Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Det är alltid lättare att veta med facit i handen. Tänk på att vid tillfället gick misstankarna mot att tiopental och morfin använts.

Bara förordningens skull. Sekretesslagen från 1980 är upphävd och ersatt med Offentlighets- och sekretesslagen, OSL, som trädde i kraft 30 juni 2009. Kapitel 5 1 § i Sekretesslagen som du hänvisade till är i allt väsenligt identisk med kap 18 1 § i OSL.



Nja, jag vet inte om OSL innebär att åklagaren får ”… handskas fritt med sekretessen”. även om nu åklagaren i det här fallet nog gärna sett att det förhöll sig så. Han har ju funnit för gott att, i strid med TF och OSL, försöka hävda att det gäller absolut ”förundersökningssekretess”. Det gör det nu inte utan det är faktiskt kap 18 och kap 35 i OSL som reglerar den saken. Hade lagstiftaren avsett att sekretessen vid förundersökning av brott skulle vara absolut hade man naturligtvis sett till att lagen utformades så. Nu har man inte gjort det och då får väl såväl vanliga medborgare som åklagare rätta och packa sig därefter. Meningen lär ju vara att lagen ska gälla lika för alla – eller…?

Nice try!

Det var nog knappast det som avsågs! För övrigt kan man fråga sig varför detta förhör (där uskan för övrigt belades med yppandeförbud), i motsats till de flesta andra förhör i ärendet inte protokollförts i dialogform (ordagrant) utan i form av en sammanfattning skriven av förhörsledaren. Men, tekniken är välkänd –*sekreteraren kontrollerar formuleringarna och innehållet!) För övrigt så nämndes ordet tiopental inte i något av de två förhören med uskan.

I det förra, ja, det är rätt, förlåt. Jag har missat det, trots att jag brukar gå till aktualiserade källor. Beklagar och tack för rättelsen.

I det senare går man efter vad syftet är att hålla FU hemlig. Man brukar anse att det finns två skäl; det ena att inte i onödan utsätta den misstänkte för problem, om det snabbt visar sig att det som anmälts inte är något brott (det är ju rimligt), det andra skälet att själva utredningen försvåras om allt som framkommer blir offentligt. Å andra sidan kan man behöva offentliggöra delar av FU för att få hjälp från allmänheten.

Den här röriga utredningen är väl inget vidare exempel på det ena eller andra (litet aktiv sekretess på vem som är misstänkt kunde ju varit fint), men det finns ju andra, litet tydligare fall där brister och läckor verkligen varit till stort hinder för rättvisan, till exempel Palmeutredningen och läckaget runt den huvudmisstänktes sociala situation. Eftersom denna uppgift kommit ut kunde ju huvudvittnet peka ut "rätt" person men av alldeles fel anledning.

Och så lagstödet:

Om man då anser att man vinner mer, utredningsvis, på att lämna ut uppgifter än att hålla dem hemliga kan man göra det.Att man inte i förhand kan veta så noga om i efterhand triviala fakta är utan betydelse är ju lätt att förstå.

Visst kan man tycka att allt skulle vara bättre, men mycket av det du kritiserar i detta fall som nu polisens förhörsteknik verkar du ställa mot något idealtillstånd som inte existerar i verkligheten. Antingen får man tycka att rättsväsendet generellt fungerar mycket dåligt eller får man ställa hanteringen av ett speciellt fall mot andra jämförbara fall om kritiken skall bli rättvis.

Jag ser nog inga stora problem med det när det gäller sakuppgifter som är vad 18 kap 1 § handlar om. När det gäller personuppgifter är det 35 kap 1 § som gäller och här får nog åklagaren vara litet mer grannlaga beträffande skälen för att bryta sekretessen. Det framgår ju också av att skaderekvisiten i de två kapitlen är olika, ”rakt” respektive ”omvänt”.

Sedan finns det ju en annan sida av sekretessen också. Tryckfrihetsförordningen (som ju är grundlag) föreskriver i 2 kap 1 § att:
”Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.”

I 2 kap 2 § anges därefter att:
”Rätten att taga del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till
……
intresset att förebygga eller beivra brott,
……
skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden,

Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar skall angivas noga i bestämmelse i en särskild lag (dvs OSL - min kommentar) eller, om så i visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar.”

18 kap 1§ OSL har ett rakt skaderekvisit, vilket innebär att offentlighet är grundprincipen, med tre olika skadefall: 1) syftet med beslutade åtgärder motverkas; 2) syftet med förutsedda åtgärder motverkas; 3) den framtida verksamheten skadas. Enligt förarbetena till lagen så ska de två första skadefallen avse uppgifter i ett enskilt ärende medan det tredje avser generella frågor rörande polisens spanings- och arbetsmetoder.

