Citat:
Ursprungligen postat av 237
Okej, jag kan hålla med om att evolution i mångt och mycket handlar om naturen.
Men själva systemet med celler, skelett, blodomlopp, hjärnan, brosk, andning, instinkter, sexuella preferenser, allting. Hur kan något så avancerat och enhetligt ha uppstått från ett kaos som Big Bang? Det är för enkelt för mig.
Som nämnt ovan så är jag inte så värst insatt i evolutionslära egentligen. Men så som jag tänker mig om hur liv kom till ifrån bara massa icke-levande ämnen (tänk dig typ atomer och partiklar som fanns innan liv bildades, det som kom av big bang om man nu tror på den teorin), så följer:
1. Det bildas kroppar i form av planeter i rymden på grund av tyngdkrafterna. Materian samlas alltså ihop och bildar en icke-homogen miljö som har typ vatten, landmassa och diverse variationer av material.
2. (Detta steget är där jag inte riktigt förstår själv) Ur detta bildas någon form av enhet med villkor. En bit sten har inga resultat som den föredrar framför andra. En sten bryr sig inte om den går sönder. En sten har inget behov att säkra sin fortlevnad. Men något här bildas som har villkor, några premisser för sitt "liv". Exempelvis skulle det kunna vara att detta något upphör att existera som enhet vid högre temperaturer, och återgår till mer elementära beståndsdelar. För att detta nya koncept, eller liv eller vad man vill kalla det, ska fortsätta existera så behöver det hållas borta från dessa varma temperaturer.
3. Livet utvecklas. Tänk att det finns en mängd sådana här liv, och de är inte helt identiska, förde existerar inte alla under identiska förhållanden: Något kanske existerar i en annan omgivning än något annat, ett tredje liv existerar vid svalare temperaturer eller så. Vissa utav dessa "liv" kommer då upphöra att existera, medans andra fortsätter att existera. Då har alltså vissa varianter av samma livsform fortlevt, medans andra inte har det. Upprepas proceduren så kommer stegvis de liv som är bäst anpassade för fortlevnad, just fortsätta existera. Detta leder till en sakta, sakta utveckling, där förgreningarna av livet prövas av sin omgivning. De förgreningar som inte fortsätter existera i sin omgivning kan ses som återvändsgränder, medans övriga fortsätter att förgrena sig framåt.
4. Någon form av amöba eller dylikt utvecklas sakta till att fungera bättre i mer varierade miljöer. Utvecklar sedan mot något mer komplext, säg en livsform som kan dra ihop sig för att föra sig framåt i vatten. Mer avancerade organ typ, fenliknande muskler, delar av sin form som kan reagera på olika förhållanden som värme, tryck etc utvecklas. Sen är det bara biologi-lektionerna all over again, vattenlevande varelser går upp på land som amfibier, utvecklar en helt landlevande förgrening, utvecklas till primater, människor osv.
Jag tycker att visst, uppståndelsen av liv i från första början är jävligt mysko, men att amöbor eller dylikt utvecklas över miljontals år mot livsformer med instrument som ögon, händer etc är inte särskilt svårt att tro på.