Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
2009-03-13, 12:11
#1922
Citat:
Tack, tack.
Ursprungligen postat av Pentyl
Tre raska svar ovan. Bra svar också.
Åklagarens skäl (trro jag bestämt) till häktning var att minska risken för att bevis förstörs. I detta fall att läkaren skulle samtala med undersköterskan. I (juridisk) sak inget konstigt och heller inte i vittnespsykologiskt: det finns inget som så effektivt förstör vittnesmål som att diskutera dem.
Att folk frihetsberövas eller delges misstankar på lösa grunder är ingen nyhet. Men jag måste tillstå att det inte är en rättssäkerhetsmässig bananrepublik. Sju dagar är med internatiionella mått mätt ingenting. Fast naturligtvis kommer hon vid nedlagd förundersökning tillerkännas ett litet skadestånd, ty sju dagar är sju dagar för mycket för en oskyldig.
Att det är så här som folk hanteras i Sverige idag, är ett ovedersägligt faktum. Enda skälet till att hanteringen uppmärksammas är den häktades fina titel. Jag vågar en årslön på att hon har hanterats betydligt varsammare än 99,9% av den övriga befolkningen i samma situation.
Åklagaren står fri att leta information lite var som helst. Men i den stund det framstår som rimligt att missänka brott så är vederbörande misstänkt, den fortsatta undersökning kompletterar informationen, förhoppningsvis i en för läkaren positiv riktning. Det är inte rimligt att baktala åklagaren för att man i efterhand vet bättre än innan förundersökningen inleddes.
Åklagarens skäl (trro jag bestämt) till häktning var att minska risken för att bevis förstörs. I detta fall att läkaren skulle samtala med undersköterskan. I (juridisk) sak inget konstigt och heller inte i vittnespsykologiskt: det finns inget som så effektivt förstör vittnesmål som att diskutera dem.
Att folk frihetsberövas eller delges misstankar på lösa grunder är ingen nyhet. Men jag måste tillstå att det inte är en rättssäkerhetsmässig bananrepublik. Sju dagar är med internatiionella mått mätt ingenting. Fast naturligtvis kommer hon vid nedlagd förundersökning tillerkännas ett litet skadestånd, ty sju dagar är sju dagar för mycket för en oskyldig.
Att det är så här som folk hanteras i Sverige idag, är ett ovedersägligt faktum. Enda skälet till att hanteringen uppmärksammas är den häktades fina titel. Jag vågar en årslön på att hon har hanterats betydligt varsammare än 99,9% av den övriga befolkningen i samma situation.
Åklagaren står fri att leta information lite var som helst. Men i den stund det framstår som rimligt att missänka brott så är vederbörande misstänkt, den fortsatta undersökning kompletterar informationen, förhoppningsvis i en för läkaren positiv riktning. Det är inte rimligt att baktala åklagaren för att man i efterhand vet bättre än innan förundersökningen inleddes.
Dina påståenden verkar helt ryckta ur luften. För mig verkar det som att rättsväsendet har velat visa sin makt genom att agera extra illa mot en läkare.
Om det är så att man ofta väntar sju dagar med att förhöra huvudvittnen i mordfall blir jag bestört. Tillslaget var ju väl förberett. Läkaren hade uppenbarligen ingen susning om att något var på gång så om åklagaren hade besuttit någon skicklighet alls hade detta samordnats. Även om läkaren nu fick sitta frihetsberövad onödigt länge gav det ju försvaret en gyllene chans om jag ska vända på argumenten.
Det hela tyder på att detta fall har hanterats just som i en bananrepublik.
Ahltin <-> Brandt <-> Doctare <-> KD ???
2009-03-13, 12:25
#1923
Citat:
Ursprungligen postat av nono2
Tack, tack.
Dina påståenden verkar helt ryckta ur luften. För mig verkar det som att rättsväsendet har velat visa sin makt genom att agera extra illa mot en läkare.
Om det är så att man ofta väntar sju dagar med att förhöra huvudvittnen i mordfall blir jag bestört. Tillslaget var ju väl förberett. Läkaren hade uppenbarligen ingen susning om att något var på gång så om åklagaren hade besuttit någon skicklighet alls hade detta samordnats. Även om läkaren nu fick sitta frihetsberövad onödigt länge gav det ju försvaret en gyllene chans om jag ska vända på argumenten.
Det hela tyder på att detta fall har hanterats just som i en bananrepublik.
Ahltin <-> Brandt <-> Doctare <-> KD ???
Dina påståenden verkar helt ryckta ur luften. För mig verkar det som att rättsväsendet har velat visa sin makt genom att agera extra illa mot en läkare.
