sannolikheten för effekten inte är avsevärd, d.v.s. risken att offret skall dö inte är tillräckligt stor, frikänns de, även om de förstås döms för försök till grov misshandel.

Skall någon dömas för att ha handlat med likgiltighetsuppsåt och det skall bevisas genom sannolikhet måste det då vara så att sannolikheten för att effekten i verkligheten är hög. I det här fallet påstås det att handgranatssabotörerna var så skickliga att de visste att risken för dödlig utgång var liten. Alltså kan det inte bevisas något likgiltighetsuppsåt till mord.

Det visar att man faktiskt får ta risker med folks liv, hur stötande det än må tyckas, utan att för den saken skull ha likgiltighetsuppsåt. I alla fall om man är yrkeskriminell. Det avgörande är vilken sannolikhet man rimligen har anledning att anta för att händelsen skall inträffa.

I Sturebyfallet är det alltså så att den faktiska sannolikheten för att Tim Vrågård skall mörda Therese Johansson Rojo måste ha bedömts av rätten som mycket hög, för att det skall anses bevisat att Tove Lind insåg att det förelåg en mycket stor sannolikhet för detta.
Men det var den i själva verket inte. Sannolikheten för en sådan enstaka händelse går inte att säga något om innan den inträffat. Domstolen resonerar därmed enligt Post hoc ergo propter hoc. Det är ett klassisk logisk misstag och något som förstås inte får förekomma vid en svensk domstol. Man får inte utgå från vad som hänt för att bevisa vad som måste ha förefallit sannolikt.

Det är oerhört tveksamt om Jan Karlsson, Tove Linds advokat, över huvud taget gav sin klient något försvar värt namnet. I rätten blev Tove attackerad av inte bara åklagaren, utan även av extraåklagarna i form av målsägarbiträdet och pojkens advokat Claes Borgström. Jan Karlsson tycks ha avstått från att lägga skulden där den hör hemma, nämligen hos mördaren som själv av fri vilja beslutade att mörda Therese Johansson Rojo utan samråd eller avtal med Tove Lind.

Jan Karlsson lyckades också med konststycket att få sin klient att framstå som skyldig i media. Att hans klient själv ansåg sig oskyldig och att det inte fanns några riktiga bevis får han att framstå som tekniska detaljer som han tyvärr måste ta upp och domen verkar han tycka är fullt rimlig i slutänden. En dålig advokat och ett riktig arsle som sviker sin tonåriga klient på alla upptänkliga vis. Kanske fyllde han en social funktion, men sitt jobb gjorde han inte

När Leif Silbersky gästade Sverker Olofsson tog han upp fallet med Veronica Thorn och vad som krävs för att få klienten fri i ett fall där inte bevisen räcker, men skenet är emot klienten (14.37- 15.43 in i programmet): http://svtplay.se/v/2228867/sverker_rakt_pa/leif_silbersky_-_advokat

Sverker Olofsson: Du, du har gjort dig känd för att va stenhård i rättssalen. Vad är det vits med det, vad tjänar du på det?

Leif Silbersky: Jag tjänar ingenting…

Sverker Olofsson: Nu menar jag mot vittnen nu då.

Leif Silbersky: Ja. Det är min personlighet. Och det är det är att det är så otroligt mycket som står på spel; skillnaden mellan skuld och att vara oskyldig, då måste vittnen tyvärr bli inträngande behandlingar. Jag lämnade ett mål ifrån mig nu för tre veckor sedan, en flicka i Jönköping, som dömdes alltså då och fick tio års fängelse för anstiftan till mord.

Jag gick väldigt hårt åt personerna där i Tingsrätten. Det visade sig sedan att Hovrätten hade en helt annan uppfattning - trots att åklagaren yrkade livstid – och frikände enhälligt. Jag kände mig stolt i det ögonblicket att det jag hade uträttat i tingsrättstalet, hade burit fram sen i Hovrätten till att hon frikändes sen. Och då hade jag gått enormt hårt åt då mamman t ex till den här stackars flickan som hade blivit mördad. Hon var ju väldigt utsatt mamman självklart, men jag som yrkesman –och samhället krävde detta att jag gick hårt fram: jag gick hårt fram och det blev ett positivt resultat för flickan.

