Det verkar finnas barriärer som hindrar folk att ta till sig tanken att läkare, kemister och medicinska forskare kan anses bättre skickade att förstå medicinska sammanhang än vad jurister är. Jurister ska tydligen inte heller kunna lita på exceptionellt tydliga utlåtanden från medicinska experter.
För ett par sidor sedan funderade Datja över sambandet mellan HSAN och straffrättslig prövning i domstol, när utesluter de varandra etc? En fråga som regleras i 5 kap. 4§ hälso- sjukvårdslagen. Både Bustopher och jag tittade på detta samtidigt. Bustopher som tydligt visat framfötterna i den här tråden som en kunnig skribent hittade den rätta paragrafen, strök under rätt stycke och kommenterade att svaret "antagligen" fanns där, och att bestämmelsen inte var ett under av klarhet.
Jag har aldrig sett bestämmelsen förr, men tyckte den var kändes logisk och lade en ganska lång kommentar som förklarade hur den skulle tolkas. Jag tycker inte det är det minsta konstigt att Bustopher inte pekade på principerna om res judicata och litis pendens, jag tycker i alla fall inte det talar för bristande allmänbildning hos Bustopher. Jag tycker inte heller Datja är svagbegåvad som ställde frågan. Vi har helt enkelt olika bakgrund och kunskaper.
Jag kan inte skilja en ven från en artär, men jag vet ganska så bra hur samspelet ser ut mellan handlingsoffentlighet i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Jag är tveksam till om särskilt många läkare skulle hänga med i Torgny Håstads utläggning häromåret (NJA 2008 sid 684) att slopa traditionsprincipen som sakrättsligt moment. Jag tycker inte det säger något om deras begåvning eftersom det förutsätter bakgrundskunskaper som man inte rimligen förvänta sig att de har.
Visst är det så att en åklagare som ska åtala för brott därmed riktar en anklagelse om brottslig gärning mot den som åtalas, och därmed bör denne rimligen ha något slags grundläggande förståelse för vad det är han eller hon påstår. När den här typen av teknisk bevisning är central för att förklara gärningen så måste man dock acceptera att åklagaren behöver ta hjälp av en utomstående expert för att förstå vad som hänt. Detta eftersom åklagaren saknar bakgrundskunskaperna som läkaren har.
Jag har haft förmånen att få ta del av Fup. Jag uppfattar att den mycket tydligt och utan förbehåll anger att barnets död tidigarelagts genom en mycket stor mängd narkosmedel samt morfin. I utlåtandet ges inga förbehåll kring slutsatserna. Det är möjligt att det endast finns tre svenska naturvetare som inte förstår skillnaderna mellan dos och koncentration, och som inte heller förstår hur prover ska tas för att rättsmedicinska undersökningar ska ge vederhäftiga resultat - och att dessa tre är P R-A, GT och överläkaren J.A.
Med tanke på att den här typen av provtagning/analys är deras levebröd (om än de specialiserat sig på andra områden) så kanske jag kan få någon enstaka med mig på att bristen på bakgrundskunskap är lite överraskande? I alla fall om den här sortens kunskap ska förväntas ingå i något slags allmänbildning. Dvs. även om P R-A specialiserat sig på plötslig spädbarnsdöd, så tycker jag det framstår som rimligt att borde ha någon slags vana av rättsmedicinsk provtagning/analys, mer än t.ex. en geriatrik-specialist eller öron-näsa-hals-läkare. Och helt klart mer än en åklagare från Västerort.
För ett par sidor sedan funderade Datja över sambandet mellan HSAN och straffrättslig prövning i domstol, när utesluter de varandra etc? En fråga som regleras i 5 kap. 4§ hälso- sjukvårdslagen. Både Bustopher och jag tittade på detta samtidigt. Bustopher som tydligt visat framfötterna i den här tråden som en kunnig skribent hittade den rätta paragrafen, strök under rätt stycke och kommenterade att svaret "antagligen" fanns där, och att bestämmelsen inte var ett under av klarhet.
Jag har aldrig sett bestämmelsen förr, men tyckte den var kändes logisk och lade en ganska lång kommentar som förklarade hur den skulle tolkas. Jag tycker inte det är det minsta konstigt att Bustopher inte pekade på principerna om res judicata och litis pendens, jag tycker i alla fall inte det talar för bristande allmänbildning hos Bustopher. Jag tycker inte heller Datja är svagbegåvad som ställde frågan. Vi har helt enkelt olika bakgrund och kunskaper.
Jag kan inte skilja en ven från en artär, men jag vet ganska så bra hur samspelet ser ut mellan handlingsoffentlighet i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Jag är tveksam till om särskilt många läkare skulle hänga med i Torgny Håstads utläggning häromåret (NJA 2008 sid 684) att slopa traditionsprincipen som sakrättsligt moment. Jag tycker inte det säger något om deras begåvning eftersom det förutsätter bakgrundskunskaper som man inte rimligen förvänta sig att de har.
Visst är det så att en åklagare som ska åtala för brott därmed riktar en anklagelse om brottslig gärning mot den som åtalas, och därmed bör denne rimligen ha något slags grundläggande förståelse för vad det är han eller hon påstår. När den här typen av teknisk bevisning är central för att förklara gärningen så måste man dock acceptera att åklagaren behöver ta hjälp av en utomstående expert för att förstå vad som hänt. Detta eftersom åklagaren saknar bakgrundskunskaperna som läkaren har.
Jag har haft förmånen att få ta del av Fup. Jag uppfattar att den mycket tydligt och utan förbehåll anger att barnets död tidigarelagts genom en mycket stor mängd narkosmedel samt morfin. I utlåtandet ges inga förbehåll kring slutsatserna. Det är möjligt att det endast finns tre svenska naturvetare som inte förstår skillnaderna mellan dos och koncentration, och som inte heller förstår hur prover ska tas för att rättsmedicinska undersökningar ska ge vederhäftiga resultat - och att dessa tre är P R-A, GT och överläkaren J.A.
Med tanke på att den här typen av provtagning/analys är deras levebröd (om än de specialiserat sig på andra områden) så kanske jag kan få någon enstaka med mig på att bristen på bakgrundskunskap är lite överraskande? I alla fall om den här sortens kunskap ska förväntas ingå i något slags allmänbildning. Dvs. även om P R-A specialiserat sig på plötslig spädbarnsdöd, så tycker jag det framstår som rimligt att borde ha någon slags vana av rättsmedicinsk provtagning/analys, mer än t.ex. en geriatrik-specialist eller öron-näsa-hals-läkare. Och helt klart mer än en åklagare från Västerort.
__________________
Senast redigerad av buggenbu 2010-03-20 kl. 01:22.
Senast redigerad av buggenbu 2010-03-20 kl. 01:22.