Om det är så att man ofta väntar sju dagar med att förhöra huvudvittnen i mordfall blir jag bestört. Tillslaget var ju väl förberett. Läkaren hade uppenbarligen ingen susning om att något var på gång så om åklagaren hade besuttit någon skicklighet alls hade detta samordnats. Även om läkaren nu fick sitta frihetsberövad onödigt länge gav det ju försvaret en gyllene chans om jag ska vända på argumenten.
Det hela tyder på att detta fall har hanterats just som i en bananrepublik.
Ahltin <-> Brandt <-> Doctare <-> KD ???
Välkommen till verkligheten!
En annan trådskapare ställde (den retoriska) frågan varför det daltas med läkaren i fråga i kvällspressen. Jag håller med i antagandet om daltandet och det självklara svaret är att hon är just läkare.
Motsvarande tendens att ömma om läkaren finns här på FB, där man nästan unisont utgår från hennes oskuld, alternativt att hennes jobb är så svårt att det ursäktar allt varför hon inte skall behöva utstå en granskning av rättsvårdande samhällsinstanser. Och närhelst det ställs en fråga om någon person på FB, brukar vi inom en kort tidsrymd ha tillgång till Namn, adress, inkomst, eventuell förkärlek till att köra i 2:an, utdrag ur bilregistret, samt länkar till bilder från senaste firmafesten och gynekologisk undersökning, speciellt om de två skedde samtidigt.
Men i det här fallet har det varit knäpp tyst på den fronten. (Vilket jag f.ö. inte beklagar.)
2009-03-13, 12:29
#1924
Citat:
fast Tännsjå glömmer att ta med några viktiga aspekter som skulle krångla till resonemanget. Det brukar han göra.
Ursprungligen postat av Adoniram
...
Att lagstiftningen om hälso- och sjukvård bygger på att patienten bestämmer är däremot alldeles klart, och det är väl det Tännsjös resonemang går ut på?
Att lagstiftningen om hälso- och sjukvård bygger på att patienten bestämmer är däremot alldeles klart, och det är väl det Tännsjös resonemang går ut på?
Tännsjö är helt upptagen av frågan om självmord och dödshjälp. Han har en personlig hung-up, som han glömde redovisa nu igen, och det är att han själv inte fick ha ihjäl sin döende far som inte var i stånd att ta sitt liv på egen hand.
2009-03-13, 12:37
#1925
Citat:
Då, käre vän, är det dags att bli bestört.
Välkommen till verkligheten!
En annan trådskapare ställde (den retoriska) frågan varför det daltas med läkaren i fråga i kvällspressen. Jag håller med i antagandet om daltandet och det självklara svaret är att hon är just läkare.
Motsvarande tendens att ömma om läkaren finns här på FB, där man nästan unisont utgår från hennes oskuld, alternativt att hennes jobb är så svårt att det ursäktar allt varför hon inte skall behöva utstå en granskning av rättsvårdande samhällsinstanser. Och närhelst det ställs en fråga om någon person på FB, brukar vi inom en kort tidsrymd ha tillgång till Namn, adress, inkomst, eventuell förkärlek till att köra i 2:an, utdrag ur bilregistret, samt länkar till bilder från senaste firmafesten och gynekologisk undersökning, speciellt om de två skedde samtidigt.
Men i det här fallet har det varit knäpp tyst på den fronten. (Vilket jag f.ö. inte beklagar.)
Bra att du skrev detta. Där med har jag givetvis ingen anledning att fortsätta argumentera med dig. Jag kan bara konstatera att jag trots viss erfarenhet av både FB, kvinnor, läkare och rättsväsende inte håller med dig.
Ursprungligen postat av Pentyl
Välkommen till verkligheten!
En annan trådskapare ställde (den retoriska) frågan varför det daltas med läkaren i fråga i kvällspressen. Jag håller med i antagandet om daltandet och det självklara svaret är att hon är just läkare.
Motsvarande tendens att ömma om läkaren finns här på FB, där man nästan unisont utgår från hennes oskuld, alternativt att hennes jobb är så svårt att det ursäktar allt varför hon inte skall behöva utstå en granskning av rättsvårdande samhällsinstanser. Och närhelst det ställs en fråga om någon person på FB, brukar vi inom en kort tidsrymd ha tillgång till Namn, adress, inkomst, eventuell förkärlek till att köra i 2:an, utdrag ur bilregistret, samt länkar till bilder från senaste firmafesten och gynekologisk undersökning, speciellt om de två skedde samtidigt.
Men i det här fallet har det varit knäpp tyst på den fronten. (Vilket jag f.ö. inte beklagar.)
