Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Att Brandt betedde sig riktigt illa kan vi nog samtliga, ickejurister och jurister, vara rörande eniga om.
Men att andra höga jurister, Peter Claeson, Erika Lejnefors och Henrik Söderman, spär på det hela med sin debattartikel, får mig att tvivla på omdömet och kompetensen.
Hurtig försökte att flytta till annan åklagare men det blev nej.
Jag är övertygad om att det hade varit en fördel för samtliga, även Peter Claeson.
Fallet är som en varböld på Västerort.

Bara så du förstår, risken för brister i den här utredningen är inte stor. Läkaren har en av de bättre advokaterna vid sin sida, och skulle det varit sådana brister i utredningen som några här anser, hade detta varit klart (dvs nerlagt) för länge sedan.

Åklagaren, å sin sida har klara besked från RMV och förhör med de inblandade att förhålla sig till. De som saklöst dömer ut polisens medicinkunskaper och raljerar över frågor av typen "Na-Cl är väl samma som koksalt" och att polisen inte vet skillnaden på ett EKG och ett EEG verkar samtidigt sakna insikt i hur polisen förhör vanligt folk och hur man gör för att få den information som behövs. Mycket frågor, enkla frågor, upprepade frågor och gott om tillbakablickar för att fylla i eller bekräfta eventuella luckor i berättelsen. Frågar man 10 personer om en sak så finns det 11 versioner av vad som hänt - de 10 berättelserna och sanningen som nr 11.

På den direkta frågan är ju svaret "det beror på". För att få vettiga svar kan man behöva tala om vad man är ute efter. P R-A är ju utredare hon också, och kan ju ha anledning att kontakta familjen, antingen för att berätta något eller för att fråga något. Jag skulle tro att hon hellre ringer för att fråga än kallar föräldrarna. Vad hon sagt eller inte går ju inte gärna att förstå från mammans blogg. Att mamman får besked om att inte skriva om sådant som förhören handlar om eller vad hon annars får veta under utredningens gång låter ju självklart. Sedan kunde hon inte klara av den saken, verkar det som.

Men i frågan om utspelen i press och radio-TV kan man inte annat än att hålla med om att det var riktigt olämpligt.

OK, jag postade följande uttalande av Steven Karch, en av många erkänd auktoritet inom toxikologi och rättsmedicin:

”The rules of evidence-based medicine are just as applicable to forensic pathology and toxicology as internal medicine or surgery, and these rules should be applied.”

Det besvarade du med: ”Jag håller helt enkelt inte med.”

Hälso- och sjukvårdslagstiftningen här i Sverige kräver att vård ska meddelas ”…i enlighet med vetenskap och beprövad praxis”. Om så inte är fallet innebär det ett lagbrott. Det Steven Karch menar, och som jag finner både rimligt och rätt, är att när en patient avlidit och misstanke uppkommer om att det kan vara ett resultat av att vården inte meddelats ”…i enlighet med vetenskap och beprövad praxis" och följaktligen skulle kunna innebära att ett brott begåtts så ska samma krav ställas på att den prövning av hur vården skett som då ska göras sker ”… i enlighet med vetenskap och beprövad praxis”. Det är helt enkelt en fråga om likabehandling eller om man så vill symmetri i lagtillämpningen och det är det som jag uppfattar att du inte håller med om.

Vare därmed nog sagt om detta!

Det torde också vara mera lämpligt att kurator eller liknande agerar som stöd för föräldrarna än PRA i ett så trist och tragiskt fall som detta.
Men som jag tidigare sagt PRA verkar ha svårt att finna sina gränser. Rättsläkaren borde väl vara den sista i ledet efter sjukhuspersonal, kurator, präst och alla andra att stödja familjen.

Jag håller med dig om att blotta förekomsten av en så här stor mängd thiopental är "besvärande". Men, lika besvärande är i så fall i mitt tycke den mycket höga halten morfin. Titta på mitt inlägg ovan så ser du att man faktiskt, om man nu anser att de tre fall som Watterson et al redovisat gör att man kan lämna frågan om morfin därhän och bara konstatera att det "saknas naturlig förklaring" så skulle man på samma sätt kunna lägga frågan om den höga thiopentalhalten åt sidan med argumentet att det "saknas naturlig förklaring". Det är ju så att i fallen som Watterson redovisat så har barnen injicerats morfin i sådan mängd att det räcker 6 - 17 gånger om för att åstadkomma den uppmätta koncentrationen men i fallet med flickan har den kontinuerliga infusionen bara gett 25% av erforrderlig mängd. Så var har resterande 75% kommit ifrån?

