Citat:
Ursprungligen postat av datja
Detta blir min sista post på FB på ett tag framöver.
Bergakungen, tidigare har jag svarat dig på frågor utifrån min kompetens. Att HSAN inte gick till åklagare var implicit, eftersom HSAN gav en påföljd. Jag vet inte om åklagarna prenumerar på läkartidningen. Jag frågade vad du tyckte.
Nu ger du mig ett icke-svar på mina båda fall-exempel och inget bemötande av de för sjukvården så livsviktiga problemen som nämndes i post 7382.
Bananchoklad nödgas jag betrakta som icke-sanningsenlig och därför vill jag inte kommunicera med honom mer.
Tack för hård debatt, buggenbu!
Min fråga är helt relevant. Inom vården och i många andra sammanhang, särskilt statliga myndigheter, finns det ansvarsnämnder. De hanterar frågor som i andra sammanhang bara kan hanteras via åtal eller inte hanteras alls. Detta är en följd av att bland annat myndighetsutövning anses vara en verksamhet som skall utövas korrekt och att det finns ett internt övervaknings- och sanktionssystem.
Ansvarsnämnder ingriper i gråzonen mellan invändningsfritt beteende och mer eller mindre klarlagda brott och deras sanktioner är i princip bara arbetsrättsliga. Jag tror inte att löneavdrag tillämpas i HSAN, medan detta är en möjlig sanktion i andra ansvarsnämnder. I teorin skall behandling i det ordinarie rättsväsendet vara helt frikopplat från ansvarsnämnderna, eftersom ansvarsnämnderna i princip behandlar misstag i arbetet som ligger under nivån för straffbara misstag men som ändå kan klandras, rent professionellt. (Härav konstruktionen med att HSAN inte får röra vid ärenden som ligger på åklagarens bord).
Då och då behåller ansvarsnämnderna (uppenbarligen) ärenden som sakligt sett borde prövas av åklagare. Om detta beror på att man inte vet eller begriper så noga (sannolikt) eller på missriktad kollegialitet (någon enstaka gång) kan ju vara egalt. Om det är ett problem tycker jag skall avgöras om det är ofta förekommande att åklagare väcker åtal och vårdpersonalen frikänns.
Dina två exempel kan ju rimligen inte utan vidare bedömas av lekmän. Men misstag som sker med någon regelbundenhet och som beror på erkända (och därmed kända och manande till vaksamhet) svårigheter med bedömningar är ju alltid kandidater för bedömningar av arten "klandervärt men inte brottsligt" då de granskas. Jag ser dina två exempel som misstag som skall klandras professionellt.
Det är i det fallet också viktigt att inse att erinran, varning och avlegitimering inte är straff i lagens mening.