2009-03-13, 12:45
#1926
Orkar inte läsa allt. Det jag hörde på tv var att hon fått i sig 1000ggr den dödliga dosen (!) mer av något ämne. Sedan vet jag inget mer. Någon som har lust att skriva en samanfattning för oss som inte orkar plöja igenom tråden?
2009-03-13, 13:00
#1927
Citat:
Enligt de uppgifter jag har så är svaret ja. Enligt uppgift är det inte bara så att det inte finns någon notering i journaler eller för den delen respiratorkurvor utan det är dessutom så att det inte finns en enda läkare på hela Astrid Lindgrens Barnsjukhus som vidgår att man administrerat tiopental. Vilket måste anses mycket märkligt.
Ursprungligen postat av Hamilkar
Frågan är om man har letat i respiratorkurvorna, till exempel...
2009-03-13, 13:02
#1928
Citat:
Ursprungligen postat av datja
Har inte mer fakta än du.
Nej, med "fallet" syftar jag bara på de kända juridiska turerna:
* Rättsläkare tog inte kända vetenskapliga rön i beaktande.
* Rättsläkaren (och ingen annan heller kanske) vet vad som är normala doser tiopental i prematura barn. Barn brukar normalt kräva högre doser än vuxna.
* Åklagaren gör en stor mediahändelse av utredningen i onödan (som sagt, borde frågat någon expertis på SoS) eftersom det inte var bråttom.
* Åklagaren släpper valda informations-munsbitar till media för att stödja sin sak bland allmänheten.
[* Antagande / gissning: Åklagaren fattar inte att tiopental antagligen har givits vid ett eller flera tillfällen under något av de vårddygn som föregick döden, det är detta tiopental man påvisar vid obduktion. Hon vill sätta åt kollegan och har därför bara hämtat in journalhandlingar för kollegans tid med barnet.]
Nej, med "fallet" syftar jag bara på de kända juridiska turerna:
* Rättsläkare tog inte kända vetenskapliga rön i beaktande.
* Rättsläkaren (och ingen annan heller kanske) vet vad som är normala doser tiopental i prematura barn. Barn brukar normalt kräva högre doser än vuxna.
* Åklagaren gör en stor mediahändelse av utredningen i onödan (som sagt, borde frågat någon expertis på SoS) eftersom det inte var bråttom.
* Åklagaren släpper valda informations-munsbitar till media för att stödja sin sak bland allmänheten.
[* Antagande / gissning: Åklagaren fattar inte att tiopental antagligen har givits vid ett eller flera tillfällen under något av de vårddygn som föregick döden, det är detta tiopental man påvisar vid obduktion. Hon vill sätta åt kollegan och har därför bara hämtat in journalhandlingar för kollegans tid med barnet.]
För att veta om rättsläkaren hade kända vetenskapliga rön i beaktande måste man prata med henne inte lyssna på skvaller.
Rättsläkaren uttalade sig i media tidigare och påpekade att all fakta är inte offentligt.
Ska vi ändra dagens norm kan man hamna i rätten och främmande läkare uttalar sig om enskilda personer men aldrig läst journaler.
Tänk vad många läkare som skulle åka dit med alla anmälningar/felbehandlingar från patienter om vi inte hade denna praxis-att ta del av fakta innan någon blir anklagad för gjort fel.
Beträffande åklagaren är inte hennes journaler offentliga -ingen vet vad hon gjort eller inte gjort.
Kan bara tolka handlingar som vi känner till.
Peter Carlsson darrar inte av skräck med alla anmälningar.Det är som jag skrivit tidigare, det finns problem.JO/JK kommer att ta med detta i begrundandet.
Finns det fel ska det synliggöras.Har det aldrig begåtts fel är det bra om allmänheten får reda på det,för lugna sin oro.
2009-03-13, 13:06
#1929
Citat:
Vilken uppgift? Har du tillgång till hela förundersökningen? Finns det någon annan som vårdat barnet?
Ursprungligen postat av StefanD13
det inte finns en enda läkare på hela Astrid Lindgrens Barnsjukhus som vidgår att man administrerat tiopental. Vilket måste anses mycket märkligt.
2009-03-13, 13:09
#1930
För den som är intresserad. Följande är ett utdrag ur patientsäkerhetsutredningen som för närvarande är på remiss.
Citat:
Som tidigare redovisats ska som huvudregel förundersökning inledas så snart det finns skäl att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Detta gäller givetvis även om det eventuella brottet är hänförligt till en händelse inom hälso- och sjukvården eller tandvården.
