Citat:
Ursprungligen postat av Manka
Vill fråga er angående människans enorma skillnader i beteende från djur.
Inte ens våran närmaste släkting apan har kläder och blygs inte det minsta över att vara nakna, säkert det sista dom tänker på att kyla sina intima delar. Vad har ni för teorier att människan känner skam att visa sig naken??
Jag tror det till stor del handlar om sociala konventioner, även om en del "primitiva" kulturer likväl brukar täcka i alla fall underlivet. Vi i den "civiliserade" världen (i brist på bättre ord - men ni förstår vad jag syftar på hoppas jag) täcker oss allihop vilket förstås i sig är en orsak till att vi känner oss skamsna att visa oss nakna.
Så möjligen finns i grunden i oss någon form av önskan att skyla våra reproduktionsorgan och vår analöppning - de två smutsigaste områdena, både rent faktiskt men kanske främst spirituellt. Nästan överallt där det heliga har uppenbarat sig har väl människan uppfattat just detta område på vår kropp som rituellt orent? Kvinnors menstruation, till exempel, har ansetts orent på fler än ett ställa på denna jord.
Men att vi i väst är så väldigt rädda för nakenhet är jag helt övertygad om till största del är en social konstruktion, som sedan förstärker sig själv genom att vi numer så sällan ser varandra nakna. Jag såg nästan aldrig mina föräldrar nakna, till exempel. Min fru å andra sidan . . .
Nudismen, för att ta ett modernt motexempel, tror jag är en motreaktion mot just denna sociala konvention. Annars finns det ju "fredade" platser även i vår kultur, såsom omklädningsrum, där det anses OK att vara naken inför varandra. Och vi herrar tvekar inte att hala fram vårt organ i offentliga sammanhang efter ett par pilsner.
Citat:
Ursprungligen postat av Manka
Jag kan tänka mig att Adam och Eva fick insikt i form av en förbjuden frukt. Då beskrivs skammen komma över att vara naken. Och som sagt inga djur känner skam över sin nakenhet. Jag bokstavstolkar inte bibeln men den kan ge vissa fingervisningar om detta faktum. Vad hände egentligen och när angående det att vi vill ha kläder?
Jag tycker denna passage ur Bibeln är en naiv men vacker beskrivning av vad som hände. Redan då Bibelns myter författades ställdes uppenbarligen samma fråga som du nu ställer!
Personligen tror jag att vad som omedvetet beskrivs är den tiden då människan, som social varelse, uppnådde en i naturen tidigare oöverträffad "nivå" av självmedvetande. I sitt sociala sammanhang utvecklade vi ett språk och en kultur. Vi åt av visdomens förbjudna frukt, även om jag inte tror vi kan skylla på att någon ond makt tvingade oss - det var en helt omedvetet utveckling. Vi lämnade därmed djuret bakom oss och trädde in i gudomligheten. Att Gud slängde ut människan ur paradiset tror jag betyder att vi inte längre lever i djurens "paradisiska omedvetenhet". Plötsligt uppenbarade sig så mycket annat i och med jaget födelse, mycket som inte var positivt. Vi kunde inte längre bara finnas till; äta, sova, föröka oss och dö i naiv ovisshet om alltings djävlighet. Vi konfronterades med vår egen dödlighet, vår nakenhet, våra bekymmer, och så vidare och så vidare.
Häri tror jag skammens grund ligger i, och även mycket annat.