Citat:
Ursprungligen postat av Bergakungen
Nejdå. Praxis är att en FU vara sekretessbelagd intill dess åtal väcks. Att Bustopher inte får ut materialet är som det skall vara.
Nej då, det är inte alls som det ska vara!
Allmänhetens rätt till information om vad våra myndigheter håller på med är grundlagsfäst. Den återfinns i Tryckfrihetsförordningen 2 kap. 1 och 2 §§ där det står:
1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar. Lag (1976:954).
2 § Rätten att taga del av allmänna handlingar får begränsas endast om det är påkallat med hänsyn till:
intresset att förebygga eller beivra brott
Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar skall angivas noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar.
Så, offentlighet är huvudregeln, sekretess undantaget som ska motiveras. Motiveringen för förundersökningssekretess finns i Offentlighets- och sekretesslagen 18 kap. 2 § första stycket där det står:
1 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. (min understrykning)
Dvs för att sekretess ska gälla vid förundersökning ska något av de tre sk skaderekvisiten (den understrukna texten ovan) vara uppfyllda. (Se t.ex. RÅ 2003 ref 103 samt förarbetena för den nya lagen SOU 2003:74). Nu är det alldeles uppenbart att polis och åklagare gärna skulle vilja ha en ”absolut” förundersökningssekretess precis som Bergakungen påstår att de har. Men så är det alltså inte.
För att komma runt detta så motiverar polis och åklagare sina avslag genom att helt fräckt bara hänvisa till 18 kap 1 § i Offentlighets- och sekretesslagen UTAN att närmare ange vilket av de tre skaderekvisiten man anser motiverar sekretessen och så hoppas man att slippa undan med det. Tyvärr missade jag i mitt överklagande till Kammarrätten att klaga på att RMV inte angett vilket skaderekvisit man ansåg tillämpbart vilket Kammarrätten utnyttjade till att inte heller pröva den frågan utan koncentrerade sig på mina övriga argument. Vilka man inte ansåg räckte till. Men, ”man lär sig hur en slipsten ska dras” till nästa gång!