Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Hur kan du tro på något som inte går att bevisa? Är det för att det känns bra?

Och framför allt: Hur vet han att det inte går att bevisa?

Jag har bevis, saker jag upplevt och saker man känner. Men jag vet att ni inte kommer ändra åsikt hur jag än förklarar för er. Det finns gott om människor som påstår att, det finns inga bevis så alltså kan det inte vara sant, hur kan man tro på något som inte går att bevisa och så vidare. Så tänker nog de flesta som inte är troende. Men på samma sätt undrar jag, hur kan dom inte se att det är så uppenbart. Hur kan dom inte fatta hur det ligger till? Men det är bara för att ni själva inte upplevt det (antar jag). Jag är säker på att jag skulle vara väldigt anti om jag inte redan var kristen.

En enkel fråga: Bryr du dig om ifall dina trosuppfattningar är korrekta eller inte?

Varför är du så drastisk när du definierar religiösa?

Tror du på samma sätt att äkta liberaler bara är människor som aldrig kan se brister med liberalism, att liberaler är människor som kan tolka absolut hela tillvaron enligt det liberala paradigmet?
Är äkta socialdemokrater endast människor som kan förstå hela tillvaron genom att tolka den i enlighet med partiprogrammet?

Ska du definiera vem som är religiös eller ej? Ogillas!

Människan har, genom evolutionen, begåvats med förmågan att se logiska mönster och samband bättre än något annat djur. När två saker inträffar samtidigt är lätt att tro att det finns ett samband eller en bakomliggande orsak (som en Gud exempelvis), även om så inte gör det just denna gång. Det var just denna unika förmåga att uppfatta samband i tillvaron som gjorde Homo sapiens så framgångsrik.
Vad det hela kokar ned till är att det som gör att människor uppfattar att det finns någon övernaturlig verklighet är en egenskap som de flesta människor har mer eller mindre eftersom det givit våra förfäder framgångsrika.

Visssa har mer av den reliösa egenskapen/förmågan att uppfatta samband än andra, men så är det med de flesta mänskliga egenskaper.

Det är alltså inget fel att uppfatta att det religiöst kan finnas övernaturliga krafter i tillvaron. Fel blir det först när man släpper det kritiska tänkandet och inte kan se alternativ eller motsättningar.

Men du vill tvinga in alla som upplever att verkligheten har något mer, något religiöst eller andligt, i din mall. Du menar att vi som både är religiösa och kan tänka kritiskt inte är äkta religiösa!

Evolutionen har skapat mig religiös. Det är en mänsklig rättighet att få vara religiös.
Jag kommer fortsätta vara religiös oavsett om du tycker att min religiositet inte är riktig religiositet enligt din definition. Religion/andlighet är en medfödd del av min person.

John

Menar du att man aldrig kan bli lurad av sina känslor och sinnen?

Hur ställer du dig till tex muslimer eller scientologer som säger samma sak som du "jag har bevis, saker jag upplevt och saker man känner"? Ljuger dessa menar du?

Som tidigare sagts så vore det intressant att få veta om du bryr dig om det du tror är sant eller inte. Jag personligen är ateist, men då och då smålurar jag mig själv att min morfar sitter i himlen och tittar ner på mig. Varför? Jag mår bra av det.

Som också sagts så kan man bli lurad av sina sinnen. Är du verkligen helt säker på att dina sinnen inte lurat dig?

Sist men inte minst har man hittat en gen (eller fler, kommer inte ihåg) som är överrepresenterad bland troende. Hur tolkar du det?

1. Han är säkert jättetrevlig som person, men även trevliga personer kan ha förkastliga åsikter.

Inte för att vara elak här nu men om jag skulle lista några kontroversiella ämnen som han kan tänkas ha hemska åsikter inom:

Kondomer?
Onani?
Homosexuella handlingar?
Abort?
Påvens ofelbarhet?

Väl skrivet.
Ur ett troende perspektiv kan det ses som uppenbart. Ur mitt perspektiv är det uppenbart att så inte är fallet. Man läser in information utifrån och assimilerar den med rådande kunskap. Vi uppfattar alltså samma fenomen som olika saker med olika orsak.

För mig blir det svårt att se saken ur ett skapelseperspektiv just eftersom skapelsen inte är perfekt anpassad för oss, och vi inte perfekt skapade för den. Evolutionen går enligt mig inte att bestrida med rationalitet eller logik, och eftersom ingen religion nämner evolutionen utan snarare motsätter sig den så sänks religionernas trovärdighet dramatiskt. Själva gudsbegreppet anser jag vara skapat av människan för att ge förklaringar åt en värld vi inte förstår.

Angående upplevelser så har jag upplevt saker som den stora massan enbart kan drömma om. Det finns saker jag inte kan förklara, men jag är säker på att dessa saker går att härleda till naturliga förklaringar och en övernaturlig intelligens verkar högst otrolig hur jag än vrider och vänder på det.


