Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

ST på gyn/obstetrik. Sockerlösning vid snabb och övergående smärta, typ spruta. Alvedon vid längre, typ sår efter sugklocka. Nu är hon iofs inte barnläkare och det finns självklart andra typer av smärtlindring vid grövre tillstånd. Men den här diskussionen är nog ganska irrelevant för frågan och tråden egentligen. Vi kanske kan hitta något annat spår där du kan skälla på mig istället?

Jag tycker att åklagaren har låtit väldigt säker och pådrivande. Åklagare i detta skede av en utredning brukar låta lite mer försiktiga. I alla fall när läget är så pass osäkert och känsligt. Hur mycket har åklagaren drivit på det här?

Problemet är att det rör sig om ett förtidigtfött väldigt sjukt barn med tidigare hjärnskador, en bakteriell hjärnhinneinflammation och en ämnesomsättning som är åt helvete. Där kan ju faktiskt teoretiskt en i vanliga fall normaldos vara en överdos. Funkar inte ämnesomsättningen kommer mer läkemedel vara kvar i kroppen efter döden.

Jepp. Treo, magnecyl, ipren m.m. kan utlösa dödliga allergiska reaktioner eller skada njurarna. Morfin kan ge leverskador och ger alltid en oerhörd slöhet och andningsdepression. Lokalbedövning kan ge hjärtproblem. Etc etc.
Du bör förstå att när ett barn just är fött är det mycket som inte funkar särskilt bra ex.vis lungor, lever, njurar, mage och tarm. Det finns en i princip öppenstående väg från blodbanan till hjärnan (blod-hjärnbarriären funkar ej hos nyfödda) som gör det oerhört känligt för en massa läkemedel.

Så, efter att ha läst dagens riktiga tidningar kan man konstatera att det var som man misstänkte. Åklagaren har gjort bort sig, för det som skett är inget annat än verkställande av vedertagen praxis. Allt för patientens bästa.

Att mamman vänder sig till aftonbladet det första hon gör kanske borde vara en varningssignal för åklagaren, om inte den sistnämda också hade varit av samma inkompententa mediekåta slöddersläkte.

Jag hoppas att åklagaren inte kommer undan med detta. Man ska inte bara kunna utfärda häktningsorder till höger och vänster. Jag törs lova att hon reserverat en plats i helvettet.

Utan att vara alltför insatt i SLF:s ställningstagande i fallet tror jag inte att någon åsikt om att läkare skulle vara höjda över lagen uttalats från deras sida. Jag är tacksam om du kan hänvisa till någon sådan, skulle du ha sett den.

Om jag får spekulera fritt grundar sig väl åsikten snarare på komplexiteten i svåra medicinska frågeställningar, såväl ur etisk som praktisk synvinkel, än att skydda medlemmar ur det egna skrået. Det jag kan se att man skulle invända mot, är väl närmast gången - att dra fallet i domstol, utan att först ha gjort en ordentlig ansvars- och medicinsk utredning, kan tyckas overkill när ärendet faktiskt kan lösas på lägre orter.

Förelåg verkligen så stor risk att läkaren skulle förstöra ev bevis, så pass att en anhållan ansågs nödvändig? Hon jobbade ju som vanligt vid gripandet.

Självklart skall vi göra det. Golgata har just förklarat varför. Med din formulering "känner för det" antyder du att medicineringen ges med dåligt omdöme. Själv tror jag det som avgör när läkarna "känner för" olika behandlingar avgörs av medicinskt praxis inte viket humör läkaren råkar vara på för stunden. Så visst skall man ge dödliga doser morfin när man känner för det. På rätt indikation. Som Golgata beskrev.

Att läkarna skulle utföra behandlingar trots att de inte "känner för det", kanske pga rädsla för att bli anmälda eller t o m åtalade, är naturligtvis mycket värre ur ett medicinskt och etiskt perspektiv.




Jag trodde inte du var så insatt i palliativ vård? Kan du utveckla? och varför skriver du "spridd cancer" hos 89-åringen men inte "spridd cancer" hos barnet i ditt exempel?

Jag tror inte att man kan jämföra Socialstyrelsen med journalisternas ovilja att granska sig själva. Socialstyrelsen, läkare och hela vårdapparaten har lagar, regler och direktiv att följa. Gör en läkare fel så ryker legitimationen.

