Citat:
Det finns dokumenterat i FUP att åklagarmyndigheten hade information om RMV's (i Linköping) osäkerhet kring mätresultaten. Att då gå ut så offensivt med presskonferenser och debattartiklar utan att bli fråntagen denna utredning måste bli granskat.
Ursprungligen postat av Bergakungen
En alternativ, litet mer spetsig tolkning:
Åklagaren har gjort en normalutredning, dvs anlitat gängse instanser (RMV och SKL) och då fått klara besked (så klara besked en områdeslekman någonsin kan få av medicin- och kemispecialister). Åtal övervägs och väcks. Ett åtal, som om det gällt en "vanlig person" inte skulle väckt några större frågor, men nu handlar det om en yrkeskår som inte står polisen efter avseende kollegialitet (må alla läkare ursäkta, kollegialitet och stöd i problematiska stunder är inget ont).
En om läkarens oskuld övertygad yrkeskår (i stort sett) förklarar då att a) läkare inte gör sådant, b) det är omöjligt och c) det kan vara en naturlig följd av etablerad praxis. Kontentan av detta är att av olika, ibland ömsesidigt uteslutande skäl, kan det inte ha hänt.
Stor oklarhet råder, experternas kamp står för dörren. Då finns det flera bra skäl, inte bara tarvliga, att ställa de här frågorna till Rättsliga Rådet för att få ett besked som grundar sig på en genomtänkt ståndpunkt. Man kan på rätt goda grunder anta att ställningstagandet blir genomtänkt, eftersom Rättliga rådet inte gärna skulle ge carte blanche till aktiv dödshjälp, vilket frågan gäller.
En intressant situation, eftersom den skiljer sig från den gängse, att frågan skall avgöras genom att rätten presenteras de fakta som utredning och respektive part lägger fram och föreslår tolkningar av.
Åklagaren har gjort en normalutredning, dvs anlitat gängse instanser (RMV och SKL) och då fått klara besked (så klara besked en områdeslekman någonsin kan få av medicin- och kemispecialister). Åtal övervägs och väcks. Ett åtal, som om det gällt en "vanlig person" inte skulle väckt några större frågor, men nu handlar det om en yrkeskår som inte står polisen efter avseende kollegialitet (må alla läkare ursäkta, kollegialitet och stöd i problematiska stunder är inget ont).
En om läkarens oskuld övertygad yrkeskår (i stort sett) förklarar då att a) läkare inte gör sådant, b) det är omöjligt och c) det kan vara en naturlig följd av etablerad praxis. Kontentan av detta är att av olika, ibland ömsesidigt uteslutande skäl, kan det inte ha hänt.
Stor oklarhet råder, experternas kamp står för dörren. Då finns det flera bra skäl, inte bara tarvliga, att ställa de här frågorna till Rättsliga Rådet för att få ett besked som grundar sig på en genomtänkt ståndpunkt. Man kan på rätt goda grunder anta att ställningstagandet blir genomtänkt, eftersom Rättliga rådet inte gärna skulle ge carte blanche till aktiv dödshjälp, vilket frågan gäller.
En intressant situation, eftersom den skiljer sig från den gängse, att frågan skall avgöras genom att rätten presenteras de fakta som utredning och respektive part lägger fram och föreslår tolkningar av.
Önskar bara att rättsliga rådet får ta del av Becks rapport i sin helhet, med allt vad det innebär.