Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Det har nog redan gjorts; i synnerhet Bustophers insats är rikskänd.

Ha, ha... ok. Det är bara på marginalen som forskare tycker olika? Sätt Annika Dahlqvist och Stephan Rössner i samma rum, och be dem komma ut en timma senare och berätta vilken mat man bör äta för att gå ner i vikt...

Nu vet jag inte om någon av dem kvalificerar sig som forskare, men båda lutar sig såvitt jag vet mot forskningsrön för sina ståndpunkter.

Dock tror jag vi släpper det här diskussionstemat.

Du har just hjälpt mina argument på traven. Annika Dahlqvist är en typisk representant för åsikt B. Hon är inte ens forskare. Men knäpp. Hennes åsikt delas av ungefär 1/10000 i läkarvärlden skulle jag tro. Faktiskt utsedd till årets förvillare:
http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=16&t=10999

OK, det kan jag nog i och för sig köpa. Och Uffe Ravneskov också förstås? Men min egentliga poäng var inte henne personligen, utan att exemplifiera att det faktiskt finns forskningsrön till stöd för i princip vad som helst, och forskning som motsäger detta. En vecka är akrylamid cancerogent, nästa ofarligt.

Men som sagt, detta är lite väl off topic.

Ett resonerande runt trovärdighet i domstolar som inte alla inser:

Domstolar brukar tro på myndighetens utredare av ett praktiskt skäl: De är opartiska och anses inte ha inget intresse av att saken skall sluta på något visst sätt. Däremot får den tilltalades vittnen inte samma tilltro, eftersom det antas ligga i dennes intresse att vrida saken till sin fördel. I många fall där "ord står mot ord" överraskas den som blir dömd mot sitt nekande, av den här rätt självklara effekten. De som är dumma påstår då ibland att "snuten satte dit mig" eller "samhället krossar avvikare" eller andra mer eller mindre vettiga uttalanden. Det finns de som har lätt att tro på sådant, eftersom det verkligen händer någon sällsynt gång.

Sedan skall man skilja på vittnen, utredningsprotokoll och sakkunniga. I en sådan här rättegång kan det mycket väl tänkas att rätten kallar sakkunniga. Men man kan inte vara sakkunnig i domstolens mening om man är försvarets kallade vittne. Detta kan driva en och annan som inte begriper hur det här spelet spelas till vansinne, när den ena expertens ord inte verkar vara värt lika mycket som den andra expertens.

En ytterligare faktor som gör striden i rättssalen ser än mer ojämn ut, är att när frågan är oklar och osäker, så blir det kanske inget åtal, dvs om bevisläget ser dåligt ut. Därför blir det bara klara fall eller åtminstone fall där fällande dom är någotsånär sannolik som kommer upp.

Och. till slut - hur bildande det än är att läsa av blogar och debatttrådar som denna, så blir det inte där rätten kommer att ta intryck. Det blir i rättssalen det kommer att avgöras vad man skall tro.

Vi får se hur det går...

För mig som har en naturvetenskaplig bakgrund tyder inte dina resonemang på att vi har en särskilt rättssäker ordning i landet.

Det skall bli väldigt intressant att se hur domstolen ställer sig till ett mätvärde som är 5 gånger större än vad som någonsin tidigare har redovisats i något som liknar situationen trots att det finns omfattande forskning. Här kan man delvis ifrågasätta relevansen men i så fall har man inget alls att gå på. Jag är övertygad om att detta kan beskrivas på ett tillräckligt enkelt sätt för att många skall förstå problemen med en eventuellt fällande dom.

Dessutom har åklagaren kallat iaf ett vittne som till och med i sin officiella ställning knappt dolt har kritiserat utredningen. KN har dessutom medverkat i en starkt kritisk artikel i SvD. Jag undrar om inte de medicinska rådens uppträdande inför skranket kommer bli av stor betydelse i detta fall. Åklagaren lär få stora problem om han måste undergräva deras trovärdighet. Jag tror det blir en absolut nödvändighet för fällande dom.

Att vittnesmålen i detta fall tillmäts någon betydelse har hittills inte verkat kontroversiellt. Inte heller att det som sägs egentligen inte alls pekar ut läkaren.

Men för att allt det här ska ha någon bäring så måste i alla fall åklagaren och Petra fortfarande tro på att läkaren i detta fall pumpat det lilla barnet fullt av både morfin och tiopental. I den mängden det handlar om är det ju inte realistiskt. Det måste ju även dom fatta. Och skulle det vara realistiskt så måste dom ju ha någon förklaring till hur detta kunnat ske mer än bara "med en injektion från läkaren nån gång under dagen"

Och hur kan dom tro det? Eller anse sig veta det.

Det känns så jävla tunnt att jag nästan börjar tro att åklagaren VILL förlora.

Dom har i alla fall fått igång en diskussion om den palliativa vården och eventuell dödshjälps vara
eller inte vara. Det är ju bara att titta på denna tråd och den övriga diskussion som bedrivs på många andra platser. Ett syfte så gott som något. Doctare och Althin håller säkert med.