Antingen får man ta sig an BÅDE morfin-och thiopentalvärdet eller så får man lämna dem bägge därhän i brist på "naturlig förklaring".

Precis! Och det är det i kombination med att det prov som analyserats tagits 24 dagar post-mortem som enligt mina amerikanska kontakter skulle leda till att uppgiften därör (troligen) inte skulle anses vara "admissible" i amerikans domstol. Man inser att domstolen helt enklet kommer att sakna refernsramar att relatera värdet till. Därmed går det inte heller att värdera.

Så, även om amerikanskt rättssystem skiljer sig från svenskt när det gäller formerna för bevisprövning så kvarstår att bedömningen av fakta, dvs det uppmätta värdet, inte har ett dyft att göra skillnader i rättssystem.

[quote=buggenbu] Jag för min del ser det inte som att läkare tillhör någon riskgrupp att bli åtalade och fällda för den vård de ger. [quote]
Efter debattartikeln i DN uppfattar nog både allmänhet och läkarkår att så är fallet.

Det faktum att man är väldigt undrande vad som är åtalbart och inte gällande kvinnan som vill avbryta respiratorbehandlingen och dö visar faktiskt på att den uppfattningen finns - och oroar.

Jag talar inte om jurister i allmänhet utan just de jag nämner vid namn. Jag förstår inte varför ni andra jurister tar allt så personligt.
Förhoppningsvis är ni mer bildade, har bättre omdöme och är klokare än just dessa.

Deras egen bedömning ger jag inte mycket för efter att ha sett ett sådan ärende på nära håll. Det är rätt anmärkningsvärda saker som är förenliga med "god" advokatsed.

Du är då jävligt snabb att komma med anklagelser och sen dra streck i debatten. Diskussionen ovan inleddes med att du jämförde olika yrkesgrupper och deras intresse för dina vetenskaps-artikel-databas-program, och där juristerna lyser med sin frånvaro bland kunderna.

Jag "håller helt enkelt inte med" syftade på att svenska jurister enligt ditt citat skulle ha ett intresse för sitt arbete av amerikanska juristers rättsvetenskapliga artiklar. Och att vi inte har någon nytta av dem vidhåller jag fortfarande.

Av någon anledning har du nu stympat mitt svar, och lyft ut endast meningen "Jag håller inte med". Läser man bara lite mer så borde det vara uppenbart för envar att jag inte alls påstått något som borde föranleda de slutsatser du dragit:


Du beter dig som Peter Claesson fast på micronivå. Dvs. kommer med anklagelser om ett förhållande som du uppenbarligen inte har ett särskilt stort kunnande om. Och sen kan du inte, trots att du är på ett anonymt internetforum, säga att du hade fel och be om ursäkt. Då förstår man plötsligt hur svårt detta måste vara för Claesson.

Nu är det så att försvaret inte håller med dig än så länge. Åklagaren har motsatt sig en rad önskade åtgärder. Förhoppningsvis tar domstolen hänsyn till försvarets synpunkter på detta.

Jag tror också att det kommer bli ett himla liv annars och eftersom jag inte jobbar inom sjukvården kan jag kosta på mig en lite onödig kommentar: Det kan hända att diverse folk får klart för sig vem som har potential att påverka deras liv mest -en rättsläkare eller en narkosläkare.
(Frågan är om detta inte är hela fallets kärna???)

Nu hoppas jag verkligen inte att någon antyder sådant i den offentliga debatten...

Skulle det vara så att andra med mindre makt i kraft av sitt yrke drabbas av lika begränsade utredningar som denna uppfattar jag det fortsatt som synnerligen olyckligt.

OM du inte talar om jurister i allmänhet så får du nog försöka formulera dig lite tydligare då det är relativt lätt att förstå det som att du generaliserar avseende alla jurister baserat på det du skriver.