Det är lätt att bedöma din förståelse baserat på dina inlägg och den är ungefär noll. Antingen är något logiskt eller rationellt, inte för mig eller dig, det är logiskt/rationellt eller inte. Åter igen - du visar hur lite du förstår.

Jag skrev nyss anledningen till att det finns religiösa gener. De är för att de generna har gjort våra förfäder i evolutionen mer framgångsrika i att överleva och föra sina gener vidare:

1. Nej
2. Nej
3. Fel men bara för dom som tror på det. Hur ska jag förklara? Tror man inte på katolicismen och utför homosexuella handlingar så gör man ju inte något fel.
4. Fel om det används systematisk och som en slags "preventivmedel". Kan och vill man inte ha barn så får man skydda sig.
5. Människor är inte ofelbara.

Det enda som är fel med min definition är att orden "på riktigt" ska bort, de tillför ingenting (förutom i specialfallet där någon medvetet ljuger om att vara troende och samtidigt lägger fram argument som sammanfogar den kristna synen med den vetenskapliga, vilket jag sannolikt hade i bakhuvudet när jag skrev texten så jag förstår att du missförstår mig lite grann). Om man har en värdsbild som går stick i stäv med demonstrerbara vetenskapliga fakta, t ex de tolv punkterna jag skrev om innan, så är man antingen inte religös eller lever i förnekelse. Förstår inte varför detta är drastiskt? Det ger nämligen två möjligheter för religösa:
1. Religösa som kan förena vetenskapliga fakta med sin tro (vilket jag visserligen har den personliga åsikten att det inte är möjligt, åtminstone inte för t ex kristendomen - det kan kanske finnas någon religion med betydligt mer modesta övernaturliga påståenden - där det finns apologister som lyckas olika bra på den här punkten, dock lyckas ingen av dem komma med argument som jag finner särskilt tillfredsställande)
2. Religösa som lever i förnekelse

Detta innebär dock att i pricip alla religösa lever i förnekelse, och det är dels min bestämda uppfattning att de gör och dels en rimlig benämning på någon som tror på något övernaturligt. Ifs kunde jag använt ordet "vanföreställning" istället, det beskriver saken bättre. Lätt att vara efterklok


Tycker du att följande definition är drastisk?

Religion är tro som grundar sig på föreställningen om en eller flera gudar, andar, transcendenta själar eller andra övernaturliga fenomen.

Tycker du att det är ett rimligt antagande att utgå ifrån att någon som är kristen tror på att jesu död frälste mänskligheten att det var guds plan för detta ändmål?


Om man ska diskutera någonting så måste man ha ett gemensamt ramverk, annars blir det bara flum. Om du vill definiera "religiös" som "person som borstar tänderna med pepsodent" så är det din rätt, men jag kommer inte att använda din definition utan en mer generellt vedertagen och applicerbar definition.


Om det inte finns några riktiga bevis för det övernaturliga - vilket det aldrig finns - så tycker iaf jag att det innefattar en total frånvaro av kritiskt tänkande. Sen vad man menar med "fel" kan ju variera, det är ju inte så att är fel ur tex juridisk synpunkt, men ur en intellektuell synpunkt måste det väl ändå alltid anses vara "fel" att tro på någonting övernaturligt utan bevis. Jag bryr mig om huruvida mina synsätt är sanna eller inte.


Upplever man verkligheten innehåller något religiöst så anser jag man inte applicerar sitt kritiska tänkande på denna del av sin världsbild. Vanligt förekommande fenomen. Människor kan vara hur kritiska och logiska som helst i precis alla delar av sina liv, men när det kommer till religion så släpper alla spärrar. En sådan person skulle jag absolut inte kalla för "inte äkta religös". Som sagt, orden "på riktigt" ska inte vara med där.

Andlighet är något helt annat som är svårare att definiera. Om du definerar andlighet som tron på att människan har en själ så ja, då applicerar du inget kritiskt tänkande heller.

Om du med andlighet pratar om den mänskliga överväldigande känslan av att t ex vara ett med något/någon så är det något helt annat. Om så är fallet så ber jag dig att inte stoppa ord i min mun.


Jag skulle vilja påstå att uppväxten har en väldigt stor del i det hela också. Man finner ganska starka korrellationer mellan troende föräldrar och troende barn. Evolutionen har också stor del i det hela, eftersom den gjort oss till mönstersökande primater en halv kromsom från en schimpansm, vilket jag påpekat redan så jag vet inte varför du tar upp det.

Och slutligen en lite mer irriterande sak: Har jag nånsin försökt ta ifrån dig din religionsfrihet? Om inte så kan du låta bli att insinuera detta, för det är en smula iriterande.