Som redovisats tidigare kan händelser som inträffat inom hälso- och sjukvården ofta vara mycket svåra att utreda. Ansvarsförhållandena är inte sällan komplicerade och det finns många gånger bakomliggande faktorer som kan ha påverkat händelseförloppet. I norsk lagstiftning finns angivet att inleds förundersökning beträffande händelse som inträffat i samband med hälso- och sjukvård ska polismyndigheten inhämta utredning i ärendet från tillsynsmyndigheten. Utredningen har i sina kontakter med Statens helsetilsyn erfarit att denna bestämmelse har lett till ökad kvalitet i brottsutredningarna.
Utredningen anser att motsvarande bestämmelse i samma syfte bör föras in i det svenska regelverket, lämpligen i förundersökningskungörelsen (1947:948). Ett ytterligare skäl för att införa ifrågavarande skyldighet är att det därigenom säkerställs att Socialstyrelsen får information om både händelse och att det har inletts en förundersökning.
Som redovisats tidigare kan händelser som inträffat inom hälso- och sjukvården ofta vara mycket svåra att utreda. Ansvarsförhållandena är inte sällan komplicerade och det finns många gånger bakomliggande faktorer som kan ha påverkat händelseförloppet. I norsk lagstiftning finns angivet att inleds förundersökning beträffande händelse som inträffat i samband med hälso- och sjukvård ska polismyndigheten inhämta utredning i ärendet från tillsynsmyndigheten. Utredningen har i sina kontakter med Statens helsetilsyn erfarit att denna bestämmelse har lett till ökad kvalitet i brottsutredningarna.
Utredningen anser att motsvarande bestämmelse i samma syfte bör föras in i det svenska regelverket, lämpligen i förundersökningskungörelsen (1947:948). Ett ytterligare skäl för att införa ifrågavarande skyldighet är att det därigenom säkerställs att Socialstyrelsen får information om både händelse och att det har inletts en förundersökning.
2009-03-13, 13:17
#1931
Citat:
Nej, jag vill inte starta en rättsprocess mot alla läkare som varit involverad i palliativ vård. Som jag sa lite tidigare i den här tråden, jag är långt ifrån övertygad om att ett brott är begånget i det här fallet, jag är dock av uppfattningen att det finns anledning att misstänka brott varför frågan ska utredas på tillbörigt sätt av de rättsvårdande myndigheterna. Jag har också mycket mycket svårt att förstå kritiken mot åklagaren.
Ursprungligen postat av datja
StefanD13, och jag överdriver inte nu, skulle du kunna tänka dig att, från ditt elfenbenstorn, starta en kollektiv juridisk dråpsprocess mot alla kliniskt verksamma sjukhusanställda läkare som innehar specialistkompetens. Med största sannolikhet har alla ovan inkluderade läkare ordinerat morfin och sederande till döende patienter. Det står, för att tala juridikiska, utom varje rimligt tvivel, klart att vi därmed har förkortat livet på många av dem, eftersom anxiolytiska preparat minskar paniken och därmed dödskampens intensitet. Patienterna kommer därmed sluta andas (och dö) några minuter-timmar tidigare. Enligt åklagare Claesson & co i DN får man ju aldrig förkorta livet. Men så bra då. Du kan väl åtala oss alla för grovt vållande till annans död i varje fall. Så blir det nämligen om man skall följa din kära lagbok till punkt och pricka (Torbjörn T. har nog rätt på den punkten.). Eller vill du att en jurist skall skriva en liten handbok hur vi skall behandla patienterna under deras sista tid i livet.
2009-03-13, 13:18
#1932
Citat:
Utdrag ur domen (meddelad den 6 april 2004) och i vilken bl a konstateras att uppsåtsbegreppet framför allt har utvecklats i doktrin och rättspraxis. Det resoneras kring de olika uppsåtsformerna - vilka framför allt utgör hjälpinstrument under bevisvärderingens många avvägningar och överväganden. Man torde f.ö. få svårt att frångå det synsätt som HD i sina tidigare domar har anlagt på t ex det eventuella uppsåtet. (Min kursiv.) - Betr. NJA 2002 s. 449 gäller frågan huruvida en person som kört en personbil rakt mot en polisman i syfte att forcera en polisspärr uppsåtligen har försökt skada polismannen.
Ursprungligen postat av Hamilkar
Eh... avfärdade inte HD både eventuellt uppsåt med hypotetiskt prov och sannolikhetsuppsåtet i det där HIV-avgörandet från år 2004?
