Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Väldigt obehagligt. För att förstå hur åklagarna har tänkt får man gå till de tre chefsåklagarna igen - http://www.dn.se/opinion/debatt/horribelt-lagercrantz-1.816763.

Om man inte är chefsåklagare så känner man till att döende människor dör på intensivvårdsavdelningar. Man vet även om att det på sådana platser finns läkare, och att dessa hanterar läkemedel.

Men för chefsåklagarna är blott denna omständighet ytterst suspekt!

"En liten flicka avled den 20 september 2008 på en intensivvårdsavdelning på Karolinska sjukhuset. Beslut om inledande av förundersökning fattades i februari 2009. Uppgifter i förundersökningen pekar i riktning mot att det var läkaren som en kort stund innan flickan avled tillförde henne läkemedel."

Läkaren ifråga var en narkosläkare, som i sin verktygslåda bla har morfin och tiopental. Detta betraktar chefsåklagarna som ännu mer suspekt, läkemedlen är nämligen "samma läkemedel som används vid aktiv dödshjälp".

Varför denna absurda guilt-by-association? Varför betraktas en narkosläkares blotta närvaro vid sin arbetsplats som något som bidrar till mordmisstanke?

Svaret är inte svårt att hitta. Chefsåklagarna har en agenda - de är uppenbart av den uppfattningen att det som sker som praxis på svenska sjukhus är olagligt. De vill tolka om denna praxis, vilken vi kallar passiv dödshjälp eller palliativ vård, så att den framstår som aktiv dödshjälp:

"Det faktum att flickan skulle ha avlidit inom en kortare tid utan den livsuppehållande behandlingen medför enligt nu gällande lagstiftning, inte att någon har rätt att vidta en aktiv åtgärd som medför att hon avlider tidigare."

Med denna agenda, och denna syn på intensivvården som något i sig suspekt, så har det vart grönt ljus så fort man äntligen hittat frågetecken i en journal. In i häktet och ut i pressen!

Jag skulle helt enkelt tro att det rättsmedicinska protokollet är anledningen till att det hela kickas igång och är grunden till häktningsbeslutet.

Står det i detta protokoll (så förstår jag det) att dödsorsaken är en stor dos tiopental skulle jag inte tro att man går så långt tillbaka i tiden för att leta efter en gärningsman (gärningsperson?) utan man håller sig till den närmaste tiden före dödsfallet.

Jag vet inte heller hur det skulle uppfattas om en åklagare, med det protokollet i handen försöker hävda att döden nog var alldeles naturlig och sådär gör man på sjukhus.

Så logiken tror jag inte är så svårbegriplig. Åklagarens beslut att gripa och be om häktning (som bifölls) är en följd av det rättsmedicinska utlåtandet, det är en enkel och tillräcklig förklaring.

Som jag skrev i tidigare post - det är ju inte frågetecknen i journalen som är den springande punkten, utan det tydliga rättsmedicinska protokollet. Det är ju inte precis en journalanteckning vi talar om här.

Mycket bra sammanfattning och det är just detta som upprör!

Just ett sådant citat som "samma läkemedel som används vid aktiv dödshjälp" uppfattar jag som så oerhört oseriöst att det direkt för tankarna till amerikansk kristen extrem"höger"! Att det nu är en svensk åklagare som yttrat dessa ord är ytterst skrämmande.

Sen att det för åklagarna finns förmildrande omständigheter hjälper inte då dom borde vetat mycket bättre än att som nu trampa runt som elefanter i en porslinsfabrik.


(PS Har klippt lite i det citerade här ovan.)

Fullt så enkel förefaller inte saken att vara. - Om praxis innebär att vidta en aktiv åtgärd som leder till döden, utan att den palliativa vården kräver detta, så är det enligt nuvarande lagstiftning fråga om aktiv dödshjälp. - Och hur ska man veta vad som är vad när inte ens journalerna synes kunna ge någon vägledning och där den som sägs ha ansvarat för vården avskriver sig detta ansvar och i stället hänvisar till att den avlidnas anhöriga har kunnat använda sig av sprutorna på sal 2?