Alla verkar övertygade om att blodprovet kan vara kontaminerat med vävnadsvätska som kommer från sårområdet. Nu har jag som lekman en annan undran.

Om man måste massera fram blodet på det sätt som beskrivits så utsätter man också kroppen för en hel del påverkan. Finns det inte vid massage av en 24 dagar gammal kropp också en risk för att denna massage förstör cellväggar (eller liknande) och provet blir kontaminerat av det? Själva massagen kanske i sig kan omfördela ämnen mellan olika vävnader i en så gammal kropp och då visar provet fel även om det inte kommit i kontakt med vävnadsvätska i samband med snittet.

I vilka lägen och varför utförs massagen?
- För att kroppen var så liten så det var svårt att hitta blod?
- För att kroppen var 24 dagar gammal?
- Eller behöver det alltid göras med alla döda kroppar?

Är inte det troliga att åklagaren genom att få till ett åtal har lyckats undvika en ännu större förlust?
Det hade inte varit vackert att lägga ned efter den upptakten.

Vad som egentligen ledde till de många utspelen lär vi aldrig få reda på men Althins agerande gör inte historien vackrare.

Ju mer jag tänker på det du skrivit ovan desto mer irriterad blir jag. Du sitter upp på en hög häst, ser ner på mig med förklenande omdömen, och insinuerar att jag ställer mig bakom en syn att det just är den som fått sig auktoriteten tillskriven som också har störst tyngd i sina resonemang.

Det jag ville påpeka är enbart att eftersom RMV har tilldelats rollen som expertmyndighet för medicinska frågor, när dessa har betydelse i rättsprocesser - så kommer den som vill motbevisa RMV:s utlåtande att ha en rejäl uppförsbacke. Jfr gärna Datjas exempel hon fått från en åklagare:
https://www.flashback.org/sp21970258

Om vi ska ägna oss åt att peka finger och kalla varandra naiva här i tråden, så undrar jag om du verkligen själv tror på din idé om Vetenskapsakademi? Du verkar uppenbarligen ha låg tilltro till Petra R-A, säkert befogad, men hon har ju tagit sig till en position som överläkare på RMV. Vad är det som säger att inte Vetenskapsakademien skulle anvisa henne som tillförlitlig expert? Eller att hon skulle kunna tänkas få en postition inom akademin att ta fram expertnamnet?

Rent allmänt verkar ni naturvetare i tråden mer än lovligt naiva när ni uppbragt säger att vi inte har någon rättssäkerhet när inte exakt rätt händelseförlopp garanterat kommer att vara det som kommer fram och få tilltro i domstolen. Det är i så fall en väldigt naiv förväntan på rättsväsendet. Det är inte gudomlig rättvisa som kommer ur de rättsliga processerna. Ett rättskraftigt avgörande av det ena eller andra slaget gör inte heller anspråk på att vara sanningen, utan avgörandet får mer ses som ett kvitto på vad som ansågs bevisats i en rättsprocess.

Ta t.ex. processerna mot O.J. Simpson rörande mordet på hustrun och hennes älskare. I den straffrättsliga processen så frikändes han. Åklagaren ansågs inte ha nått upp till de stränga beviskrav som ställs för en fällande dom i brottmålet. Senare ansågs han dock ha utfört dådet i den civilrättsliga skadeståndsprocess som följde. Samma händelse ansågs nu av domstolen ha inträffat därför att man då tillämpade ett lägre beviskrav.

Rättsprocesser är alltså inte som naturvetenskapliga förlopp. Även om det är 1+1 som har hänt så kommer domen inte alltid att bli 2.

Vackert eller inte, åklagaren har som sin skyldighet att värdera både sånt som talar till den misstänktes för- resp. nackdel. Och om han går vidare med det här åtalet trots att uppgifter framkommit efter hans uttalanden i debattartikeln, och som gör att han objektivt måste inse att det aldrig kan bli en fällande dom, ja då kan det vara fråga om tjänstefel eller möjligen obefogat åtal.

Om du följer tråden kommer du se att jag vid ett flertal tillfällen har ifrågasatt om man kan uppfatta det som åklagaren har uppfyllt sin skyldighet i det aktuella fallet. Dessutom verkar det konstigt sällan som sådana misstankar prövas. Betydligt mer sällan än vad sjukvårdspersonals agerande prövas.

Många jurister har också hävdat att det är felaktigt att kritisera en pågående utredning. Jag undrar mycket hur polis och åklagare skall kunna uppbära någon respekt om så vore fallet.

I samband med detta inlägg jämför du med ett amerikanskt fall. Vad jag förstår skulle aldrig den situation som här diskuteras avhandlas i en amerikansk domstol just för att de faktiska bevisen är så osannolika. Du har ännu inte gett dig på ett försök att förklara hur man kan basera ett åtal på ett mätvärde som är så långt från vad som tidigare redovisats att det rimligen inte kan räknas som relevant.

Juridik kan väl ändå inte bara handla om godtycke?