/…/
Insiktsuppsåt och uppsåtets nedre gräns
/…/
När det gäller uppsåt till gärningsomständigheter används insiktsbegreppet som utgångspunkt. Den som insett att en gärningsomständighet förelegat har haft uppsåt till denna. En sådan form av uppsåt är tillräcklig även när det gäller effekter. Den som handlat med insikt om att en gärning kommer att leda till en viss effekt har handlat med uppsåt till effekten. För att en sådan insikt som krävs för uppsåt skall anses föreligga krävs inte att gärningsmannen uppfattat det som helt uteslutet att han skulle missta sig om gärningsomständigheten eller som helt ofrånkomligt att effekten skulle förverkligas. Det räcker att han funnit gärningsomständigheten vara praktiskt taget säker eller effekten praktiskt taget oundviklig.
När det gäller den nu berörda formen av "insiktsuppsåt" finns det skäl att också framhålla att det avgörande inte är om gärningsmannen haft rätt i sin bedömning av den kausala nödvändigheten av effekten eller faktiska förekomsten av gärningsomständigheten. Det för uppsåtsbedömningen väsentliga är den föreställning som gärningsmannen haft. Även om en gärningsomständighet inte förelegat eller om det i det enskilda fallet rent faktiskt varit uteslutet att en gärning skulle leda till en viss effekt, kan gärningsmannen således ha haft insiktsuppsåt i förhållande till gärningsomständigheten eller effekten. (Jfr 23 kap. 1 § BrB om försöksansvar i fall då fara för brottets fullbordan varit utesluten "endast på grund av tillfälliga omständigheter".)
För att någon skall dömas för uppsåtligt brott krävs dock inte att det förelegat uppsåt i den mening som nu berörts. Uppsåt kan föreligga även om gärningsmannen endast insåg att det fanns en risk för att effekten skulle inträda eller att gärningsomständigheten förelåg. Frågan om under vilka förutsättningar som en sådan insikt är tillräcklig kan sägas gälla den mycket omdiskuterade frågan om uppsåtets nedre gräns.
/…/
Den som handlar med direkt eller indirekt uppsåt i förhållande till en viss effekt kan naturligtvis också ha insiktsuppsåt i den mening som nyss berörts på det sättet att han uppfattat effekten som praktiskt taget oundviklig. Vad som är av särskilt intresse när det gäller frågan om uppsåtets nedre gräns är emellertid att uppsåtsformerna är tillämpliga även om gärningsmannen endast varit av den uppfattningen att det förelåg en viss risk (chans) för att effekten skulle inträda. I den mån som gärningsmannen eftersträvat effekten föreligger således uppsåt i princip oberoende av hur begränsad risken varit. Motsvarande gäller även indirekt uppsåt på det sättet att sådant uppsåt föreligger även om sannolikheten för effekten är begränsad till följd av att sannolikheten att gärningsmannen skall uppnå sitt eftersträvade mål är begränsad.
/…/
I den svenska diskussionen är det i första hand tre olika versioner av uppsåtets nedre gräns som varit föremål för debatt. Det är s.k. hypotetiskt eventuellt uppsåt, sannolikhetsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Särskilt när det gäller de två senare finns det ett antal olika formuleringar.
Det har i debatten inte varit ovanligt att rättsfrågor och bevisfrågor blandats på ett sätt som gör det svårt att bedöma om olika uttalanden primärt avser innebörden av uppsåtsbegreppet eller de krav som bör ställas på bevisningen.
Hypotetiskt eventuellt uppsåt
Den formulering av uppsåtets nedre gräns som under lång tid varit dominerande i svensk rättspraxis är s.k. hypotetiskt eventuellt uppsåt. Prövningen av om ett sådant uppsåt förelegat brukar sägas ske i två led. I det första prövas om gärningsmannen insett att det förelåg en risk för att gärningen skulle medföra en viss effekt eller för att en viss omständighet förelåg. Att det krävs en sådan insikt för att uppsåt skall kunna anses föreligga har berörts ovan och är knappast något som är kontroversiellt. Det andra ledet innefattar ett hypotetiskt prov. Uppsåt anses föreligga om domstolen finner att det kan hållas för visst att gärningsmannen skulle ha företagit gärningen även om han varit säker på att effekten skulle inträda eller att omständigheten förelåg. Detta senare led har i debatten utsatts för en omfattande kritik främst på den grunden att det framstår som systemfrämmande att låta ett hypotetiskt antagande om hur gärningsmannen skulle handla om förutsättningarna varit annorlunda än de faktiskt var, vara avgörande för om gärningsmannen skall anses ha handlat med uppsåt. Kritiken betecknades i NJA 2002 s. 449 i NJA som övertygande.
/…/
Sammanfattningsvis framstår det hypotetiska eventuella uppsåtet inte som ett lämpligt eller ens möjligt sätt för en närmare precisering av den nedre gränsen för uppsåt, även om det hypotetiska provet kan uppfattas som en användbar test på hållbarheten av bevisningen i ett mål om det hanteras med försiktighet och urskiljning.