Problemet är att åklagaren i det här fallet tydligen söker etablera en praxis enligt vilken absolut sekretess skulle gälla för allt material i förundersökning som avser brott. Så vitt jag kan se saknar den tolkningen stöd i lagstiftningen.

Två bra exempel på detta:
Jag har begärt att få ut den ljudfil som ligger till grund för den tjänsteanteckning som gjordes från polisernas informationsmöte med rättsläkaren omedelbart efter att obduktionsresultatet blivit klart 2009-02-11. Tjänsteanteckningen ifråga är offentlig (FUP sid 27-34) men ljudfilen har sekretessbelagts. Så man undrar vad den innehåller som inte dokumenterats i tjänsteanteckningen och i så fall varför.

Jag har begärt att få ut sju av de handlingar som skickats till Rättsliga rådet för yttrande, bl.a. en skrivelse från Rättsmedicinalverket - Avdelningen för rättsgenetik och rättskemi om lösligheten hos Pentothal Natrium. Detta är en fullständigt okontroversiell fysikalisk uppgift men skrivelsen är icke förty sekretessbelagd.

Ledande frågor har aldrig ansetts acceptabla i något utredningssammanhang. Och vad beträffar protokollförandet så är det bara att konstatera att det nog fanns en avsikt bakom att förhöret inte skrevs ut i dialogform. Uskan ansågs ju vara ett viktigt vittne (man får förmoda att det var därför hon belades med yppandeförbud). Att då föra protokollet i sammanfattande form istället för i dialogform är litet underligt eftersom ett protokoll i sammanfattande form anses ha lägre bevisvärde än ett fört i dialogform.

För övrigt anser jag att varje fall ska kunna analyseras och eventuellt kritiseras på sina egna meriter.

Detta är sedan länge etablerad praxis. Åklagaren i nu aktuellt fall kan således inte anklagas för att vilja etablera en praxis, dock skall han givetvis kritiseras för det fall han gör en felaktig lagtolkning i det enskilda ärendet (i så fall bör det dessutom överklagas, har du gjort det och hur gick det i så fall?)

Visst kan ledande frågor vara acceptabla och renta bra/nödvändiga i både polisförhör och även i vissa fall (mortförhör) under rättegång.

I rättegången finns två parter så visst...

Jag kan också tänka mig att man vill snärja en misstänkt i förhör med denna. Förklara gärna hur du kombinerar objektivitetsplikten med ledande frågor i vittnesförhör.

"En ledande fråga är en fråga där man försöker leda den utfrågade till ett visst svar." http://sv.wikipedia.org/wiki/Ledande_fråga

Syftet med en utredning/utfrågning ska inte vara att få fram "ett viss svar" utan att få fram den svarandes egen uppfattning. Ledande frågor har alltså ingen plats i ett objektivt faktasökande och bör följaktligen inte heller förekomma i ett utredningsförhör.

ur HD Mål nr Ö 808-04 (http://tinyurl.com/36xsxaa)

Av 36 kap. 17 § rättegångsbalken framgår att ett vittnesförhör kan innehålla tre faser, huvudförhör, motförhör och återförhör. Huvudförhöret, som normalt hålls av den part som har åberopat förhöret, har till syfte att vittnet skall få tillfälle att på egen hand ge sin version av händelseförloppet. Berättelsen skall i görligaste mån vara spontan och ledande frågor är inte tillåtna. Ramen för förhöret utgörs av det bevistema som parten har angivit.

Motförhöret har en annan karaktär och ett annat syfte än huvudförhöret. Det leds i allmänhet av motparten till den part som har åberopat vittnesbeviset. Genom förhöret skall kontrolleras om vittnets berättelse under huvudförhöret överensstämmer med det verkliga förhållandet. Utmärkande för motförhöret är att förhörsledaren söker få fram omständigheter som för- svagar eller rent av eliminerar bevisvärdet av vad vittnet har berättat.Under motförhöret har förhörsledaren större frihet att ställa frågor än under huvudförhöret. Enligt en uttrycklig bestämmelse i 36 kap. 17 § femte stycket rättegångsbalken är ledande frågor tillåtna. Syftet med motförhöret motiverar därutöver att frågor får ställas inom vida ramar för att belysa vad som har sagts under huvudförhöret.

När det gäller misstänkta är det givetvis uppenbart att ledande frågor kan vara nödvändiga. Ledande frågor kan om det rör sig om bevispersoner vara nödvändiga för att testa hur säker en person är på en uppgift och i vissa fall kan det hjälpa en person att bättre förstå vad det är som efterfrågas (konsten att ställa frågor så att den tillfrågade verkligen förstår vad det är man efterfrågar är inte den lättaste alla gånger).