Citat:
Ursprungligen postat av cordelia
Jag har en känsla av att detta är en allmän praxis som kommit att utvecklas på denna neonatalavdelning och att det på något sätt faller inom ramen för det som "borde fått fortsätta vara som det är". Nu går det emellertid inte längre för man kan inte ta tag i dessa saker juridiskt utan att lagen blir alldeles fel. Flera föräldrar har säkert varit med om samma sak och kanske t o m förstått men känt tacksamhet istället. Det måste vara en fruktansvärd syn att se sitt lilla barn dö i samband med att de stänger av respiratorn. Jag såg det själv när jag arbetade på en lungklinik för många år sedan (man kalkylerade med andningsdepression pga eg för höga morfindoser, gav morfin på andra indikationer än smärtlindring etc för det är verkligen en fruktansvärd syn att se en människa kvävas långsamt till döds, det spelar ingen roll om personen är medvetslös, för anhöriga ser det fruktansvärt ut). Jag _vet_ också att min morfar fick dö på detta sätt istället för ett långsamt kvävande av vätska i lungorna och jag kände bara en stor tacksamhet.
Men nu är det som det är, föräldrarna förstod inte vidden av allt detta och då blev det såhär... Läkaren kommer antagligen att dömas. Sorgligt.
Jag är inte alls säker på att läkaren kommer att dömas, bevisföringen är knepig och med ett blankt nekande kommer man långt i en rättegång.
Akademiker åker ofta dit för att de pratar och argumenterar för mycket, ett rakt nekande till att ha gett injektioner kräver ganska tydliga vittnesmål däremot.
(Med detta har jag inte sagt att hon är skyldig, bara att även om hon är det så är det svårt att döma henne om hon inte frejdigt stpr för det. Vilket kanske de som önskar legaliserad dödshjälp skulle önska.)
Däremot anser jag det vara viktigt att man - med lagens hjälp i sta hand - upprätthåller distinktionen mellan sjukvård/lindring och eutanasi.
Jag tror också att det på denna avdelning utvecklats en praxis som ligger åtminstone på gränsen.
För spädbarn med obotliga hjärnskador eller patienter de döende i de sista dagarnas cancer kanske det inte är så tydligt. För äldre - kanske halvdementa - patienter är det en lite annan sak. Och där kanske även "insättande av icke-behnadling" gått lite långt, att inte utsätta dem för en påfrestande hjärt-lungräddning är en sak, men en lunginflammation kanske kan hanteras med antibiotika, syrgas och dropp och ge många månader av liv-värt-att-leva.
I Tännsjös anda så kan en hel del av gränssättandet förvisso lämnas till var och en. Det kan dock vara tveksamt om eutanasikontrakt i 50-årsåldern, eller ännu mindre vid 20 ("kan jag inte lysna till musik längre, så låt mig somna in"), verkligen är gällande vid 87.