Eftersom få av oss har läst journalen så är det svårt att uttala sig om vad som har hänt i det här fallet. Men att det finns en komplicerad gränsdragning mellan smärtlindring och "aktiv dödshjälp", vet väl alla som har varit kontakt med vård i livets slutskede.

Absolut. Hon visste inte att hon var misstänkt innan hon greps. En av de försvårande omständigheterna i fallet är att morfin getts utan att det noterats i journalen eller tagits ur avdelningens medicinskåp. Hon kan dessutom påverka vittnesmål från anställda på avdelningen. Hon har definitivt möjlighet att försvåra utredningen på fri fot.

Dessutom är straffvärdet på gärningen sådant att häktning är regel.

Spädbarns smärtkänslighet är ju central i hela fallet eftersom man gett bl.a morfin i stora doser som troligen bidragit till döden!

Man kan däremot inte dra nåra växlar på mängden morfin eftersom tillvänjning sker snabbt, ie : man behöver kontinuerligt höja dosen för att uppnå samma nivå av smärtlindring. Vet man inte detta så kan jag förstå att det uppfattas som stötande att man gett stora doser morfin till ett spädbarn.

Sen haltar jämförelsen med "sår efter sugklocka" och hjärnblödning, eller hur?

Jag delar som sagt inte hans uppfattning.
Ja, just det. Eller kanske rättare sagt, det kan ske att beslut tas med dåligt omdöme, därför bör det finnas en möjlighet till överprövning. Sen är det alltid fel att aktivt avsluta ett liv, vi tillåter inte dödshjälp i Sverige.
Jag delar inte den moralisk/etiska uppfattningen och det är definitivt mot lagen.
Vad vill du att jag ska utveckla om palliativ vård?

Mitt uttalande syftade till att förklara skillanden i potential och var man befinner sig i livet. Att det blir 0-IVA och 0-HLR på en 89-åring med spridd cancer kan man förstå och på något sätt acceptera. Att det blir det på en tremånaders bebis är svårare att acceptera, även fast man kan förstå logiken bakom beslutet. Sen kan vi för argumentationens skull konstruera hälsotillstånd hos bebisen som gör frågan än svårare, ska man avbryta om det som i det här fallet finns hjärnskador (som ironiskt nog förmodligen härstammar från en annan vårdskada) och obefintlig chans till ett normalt liv? Vem ska fatta det beslutet om läkare och föräldrar är oense?

Och, det är därför jag menar att vi måste ha en diskussion om vem som ska ha rätt att fatta dessa beslut. Jag accepterar inte att vi ska ge läkarkåren ett carte blanche här, det måste finnas möjlighet till ifrågasättande och överprövning.

Kan det inte bara vara så att den som tog ut preparaten glömde att notera det?

Jag jobbar inte inom vården, men har svårt att tänka mig att läkaren gjort detta. Men om hon nu var chockad över mängderna som fanns i barnets kropp (enligt advokaten), då borde de ju ha varit onormala även med hennes mått mätt, och troligtvis högt över de nivåer man normalt kan förvänta sig trots låg ämnesomsättning.


Om det nu är en medveten handling (som någon annan än läkaren gjort sig skyldig till), kan det möjligtvis vara så att det är ett sätt att dölja något av det som hänt flickan tidigare när det gäller felbehandling?

Kan det vara så bissart som att en annan sköterska gjort sig skyldig till ännu en feldosering?

Hur ser rutinerna ut med obduktion på för tidigt födda barn?
Är det något som med självklarhet görs, eller hade en person kunnat tro sig komma undan med handlingen? (då kan jag möjligtvis tänka mig en skyldig läkare)

Det känns som något väldigt konstigt händer här.

Exakt. Vad som är "dödande" dos för en person kan vara knappt tillräckligt för må lite "gott" för en annan.

För att anknyta till det aktuella fallet - om vederbörande patient håller på att dö - dvs livets absoluta slutskede "dödsrosslingarna" - förändrar inte en dödlig dos morfin utgången - man får ändå dö pga sin sjukdom, det kan man vara 100% säker på - men den förändrar symptomen.