Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Det är sant!

Problemet är att svaren på om det var uppenbart att ett preparat har tillförts i syfte att döda i just dessa fall blir oerhört luddiga och ytterst svårbedömda.
Det kan finnas solklara fall åt båda håll men gränsen dem emellan blir helt omöjlig att dra.
Samt att det solkara alternativet som är lagligt kommer alltid att ha gett patienten alldeles för lite smärtlindring.

Och det obehagliga i detta sammanhang är just att "utan smärtlindring, ingen möjlighet till åtal."
Ges däremot smärtlindring är det teoretiskt upp till en åklagare ifall det blir mordrättegång eller inte.

Läkaren har skyldigheter, allt ansvar men ingen makt. Åklagaren har all makt men inga skyldigheter och inget ansvar gentemot patienten!

Åklagaren har också skyldigheter – gentemot allmänheten inkluderat alla sjuka och handikappade, och rättsväsendet måste se till så att ingen läkare får för sig att spela gud. - Läkaren har makten över liv och död.

Tror det är svårt att bevisa uppsåt i många fall. Dock inte i detta:
https://www.flashback.org/archive/index.php/t-642973.html

Nu börjar man känna läkarförakt-varning! Rättsväsendet ska väl döma brottslingar, trodde jag?

Vem ska f.ö. se till se till så att ingen åklagare får för sig att spela Gud?
Den där onödiga häktningen medels nationella insatsstyrkan kändes ju inte direkt ödmjuk, om man säger så!

Nja... ONI var nog inte med.

I det här fallet är det tyvärr så att objektiva häktningsskäl faktiskt förelåg, för åklagaren fick ju verkligen läkaren häktad. Så svaret på frågan om åklagarens övervakare är i det här fallet tingsrätten i skede ett, hovrätten i skede två.

Rättsväsendet har inte bara att döma brottslingar, utan också att utreda brott och brottsmisstankar. Som en del i detta finns det tvångsmedel att tillgå, till exempel häktning. Brottslig är man inte förrän man dömts.

Om man påstår att det är läkarförakt om man påtalar att läkare precis som andra har att svara inför de lagar och regler som gäller håller jag inte med. I det här fallet kan man nog hävda att en åklagare som väljer att bortse från rättsmedicins protokoll snarare skulle kunna misstänkas för värre saker än läkarförakt, till exempel tjänstefel.

Gripandet och häktningsproceduren är inget att orda om. Polisen skickar inte huligantrupperna utan vidare, och det handlade tydligen om två patruller, dvs fyra personer. Ståhejet stod tydligen sjukvården för. Att fyra poliser som har fått i uppdrag att hämta en misstänkt barnamördare (om man nu klarar att ta det hela ur ett annat av de många svartvita perspektiven) tar saken på allvar får man väl förutsätta.

Detta är väl tveksamt?
Hade tingsrätten verkligen på fötterna? Åklagaren satte ju sedan helt plötsligt en misstänkt mördare på fri fot. Synnerligen besynnerligt! Vilka krav finns egentligen på att tingsrätten inhämtar KUNSKAP?

Läs också läkarens bild av polisens agerande vid gripandet (enl. överklagandet). Det finns mycket som tyder på att det hela inte utfördes särskilt korrekt. Fyra poliser för att ta in en 55-årig kvinna instormande på BIVA... Finns det någon känsla för psykologi hos vår kära polismakt? Önskade man möjligen en viss effekt?

Hur var det med möjlig spädning av tiopental, fass säger att 2,5 och 5 % används, andra talade om att 40 % var möjligt?

Man måste nog förstå processen här. I det skede när läkaren hämtades kan man mycket väl se saken annorlunda än några dagar efteråt. En av de giltiga anledningarna till att häkta är att få möjlighet att göra delar av utredningen ostört. Skulle det nu vara så att häktningsskälen inte blir starkare eller kanske till och med försvagas (förhör, eventuella rannsakningar etc etc) kan det vara rimligt att släppa en fortfarande misstänkt.

Det handlar om balansen mellan att brottslingar lagförs och den enskildes rätt att inte utsättas för tvångsmedel. Man kan alltid diskutera om den balansen är rätt. De flesta "snälla människor" får heller ingen förstahandserfarenhet av att det kan gå ganska barskt till emellanåt.

Två patruller låter inte orimligt i mina ögon. Du behöver inte tycka likadant. Tydligen blev det vissa protestyttringar bland kollegor som inte godtog att polisen skulle hämta arbetskamraten, även om det inte blev tumult.

Vad gäller de andra oklarheterna (som i sig är intressanta) så får väl utredningen utvisa vad som kan beläggas och vad som kan vara feltolkningar eller missuppfattningar.

Det påstods så i ett annat diskussionsforum (källkritik). Men vad som kan gå i lösning och om man kan blanda en dunderdos är ju lätt att ta reda på.

Om man läser allt som finns skrivet om det här fallet finns bara en slutsats.
Läkaren är skyldig men kommer (som vanligt) att gå fri i brist på bevis.

Det kan förvisso ofta vara svårt att bevisa att en läkare har handlat med uppsåt. I detta fall får du nog läsa om och vad det lider sätta dig in i Socialstyrelsens rapport.