Här talar alltså Silbersky om att försvarsadvokaten ibland tyvärr måste attackera även offrets anhöriga, därför att de är vittnen som måste ifrågasättas. I det här fallet avstår Jan Karlsson från att attackera - mördaren! Fullständigt häpnadsväckande.

Tycker han synd om mördaren? Varför får han det att framstå som om de två handlade i maskopi, när det är just det som hans klient förnekar? Varför får han det att framstå som hans klient är nöjd med straffet, när hon kategoriskt nekar? En femtonåring som inte ens får stöd i sin version av sin egen advokat?

Hej, först och främst vill jag säga att det här blir mitt första inlägg på Flashback. Jag kände att det var dags att gå med och själv bidra med någonting, när jag ändå varit intresserad och följt olika ämnen sedan tidigare. Ett av dem ämnena är detta. Jag har läst igenom en hel del, inte alla inlägg för det har jag tyvärr inte orkat. Men av vad jag har läst så har jag hittills inte hittat någonting om det jag nu har tänkt dela med mig av..

Egentligen ingen stor grej kanske, men jag har "snokat" lite och till sist hittat en kille på Facebook som jag tror är den Tim som begick brottet. Från början var ju hans Facebook borttagen. I förhörsprotokollen så nämndes en kille vid namn O** R**tr*m ganska ofta. Jag sökte upp denne på Facebook och eftersom att jag och han råkat ha en del gemensamma vänner så fick jag tillgång till hans vännerlista, som jag också tittade lite på. Där sökte jag på "Tim" och eftersom att Tim bytt efternamn till T**n***g stärktes mina misstankar på att det var han då O hade två stycken med det efternamnet. Den ena hade ingen bild, men den andra är denne som tyvärr står med ryggen vänd mot kameran. Dock kan det ju vara han. Jag vet inte om det här är av intresse för någon, jag chansar iallafall! Länk till profilen: http://www.facebook.com/?ref=logo#!/profile.php?id=100001556994190

Det där är helt fel. Varför sitter då Tove Lind inspärrad? Du kanske vill omformulera dig så att du istället skriver att Jan Karlsson inte hjälpte Tove då Karlsson inte anklagade Tim för att att genomfört detta ensam...

Svar: Därför att, som Tims försvarare Claes Borgström sade, "i en svensk domstol kan allt hända". I en svensk domstol kan man, som jag tidigare påpekat, bli friad för rattfylla genom att hänvisa till att Alfons Åbergs låtsaskompis Mållgan kört eller hänvisa till att man kört i sömnen. Samtidigt kan man av svensk domstol, som Tove, bli fälld för att ha ansett sannolikheten för "effekten" som mycket hög trots att man i SMS förutsatt att inget brott skett även om gärningsmannen inte sagt något om detta och trots att gärningsmannen själv sagt att Tove verkade förvånad över att han begått brottet och trots att vittnet Olivias utsaga verkar stödja påståendet att Tove verkade förvånad. Toves avsaknad av motiv är en annan sak som gör att domen framstår som märklig. Det är inte rimligt att anta att Tove skulle vilja ha bort en rival om en kille hon beslutat sig för att dumpa. Det är mer rimligt att anta att Tim blev arg när han insåg att Tove mordkvällen besökt Gordon som var Tims rival om Tove.

Bra, gediget inlägg (#12002) f ö av Husvagnen ovan.

Blir inte Tove & Tim frisläppta snart?
Det var väl ett 18 månaders straff?

Det finns ingen frigivning efter avtjänande av 2/3 av straffet då det handlar om ungdomsvård.

När upphör "vården"?