Sannolikhetsuppsåt
Som alternativ till det hypotetiska eventuella uppsåtet har framför allt s.k. sannolikhetsuppsåt framförts. Därmed brukar (olika formuleringar finns) avses att det för gärningsmannen vid gärningstillfället framstått som övervägande sannolikt att effekten skulle inträda eller att omständigheten förelåg. Det avgörande är alltså inte den faktiska sannolikheten utan gärningsmannens uppfattning av denna. Denna uppsåtsform tillämpas i Danmark och Norge och har nyligen lagfästs i Finland. I Sverige har den inte godtagits även om en version av den förordades av två ledamöter i NJA 2002 s. 449.
/…/
En helt annan sak är att såväl faktisk sannolikhet som vad som kan utrönas om gärningsmannens uppfattning om sannolikheten, i allmänhet tillhör de viktigaste bevisfaktorerna för bedömningen av om förverkligandet av effekten eller förekomsten av omständigheten för gärningsmannen inte kan antas ha utgjort ett relevant skäl för att avstå från gärningen vid gärningstillfället. De resonemang om sannolikhet som förs av såväl majoriteten som den nyss nämnda minoriteten i NJA 2002 s. 449 tar också mer sin utgångspunkt i de särskilda bevisproblem som uppsåtets nedre gräns reser än i den principiella grunden för uppsåtsansvar.
Likgiltighetsuppsåt
Någon helt etablerad innebörd av s.k. likgiltighetsuppsåt finns inte. Att ange gärningsmannens likgiltighet i förhållande till inträdet av en effekt eller förekomsten av en omständighet som grund för att bedöma en gärning som uppsåtlig har i rättspraxis förekommit sedan 1970-talet. Uppsåtsformen har ibland uppfattats som endast ett annat sätt att formulera det hypotetiska provet i det hypotetiska eventuella uppsåtet. Enligt majoriteten i NJA 2002 s. 449 finns det emellertid en avsevärd skillnad genom att likgiltighetsuppsåt inte avser vad som kan antas om gärningsmannens inställning till gärningen i en hypotetisk situation utan den faktiska inställning (attityd) som han vid gärningen hade till förverkligandet av effekten eller förekomsten av omständigheten.
Likgiltighetsuppsåtet har utsatts för en kritik som framför allt synes grunda sig på bevismässiga överväganden (se t.ex. SOU 1996:185 s. 116 ff. och den minoritet i NJA 2002 s. 449 som förordade införande av sannolikhetsuppsåt. Det har sålunda pekats på att det vid sidan av sannolikhetsbedömningar många gånger saknas hållpunkter för en likgiltighetsbedömning och att uppsåtsformen därigenom skulle kunna inbjuda till samma form av spekulationer utifrån gärningsmannens person som det hypotetiska eventuella uppsåtet ansetts leda till. Det kan antas att det är denna form av kritik som ligger bakom det förhållandet att majoritetens votum i NJA 2002 s. 449 endast helt ytligt berör frågan om likgiltighetsuppsåtets innebörd och istället främst koncentrerar sig på de beviskrav som bör ställas för att likgiltighetsuppsåt skall anses föreligga.
/…/
Endast om det står klart att han haft en positiv eller i vart fall likgiltig inställning till effektens förverkligande eller förekomsten av gärningsomständigheten skall gärningen bedömas som uppsåtlig. Ett på detta sätt bestämt uppsåtskrav får också anses följa av NJA 2002 s. 449.
/…/
Riktlinjer för bevisbedömningen
Som antytts har likgiltighetsuppsåt kritiserats med hänvisning till de bevissvårigheter som ett sådant uppsåt medför. De som förordat andra uppsåtsformuleringar har också ofta motiverat dessa med bevisskäl. Att det finns problem när det gäller vilken bevisning som skall krävas för att likgiltighetsuppsåt skall anses föreligga står också klart. I viss mån gäller detta dock oavsett vilket uppsåtsbegrepp som används.
Även om utgångspunkten för bevisbedömningen i avsaknad av särskilda bevisregler måste vara det generella beviskrav som gäller i brottmål och principen om fri bevisföring får det mot den nu angivna bakgrunden anses naturligt att riktlinjer för bevisbedömningen läggs fast i praxis.
