Citat:
Ursprungligen postat av
TakeYouOnACruise
De vill leva ett liv utan risker, det är inte ett liv för en människa, och det är inte alternativ för ett "djur". Att leva på riktigt innebär att ta risker. Jag förfasas över utvecklingen där kvinnor låser in sig i skyddade rum, påhejade av instgram-feminsterna.
Det finns problem vi måste ta tag i men dessa är inte enbart socialkonstruktivistiska.
Det stora problemet är den abstrakta kategorin "män". Det är en kategori som måste brytas ner i beståndsdelar för att utforma effektiva åtgärder mot brott. Men detta är man från feministiskt håll inte intresserad av, eftersom som man riskerar att kränka någon/en grupp. Att tala om patriarkatet och relativisera allt våld som män gör sig skyldiga till är lätt, och generar ryggdunk i de egna leden.
Väl formulerat. Den vulgärfeministiska rörelsens egna, interna ideologiska motsättningar framkallar närmast nåt slags hjärnkramper hos sina följare. "Män" är dåliga, men samtidigt är ju könet en social konstruktion, så vem är egentligen en "man"?
Man ska ha tolkningsföreträde, och då gäller det att man är ett offer, alltså måste man leta med ljus och lykta efter orsaker att vara kränkt. När man är en stormrik helvit nyrik överklasskärring som Cissi, så gäller det att bli kränkt å andras vägnar. Man måste sitta och älta andras oförrätter, vilket är ett ideologiskt krav, fast antagligen ganska skadligt för psyket. Eller så får man leta upp grejer som är decennier gamla.
Osv osv.
Förr fanns inte sociala medier, men jag börjar tänka på 60-talskommunismen. De hade krav på självkritik, bildade sekter och attackerade friskt varandra i olika splittringar. De brann också mer eller mindre ut efter några intensiva år.