1. Grunden för frihetsberövandet, efter att allt är silat och sorterat, är att rätten använder en sorts sannolikhetsberäkning, medan övriga världen använder en annan slags mer matematisk/logisk sannolikhetsberäkning.
Det är kvalitativt olika former av "sannolikhet". Och synnerligen besvärande att det kan förekomma en sådan skillnad. 2+2=4, utom i svenska rättssalar där det ibland är minst 99,5, där Icke kan vara Och, samt där Kanske kan vara Troligt.
Jag drabbades nästan av yrsel när jag själv, för ett antal år sedan, insåg att man i en svensk rättssal inte ser sig bunden till normal logik, och sålunda heller inte till normal matematik. Det är en stor skillnad mellan å ena sidan ett vetenskapligt/kritiskt tänkande och argumenterande, och å de andra sidan ett vardagligt och populärt mer common sense-artat tänkande. Försök smaka på tanken: den empiriska evidensen säger att en svensk domstol kan nedlåta sig att hemfalla åt ett icke-vetenskapligt och icke-kritiskt tänkande. Inte alla domare. Inte alla mål.

Såvida rätten som dömde TL till ungdomsvård helt enkelt inte har förstått innebörden i begreppet "Likgiltighetsuppsåt". Så kan det faktiskt vara.

Det är något av ett samhällsproblem att studenter på juristutbildningen och i domarutbildningarna inte förvärvar ett tillräckligt mått av självständigt akademiskt tänkande. De kommer ut i och utför arbete utan tillräcklig integritet. Det senare återspeglas hos

(2) Jan Karlsson som synes mig ha tagit åklagarens ord för sanna. Känner igen personligheten. Oförmögna att själva reflektera över vad som sägs. Kan på sin höjd vädja om lite snällhet. En sådan försvarare vid sin sida är värre än att ensam möta en rabiat åklagare.

Tolkar ditt inlägg som att du tycker att Tove skulle ha fått en betydligt lindrigare dom. Nettot för Toves del kan dock bli negativt p g a den symbol (avatar tror jag att det heter) du i skrivande stund använder. Och jag antar att du är medveten om detta.

Tidigare fick Tove stöd av någon med signaturen "Negersnopp". Tror inte heller att det var så bra och att "Negersnopp" var medveten om detta.

Jag skall påpeka att jag inte föreställer mig att Jan Karlsson är en inkompetent advokat. Många anmärker också på Silberskys stil inte i alla lägen är vägvinnade i en svensk domstol. I den här rättegången med dess egenheter menar jag dock att det är var en fullständig katastrof att inte gå hårt åt Tim Vrågård. Även vittnen som handbollstjejen ECB borde lämnat rättssalen i tårar efter att manglats av advokaten.

Du har i övrigt förstått mig helt rätt som jag uppfattar det. Jag vet inte hur Tove Lind verkligen tänkte. Men när hon hävdar att hon verkligen inte föreställde sig eller önskade att Therese Johansson Rojo på riktigt skulle dö är det rimliga att tro att hon talar sanning. Jag tror även att domarna inser detta, men likt P 71 menar att hon borde handlat annorlunda. Då menar jag precis som du säger att det fanns starka irrationella drag i hennes handlande. Visst kan hon på någon nivå känt ett sådant hat mot Therese Johansson Rojo att hon känslomässigt önskade livet ur henne, men att som domarna här fastslå att detta var ett medvetet val hon gjorde, med full kunskap om vad som med högsta säkerhet skulle inträffa, det är naturligtvis fullständigt blahaj. Lind svarar i förhören direkt och sanningenligt på frågan om hon inte funderat på vad som skulle kunna hända. - Jo, men sen slog jag bort de tankarna och gjorde som jag brukar och tänkte inte mer på det. Att handla på detta sätt är - med risk för att låta som en gammal grinig manschauvinist - förstås fullständigt normalt när det gäller en tonårstjej. Tvära känslokast, egoism och bristande konsekvensanalys.

Domarnas slutsatser om ett medvetet handlande med kunskap om sannolikheten är en lögn och de vet med största sannolikhet om det. Domen kan snarare inlemmas i en tradition av beslutsfattande byggd på sociala och vårdande avväganden, än på en liberal rättvisa med individens handlande i fokus.

Nej, jag tycker att Tove skulle ha fått en lindrigare påföljd och en helt annan dom.
Domen skulle naturligtvis ha haft innebörden att åtalet mot flickan ogillades i sin helhet. Och påföljden därefter.

Styrkan i vad jag skriver här och vad min avatar för stunden föreställer, har samma inbördes förhållande som relationen mellan styrkan hos mina argument i verkliga livet och mitt utseende.