/…/
Vilka faktorer som är av betydelse för bedömningen av om uppsåt förelegat växlar, i likhet med vid andra bevisbedömningar, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
/…/
Insiktsuppsåt och uppsåtets nedre gräns
/…/
När det gäller uppsåt till gärningsomständigheter används insiktsbegreppet som utgångspunkt. Den som insett att en gärningsomständighet förelegat har haft uppsåt till denna. En sådan form av uppsåt är tillräcklig även när det gäller effekter. Den som handlat med insikt om att en gärning kommer att leda till en viss effekt har handlat med uppsåt till effekten. För att en sådan insikt som krävs för uppsåt skall anses föreligga krävs inte att gärningsmannen uppfattat det som helt uteslutet att han skulle missta sig om gärningsomständigheten eller som helt ofrånkomligt att effekten skulle förverkligas. Det räcker att han funnit gärningsomständigheten vara praktiskt taget säker eller effekten praktiskt taget oundviklig.
När det gäller den nu berörda formen av "insiktsuppsåt" finns det skäl att också framhålla att det avgörande inte är om gärningsmannen haft rätt i sin bedömning av den kausala nödvändigheten av effekten eller faktiska förekomsten av gärningsomständigheten. Det för uppsåtsbedömningen väsentliga är den föreställning som gärningsmannen haft. Även om en gärningsomständighet inte förelegat eller om det i det enskilda fallet rent faktiskt varit uteslutet att en gärning skulle leda till en viss effekt, kan gärningsmannen således ha haft insiktsuppsåt i förhållande till gärningsomständigheten eller effekten. (Jfr 23 kap. 1 § BrB om försöksansvar i fall då fara för brottets fullbordan varit utesluten "endast på grund av tillfälliga omständigheter".)
För att någon skall dömas för uppsåtligt brott krävs dock inte att det förelegat uppsåt i den mening som nu berörts. Uppsåt kan föreligga även om gärningsmannen endast insåg att det fanns en risk för att effekten skulle inträda eller att gärningsomständigheten förelåg. Frågan om under vilka förutsättningar som en sådan insikt är tillräcklig kan sägas gälla den mycket omdiskuterade frågan om uppsåtets nedre gräns.
/…/
Den som handlar med direkt eller indirekt uppsåt i förhållande till en viss effekt kan naturligtvis också ha insiktsuppsåt i den mening som nyss berörts på det sättet att han uppfattat effekten som praktiskt taget oundviklig. Vad som är av särskilt intresse när det gäller frågan om uppsåtets nedre gräns är emellertid att uppsåtsformerna är tillämpliga även om gärningsmannen endast varit av den uppfattningen att det förelåg en viss risk (chans) för att effekten skulle inträda. I den mån som gärningsmannen eftersträvat effekten föreligger således uppsåt i princip oberoende av hur begränsad risken varit. Motsvarande gäller även indirekt uppsåt på det sättet att sådant uppsåt föreligger även om sannolikheten för effekten är begränsad till följd av att sannolikheten att gärningsmannen skall uppnå sitt eftersträvade mål är begränsad.
/…/
I den svenska diskussionen är det i första hand tre olika versioner av uppsåtets nedre gräns som varit föremål för debatt. Det är s.k. hypotetiskt eventuellt uppsåt, sannolikhetsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. Särskilt när det gäller de två senare finns det ett antal olika formuleringar.
Det har i debatten inte varit ovanligt att rättsfrågor och bevisfrågor blandats på ett sätt som gör det svårt att bedöma om olika uttalanden primärt avser innebörden av uppsåtsbegreppet eller de krav som bör ställas på bevisningen.
Hypotetiskt eventuellt uppsåt
Den formulering av uppsåtets nedre gräns som under lång tid varit dominerande i svensk rättspraxis är s.k. hypotetiskt eventuellt uppsåt. Prövningen av om ett sådant uppsåt förelegat brukar sägas ske i två led. I det första prövas om gärningsmannen insett att det förelåg en risk för att gärningen skulle medföra en viss effekt eller för att en viss omständighet förelåg. Att det krävs en sådan insikt för att uppsåt skall kunna anses föreligga har berörts ovan och är knappast något som är kontroversiellt. Det andra ledet innefattar ett hypotetiskt prov. Uppsåt anses föreligga om domstolen finner att det kan hållas för visst att gärningsmannen skulle ha företagit gärningen även om han varit säker på att effekten skulle inträda eller att omständigheten förelåg. Detta senare led har i debatten utsatts för en omfattande kritik främst på den grunden att det framstår som systemfrämmande att låta ett hypotetiskt antagande om hur gärningsmannen skulle handla om förutsättningarna varit annorlunda än de faktiskt var, vara avgörande för om gärningsmannen skall anses ha handlat med uppsåt. Kritiken betecknades i NJA 2002 s. 449 i NJA som övertygande.
