Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Du menar, livet?

Denna tråden hade jag glömt bort (flyttat och dyligt den senaste tiden)


Men det finns inget som säger att evolutionens enda syfte är att frambringa människan.
Så det argumentet håller inte.
Därimot kan man använda argumentet att det som sker i skapelsen, det sker av ett syfte. Och en del i detta syfte det är att framringa människan.
Hur är naturalism en bättre förklaring till lidande en teism menar du?
Hela poängen ligger fortfarande i vad man definerar naturalism som. Lyckas man komma fram till att Gud inte kan innefattas inom naturalismen så har man inte lyckats komma fram till något alls. Det enda man kommit fram till är det ramar man satt upp för naturalismen.
Man lägger en filosofisk ateisk ribba för vad "övernaturligt" är. Om man säger att den naturliga världen (inklusive universum) är allt som existerar, och att inget övernaturligt existerar bortom detta.
Men om vi då antar att Gud är allt som gör att denna skapelse kan existera. Hur kan då detta bli ett argument emot Gud?
Teisten antar ju att skapelsen finns till som en orsak/verkan från skaparen.
Och allt som vetenskapen finner leder mot en absolut sanning. Dvs vi upplever att det vi finner är en sanning för oss. Teisten ser den sanningen som vetenskapen finner som en starkt grund för sin åskådning.

"Ta en upplevelse utav sanning. Varifrån kommer den? Hur sätts den samman? Hur vet vi att upplevelsen är sann? Kan vi veta sanningar, kan vi få kunskap? Filosofins eviga grundfrågor…

För det första – vi kommer ingenstans alls utan att först svara ”Ja” på sista frågan här. Ja, vi kan veta sanningar! Vi kan skilja dem från lögnen och det falska. Vi kan nå fram till äkta kunskap. Vilka sanningar och kunskap kan vi nå fram till? Om vi nu kan finna vetenskapliga sanningar, till exempel inom fysiken, kan vi då inte också finna moraliska sanningar, eller estetiska sanningar, eller politiska sanningar? Vidare, om vi nu kan nå fram till dessa typer av sanningar, varför skulle vi inte kunna nå fram till religiösa sanningar?"
Religösa sanningar som förklarar skillnaden mellan det absoluta och det relativa.
Gud är det absoluta vi finner, allt vi finner beter sig logiskt. För mig är talar naturalismen soklart till tesimens fördel.

En ganska intressant blogpost kring ämnet, där citaten kommer ifrån.
http://kaffepaus.wordpress.com/2009/06/13/meningen-med-livet-och-andra-sma-fragor-at-myntsamlare/

Ett kalla Gud komplex är också bara ett ord. Säger inget om teismens icke vara eller ej.

Men vi kan ställa oss frågan om vårt sanningssökande har en absolut grund som vi söker oss till.
Teisten kan säga att att människan söker sin skapares sanning. Och allt vi söker leder oss till detta.
Det är den verklighet vi lever i. Vare sig vi lever i en illusion eller ej så detta fråga om sanningens ursprung och dess trovärdighet.
Utan en teistisk tanke bakom denna sanning vi finner blir det enbart en ändlös resa på väg mot ingenting, en absolut nihilism.



Kanske kan Lewis ord ge bättre förståelse?

CS Lewis:
“Hans allmakt innebär makt att göra allt som har en reell möjlighet, inte att göra det som är omöjligt i sitt innersta väsen. Du kan tillskriva mirakler till honom, men inte nonsens. Detta är inte någon begränsning av hans makt. Om du väljer att säga att ”Gud kan ge fri vilja till en varelse, samtidigt som han förvägrar varelsen sin fria vilja”, så har du inte lyckats säga ”någonting” om Gud: meningslösa kombinationer av ord får inte mening bara för att vi lägger till prefixen ”Gud kan.” … Det är lika omöjligt för Gud att utföra två alternativ som utesluter varandra, som det är för den svagaste av hans varelser; detta beror inte på att hans makt har stött på ett hinder, utan för att nonsens fortsätter vara nonsens även när vi talar om Gud"

Det är teism som förespråkar en antropocentrisk världsbild. Människan är skapad i Guds avbild. Det finns inget som tyder på att evolutionens syfte är att frambringa människan överhuvudtaget.

"Hur är naturalism en bättre förklaring till lidande en teism menar du?" - Teism kräver mer komplicerade förklaringar i förhållande till E än naturalism. Betraktar man evolutionsteorin som ett sätt att skapa gudadyrkande individer får man eventuellt ta ansvar för alla misstag och misslyckanden som sker i evolutionens namn med. Som allsmäktig gud, varför välja en så brutal process som naturligt urval? Naturalismen har ingen sådant problem. Även om teism hade varit logiskt konsekvent, hade naturalismen haft större förklaringsvärde eftersom det involverar färre principer och teorier än teism för att förklara lika mycket.

"Men om vi då antar att Gud är allt som gör att denna skapelse kan existera. Hur kan då detta bli ett argument emot Gud?" - Varför? Citerar Draper: "Naturalism is logically incompatible with theism because theism implies that the natural world was created (and so affected) by a supernatural entity (namely, God), while naturalism implies that there are no supernatural entities, or at least none that actually exercises its power to affect the natural world". Teister påstår att Gud är ett transcendent väsen (utanför tid och rum) som berör den materiella världen (inom tid och rum) utan att vara en del av den. Varför ska vi f.ö anta Gud behövs för att producera universum om fysiken tyder på att det kan skapa sig självt (alt. inte behöver skapas)?