Man måste givetvis beakta alla kända omständigheter i fallet inkl. de som ännu inte gjorts offentliga, bl a det rättsmedicinska protokollet, avsaknaden av journalanteckningar, VL:s utsaga att undersköterskan eller någon av de anhöriga har kunnat injicera en dödande dos, undersköterskans resp. föräldrarnas iakttagelser, vad som kan framkomma i form av naturlig eller försvarbar förklaring på de höga mätvärdena, osv. - Än så länge vet vi alldeles för lite om det här.

Jag tror frågorna om den meningslösa döden kommer från hela felbehandlingen. Inte de sista timmarna.
För övrigt mycket bra att ALLT dokumenteras.

Ja, det tror jag också + instämmer i att en dokumentation kan bli givande i den bemärkelsen att den kastar ljus över den viktiga frågan om vad som är palliativ vård resp. aktiv dödshjälp. Efter vad jag förstår så finns det redan ganska klara bestämmelser på området men det måste vara svårt att i det enskilda fallet fastställa specifika doser m m. Även en i sig dödlig dos kan man ju i vissa fall tänka sig skulle kunna rubriceras som en högst försvarbar, palliativ vårdåtgärd.

Vad du inte förstår är att när respirator stängs av kommer smärtlindring därefter alltid, alltid, alltid att förkorta patientens liv!

Så problemet är att palliativ vård nästan alltid kräver att läkaren vidtar aktiv åtgärd som förkortar livet, nämligen smärtlindring. Läkaren är alltså skyldig att ge smärtlindring i väldigt många fall, en smärtlindring som därefter alltid, alltid, alltid kommer att förkorta patientens liv!

Det är skillnad mellan passiv och (avsiktligt/uppsåtligt) aktiv dödshjälp. Visst är det en aktiv åtgärd att stänga av en respirator, men detta ska ju alltid föregås av noggranna överväganden betr. den enskilde patienten och det ev. meningslösa i att på konstgjord väg hålla liv i denne. - Sedan ska patienten få "självdö", om uttrycket tillåts - men samtidigt få erforderlig hjälp mot smärtor och ångest.

Återigen: "Vad du inte förstår är att när respirator stängs av kommer smärtlindring därefter alltid, alltid, alltid att förkorta patientens liv!"
Glöm respiratorn, detta handlar enbart om smärtlindringen! Skulle man i detta fall inte gett någon smärtlindring hade det inte funnits något att åtala för!

Morfin + tiopental var i detta fall smärtlindringen, dött hade flickan gjort i vilket fall.

Enligt en snäv juridisk definition är "för mycket" smärtlindring således mord!
Enligt en läkare är det grymt och helt mot sjukhusets alla regler att inte ge tillräcklig smärtlindring!
Men i efterhand ska således en åklagare kunna avgöra att smärtlindringen under dödsförloppet var överdriven och åtala för mord/dråp.

Hur mycket smärtlindring tillåter lagen? Eller uttryckt på annat sätt, hur mycket ska patienten behöva lida för att det ska vara lagligt?

För återigen, det är enbart om smärtlindring ges som åklagaren har möjlighet att åtala för mord/dråp.
Utan smärtlindring, ingen möjlighet till åtal.

Lagen tillåter smärtlindring upp till den nivån att det säkerställs att patienten inte lider och har smärtor. - Ja, "för mycket smärtlindring" (eller i vart fall "jättemycket") kan i vissa fall misstänkas ha uppsåtet att patienten ska dö - och det är förbjudet - dvs inte att dö, utan det är den kraftfulla överdosen (mer än vad som krävs för att smärtlindring ska uppnås) som inte är tillåten. - Bättre för mycket än för litet, kan man väl tycka när det gäller att befria en patient från smärtor och ångest, trots att tillförda preparat kan vara dödliga. Men uppsåt föreligger inte förrän det är uppenbart att ett preparat har tillförts i syfte att döda, och här kommer vi in på den fria bevisprövningen. - Antag att X, som ligger och vrider sig i plågor, har injicerats med en dos som skulle kunna ta död på tjugo obducenter. - Är detta aktiv eller passiv dödshjälp? - Ja, det beror ju på. - Är det en läkare som gett dosen så bör ju vederbörande vara underkunnig om dosstorlek/smärtlindring - eller omskola sig till begravningsentreprenör.