/…/
Sammanfattningsvis framstår det hypotetiska eventuella uppsåtet inte som ett lämpligt eller ens möjligt sätt för en närmare precisering av den nedre gränsen för uppsåt, även om det hypotetiska provet kan uppfattas som en användbar test på hållbarheten av bevisningen i ett mål om det hanteras med försiktighet och urskiljning.
Sannolikhetsuppsåt
Som alternativ till det hypotetiska eventuella uppsåtet har framför allt s.k. sannolikhetsuppsåt framförts. Därmed brukar (olika formuleringar finns) avses att det för gärningsmannen vid gärningstillfället framstått som övervägande sannolikt att effekten skulle inträda eller att omständigheten förelåg. Det avgörande är alltså inte den faktiska sannolikheten utan gärningsmannens uppfattning av denna. Denna uppsåtsform tillämpas i Danmark och Norge och har nyligen lagfästs i Finland. I Sverige har den inte godtagits även om en version av den förordades av två ledamöter i NJA 2002 s. 449.
/…/
En helt annan sak är att såväl faktisk sannolikhet som vad som kan utrönas om gärningsmannens uppfattning om sannolikheten, i allmänhet tillhör de viktigaste bevisfaktorerna för bedömningen av om förverkligandet av effekten eller förekomsten av omständigheten för gärningsmannen inte kan antas ha utgjort ett relevant skäl för att avstå från gärningen vid gärningstillfället. De resonemang om sannolikhet som förs av såväl majoriteten som den nyss nämnda minoriteten i NJA 2002 s. 449 tar också mer sin utgångspunkt i de särskilda bevisproblem som uppsåtets nedre gräns reser än i den principiella grunden för uppsåtsansvar.
Likgiltighetsuppsåt
Någon helt etablerad innebörd av s.k. likgiltighetsuppsåt finns inte. Att ange gärningsmannens likgiltighet i förhållande till inträdet av en effekt eller förekomsten av en omständighet som grund för att bedöma en gärning som uppsåtlig har i rättspraxis förekommit sedan 1970-talet. Uppsåtsformen har ibland uppfattats som endast ett annat sätt att formulera det hypotetiska provet i det hypotetiska eventuella uppsåtet. Enligt majoriteten i NJA 2002 s. 449 finns det emellertid en avsevärd skillnad genom att likgiltighetsuppsåt inte avser vad som kan antas om gärningsmannens inställning till gärningen i en hypotetisk situation utan den faktiska inställning (attityd) som han vid gärningen hade till förverkligandet av effekten eller förekomsten av omständigheten.
Likgiltighetsuppsåtet har utsatts för en kritik som framför allt synes grunda sig på bevismässiga överväganden (se t.ex. SOU 1996:185 s. 116 ff. och den minoritet i NJA 2002 s. 449 som förordade införande av sannolikhetsuppsåt. Det har sålunda pekats på att det vid sidan av sannolikhetsbedömningar många gånger saknas hållpunkter för en likgiltighetsbedömning och att uppsåtsformen därigenom skulle kunna inbjuda till samma form av spekulationer utifrån gärningsmannens person som det hypotetiska eventuella uppsåtet ansetts leda till. Det kan antas att det är denna form av kritik som ligger bakom det förhållandet att majoritetens votum i NJA 2002 s. 449 endast helt ytligt berör frågan om likgiltighetsuppsåtets innebörd och istället främst koncentrerar sig på de beviskrav som bör ställas för att likgiltighetsuppsåt skall anses föreligga.
/…/
Endast om det står klart att han haft en positiv eller i vart fall likgiltig inställning till effektens förverkligande eller förekomsten av gärningsomständigheten skall gärningen bedömas som uppsåtlig. Ett på detta sätt bestämt uppsåtskrav får också anses följa av NJA 2002 s. 449.
/…/
Riktlinjer för bevisbedömningen
Som antytts har likgiltighetsuppsåt kritiserats med hänvisning till de bevissvårigheter som ett sådant uppsåt medför. De som förordat andra uppsåtsformuleringar har också ofta motiverat dessa med bevisskäl. Att det finns problem när det gäller vilken bevisning som skall krävas för att likgiltighetsuppsåt skall anses föreligga står också klart. I viss mån gäller detta dock oavsett vilket uppsåtsbegrepp som används.
Även om utgångspunkten för bevisbedömningen i avsaknad av särskilda bevisregler måste vara det generella beviskrav som gäller i brottmål och principen om fri bevisföring får det mot den nu angivna bakgrunden anses naturligt att riktlinjer för bevisbedömningen läggs fast i praxis.
/…/
Vilka faktorer som är av betydelse för bedömningen av om uppsåt förelegat växlar, i likhet med vid andra bevisbedömningar, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
/…/
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera