Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Tack.

Regeringskansliet har ju också uttalat sig i frågan i samband med att de utredde palliativ vård och ansåg att det inte behövdes ytterligare lagstiftning. Vore intressant att veta vilka juridiska experter som användes men kan själv inte hitta namnlistan.

Det som naturligtvis är intressant är ju att frågan aldrig har prövats i domstol (dvs. inte det fallet vi beskriver här utan ett fall där anklagelsen är att ha följt palliativ praxis med viss livstidsförkortning som följd). Det skulle dock föranleda ett mindre akademiskt världskrig.

Jag vet inte hur det ser ut på ALB och avdelningen, men liknar det andra sjukhus verkar det ju som att det finns en del möjligheter för en misstänkt att hålla sig undan eller att helt enkelt bara lämna avdelningen genom någon hiss, korridor eller trappa. Någon nämnde att man kunde kallat på läkaren från expeditionen - hur hade det sett ut om man då hade fått ringa hem och förklara att hon tog trapporna ut och har inte synts till...

Jo vars.

Det jag reagearde mot var ditt tvärsäkra påstående om domslutet.

Så som jag tolkar de delar av vittnesförhören som jag läst och SoS utlåtande kommer detta inte vara kristallklart i huvudförhandlingen. Åklagaren skall ställa sin gärningsbeskrivning bortom rimlig tvivel.

Det verkar vara ett par hyfsade auktoriteter som inte tycker att RMV's jobb är klockrent och större delen av vittnesmålen har avgetts ett halvår efter händelsen och när åklagaren har förklarat för massmedia hur händelsen gått till. Jag är visserligen inte vittnespsykolog men det sammanfört med att de viktigaste vittnena har ett egenintresse i målets utgång...

Som sagt den chansen hade hon inte utnyttjat under lång tid och uppenbarligen finns ingen risk för avvikande alls.

Förhörstidpunkter:
Föräldrarna: 2009-02-18 och 2009-02-24
Farmor: 2009-02-18, 2009-02-24 och 2009-03-04
Anhöriga: 2009-03-09, 2009-03-10,2009-0311 2009-03-30, 2009-03-31
Uskan: 2009-03-09 och 2009-06-17
Uska2: 2009-03-26
Läkaren: 2009-03-02, 2009-03-03, 2009-03-04 och 2009-10-15
Ett 25-tal personer på BIVA: maj -juni 2009

Samtal:
Rättsläkaren: 2009-02-11 och 2009-03-05
Rättskemiska: 2009-02-25 + brevsvar 2009-02-16, 2009-03-03 och 2009-09-14

Läkaren fick knappast tillgång till uppgifter från förhören med föräldrarna och flickans farmor vid förhören 2 - 5 mars. Övriga förhör hölls senare än 5 mars. Jag vet inte ens om hon fått ta del av några vittnesförhör före slutförhöret den 15 oktober. Låter inte troligt.

Tack igen för strålande strukturering!

Har åklagaren vidtagit några som helst åtgärder sedan förra våren (förutom att förhöra läkaren igen och brevväxla med rättskemiska)?

Finns det någon förklaring till varför det har tagit så lång tid?

Tack för sammanställningen. Ser i din rapport att det var ett kort förhör med läkaren 2009-03-05 också.

Du tänker förmodligen på:


Det åklagaren är säker på är är att han har ett "bra åtal", dvs han har det som behövs för att över huvud taget kunna fälla den åtalade. Hade han inte kunnat förklara hur han tänker visa brott, visa gärningen och visa gärningsman hade han inte haft ett "bra åtal". Hela poängen är att man bara kan åtala om man har på fötterna (det verkar han ha), man kan bara fälla om man (som åklagare) får med sig rätten på det här påståendet (det kan vi inte veta).

Det kan man tycka, men det betyder ju ingenting. Råkar man nu vara 5 personer för att anhålla en mordmisstänkt hjälps man väl åt ? Några var ju med för att göra husrannsakan.

Jag förstår heller inte problematiseringen? Skulle det betyda något särskilt om man kom 5 stycken och att ha svarta (mörka?) kläder.

Mitt problem med hela historien (vilket jag sagt tidigare):

- Åklagaren anklagar läkaren för att ha gett ett barn som har minuter kvar att leva och med ett frågetecken kring EEG (kan redan vara hjärndött och således legalt dött) en kraftigt förhöjd dos thiopental i syfte att avsluta barnets andning och härtslag.

Det är anklagelsen. Vi pratar inte om en förhärdad mördare el.dyl. Det vi talar om är en anklagelse som ligger utanför palliativ praxis men otroligt nära densamma med mycket svårtydda data från RMV.

Inom den ramen blir hämtningen på arbetsplatsen under pågående arbetsdag direkt svårförklarlig om vi inte antar att åklagaren inte tänkt igenom det hela/är okunnig och just tror att han/hon hämtar en förhärdad baranmördare. Jag landar ju i det sista vilket naturligtvis urholkar min tilltro till åklagarenheten.