Teisten ser den sanningen som vetenskapen finner som en starkt grund för sin åskådning. - Kanske, men du har misslyckats presentera sådana teser. Att använda sig av tentativ kunskap (som vetenskap) för att berättiga dogmer är f.ö ingen bra idé.

Hur skiljer du lögn från sanning? Berätta. Varför är gud inte en lögn? Då kan vi äntligen återvända till trådens syfte! Eller vill du har ytterligare spö på hemmaplan?

Gud besitter många egenskaper. Tusen gånger flera egenskaper än de mest komplexa organismerna på jorden. Det är att vara komplex. Sannolikheten att "stöta på" en teistisk gud är betydligt lägre än exempelvis en deistisk. Komplexiteten talar för hur svag en teistisk ståndpunkt är. Det krävs ett nästintill kolossal argumentation för ett komplett filosofiskt försvar. Kort sagt, ju mer komplex, desto fler svagheter.

Fel, fel och åter fel. Att det finns någon "teistisk" sanning är bara önsketänkande. Jag säger inte att det är omöjligt, eller att man inte får leta efter den bäst man vill, men man kan inte utgå från att det är så. Och att det enda alternativet vore nihilism är så fel som det kan vara. Jag tror inte på att det finns någon allsmäktig gud, men jag har absolut inget problem med att hitta en mening för mitt liv. Och en mening som är betydligt mera meningsfull än att tillbe en skapare som tydligen i så fall placerat mej här för att plåga mej.

Det jag sade skall givetvis tolkas ur ett kosmologiskt perspektiv. Har inget alls med lycka,tacksamhet osv att göra med, eller att man är glad att leva och tacksam för livet som sådant.

Men ur en naturalistisk ateistisk åskådning (sett ur en filosofiskt kosmologiskt perspektiv) så livet meningslöst.
Iaf om man sätter människans livstid emot universums ålder,storlek osv.
Vi är inget annat en bieffekt av en slumpartad evolusion som råkat frambringa en art som kan tänka och vet om att den finns.
En dag kommer homosapiens vara ett raderat minne, poff bara borta. En susning i vinden är människans tid på jorden sett ur detta perspektiv.

Så jag säger det igen då. Utan en teistisk tanke bakom denna sanning vi finner, blir det enbart en ändlös resa på väg mot ingenting, en absolut nihilism.

Du kan inte skapa din egen behagligare sanning utgående från att du vill att det ska finnas en teistisk tanke bakom universum. Det är fortfarande önsketänkande.

Tycker inte man skall tala i termer som "kan" eller "inte kan"
För mig är snarare människans djupa intellekt ett starkt indicium på att det finns en skapare. Och den längtan vi människor har inom oss, tyder på att vi söker det transcendenta. Vårt intellekt pekar mot det transcendenta.
I kristen teologi försätts Guds transcendens i mötet mellan den enskilda personen och Gud, som kommer till människan och förenar sig på något sätt med hennes egen transcendens som person. Gud uppenbarar sig och, och man inte kan lära känna utanför hans uppenbarelse. Men denna kännedom går bortom gränserna för förnuftet och Gud förblir i sin närhet fullkomligt fjärran, i sin ouppnåelighet fullkomligt tillgänglig. På detta vis förenas i den kristna läran transcendens och immanens, som återspeglas i människans person. Dvs upplevensen av Gud är den inre sanning.
Enligt mig kan man inte skapa denna sanning för att det "känns" bra. Utan det känns bra för att man upplever att det är sant.

Snarare tvärtom, vårt intellekt gör det möjligt att uppfinna iden om en skapare. Och du kan fortfarande inte skapa dina egna sanningar.



Varför skulle det göra det?


Om den allsmäktiga guden vill att vi ska tro så kunde han ju snarare se till att tron baserade sej på förnuft.


Det finns otaliga versioner av livsåskådningar, och otaliga människor som tydligen upplever dem som sanna. Jag kan inte komma på något bättre bevis för att den upplevelse du talar om är falsk.

Det innebär ju endå inte att det transedenta gudsmöte vi upplever är osant.


Ju mer vi får veta om vårt universum, desto fler och större frågor uppkommer. Men medan nya vetenskapliga upptäckter om vårt materiella universum, så visar det på nya dimensioner som vi inte trodde var möjliga. Alltså visar även vår vetenskap på en transcendent verklighet bakom vår. Det finns något bortom tid och rum.
Det religösa djupet försvinner inte pga det vetenskapens framsteg, snarare blir det tvärt om.
Utan vårt intellekt pekar mot det transcendenta.


Det är en teologisk debatt, den tar vi inte i denna tråden.

Likaså atesimen.

Inte att det är sant heller. Och det var väl det du ville komma fram till?

Nej. Du gör tankehopp. Det finns ingenting som säger att det vi inte trodde var möjligt måste vara transcendent (något som ligger bortom det mänskliga vetandets gränser).

Öh. "Bevisa att Gud existerar" hette visst tråden? Om gud existerar och vi är skapade till hans avbild kunde man väl gärna förutsätta att han är förnuftig?

Ateismen är inte en livsåskådning, utan en avsaknad av tro på någon gud. Den inbegriper inga subjektiva självupplevda sanningar på det sätt som tro gör. Utan i praktiken bl.a. just det att subjektiva upplevelser inte kan överbevisa åtminstone mej om någonting alls. Vems "sanning" ska jag ens välja?

Är det därför det är så lätt att finna higgsbozon?

ja det förutsätter vi..

Det finns ju givetvis missionerande organiserad ateism som beter sig likvärdigt som många religösa.
ateism ett stort begrepp att tala om. En del formaer av atesimen är definitivt en åskådning som påverkar livet.