Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

I dagens bedömningsläge är nog den som har handlat mest olämpligt rättsläkaren, inte åklagaren, även om åklagaren, som jag har skrivit, varken har haft koll, eller vetat att hon inte har haft det. Den norska lagen låter intressant. Har du någon länk på hur den srut, och varför den tillkom?

Den som borde ha kollat källor - och faktiskt påstår att hon har gjort det - är rättsläkaren, Petra Råstam Almquist. I och med att Journal of Forensic Science är en av de tre mest prestigefyllda tidskrifterna inom rättsmedicinen kan hon dock inte ha kollat så värst länge.

Kan juristen då förklara för mig exakt vad en överdos är?

Den framgår implicit men tydligt av rättsläkarens utlåtande. Rättsläkaren utgår från att det har givits en sen jättedos därför att det finns jättemängder i lårblod och mycket små mängder i urin. Problemet är att denna sena jättedos skulle ha varit så stor att den inte hade varit möjlig att tillföra.

Vi får se. Egentligen skulle jag vilja se Petra Råsten försvara sitt intyg mot en initierad utfrågare. Jag kanske skulle erbjuda Hurtig mina gratistjänster?

Fast det brott som åklagaren anser ar begåtts, kan alltså inte begås öht.
Jo, det var ju det jag sa. Även om försvaret inte kan klarlägga att inget brott har begåtts, så kommer åklagaren inte att kunna binda just den misstänkta till brottet. Och då är det kört.

Idiotförklara och idiotförklara. Hon har låst sig i en position som iofs var förståelig när hon tog den, men där hon har utgått från att allt som har kommit fram från läkarhåll har varit trams. Och det här med att släppa en häktad men påstå att misstankarna kvarstår oförändrade har inte trovärdighet. Man bara släpper inte någon häktad för dråp om inte misstankarna har försvagats. Det fanns ingen som helst anledning för åklagaren att dra tillbaka häktningsframställan utom att hon visste att hon skulle få stryk på den av hovrätten. Och att påstå att hon satt häktad enbart för att inte påverka undersköterskan var ju också löjligt. Om undersköterskans vittnesmål var så kritiskt, så skulle hon naturligtvis ha förhörts skyndsamt - inte en vecka senare. Hon hade isåfall bort förhöras redan under den tid då läkaren bara var anhållen,och någon häktning skulle enligt det resonemanget då inte ha behövts. Åklagaren körde helt enkelt en "shock and awe"-taktik och hoppades på att den misstänkta skulle bryta ihop, ovan vid rättsliga tvångsmedel som hon var, och erkänna. Men det flög inte. Det kom inget erkännande. I stället blev en väldig massa människor inom vården fly förbannade.

Vilket var fullkomligt förutsebart - för någon med koll.

Men i och med offentiggörandet av obduktionsprookollet kommer en betydande del av Karolinskas blåslampa riktas mot rättsläkaren i stället.

Sinnrik förklaring, men den bör kanske ha experimentellt stöd för att verkligen vara användbar. Hurpass lågt kan pH bli proximalt i extremiteterna hos en nyföding som dör av långsam kvävning? Är det bekant vad lösligheten för tiopental är vid detta pH?

I alla fall chefsöverläkare, nytillträdd eller ej. (Sen är ju, om man ska vara ärlig, urvalet till rättsmedicinare rätt begränsat. Det är inte nödvändigtvis de allra skarpaste kliniska knivarna som går just dit.) Men som du säger - hennes forskningserfarenhet är på plötslig spädbarnsdöd.

En häktning/anhållan på sannolika skäl har en högre misstankegrad än skäligen misstänkt. Man kan häkta av "utredningsskäl", alltså behöver det inte finnas klara bevis. Det är inte ett sannolikhetsbegrepp byggt på bevis utan på misstankegrad. Alltså; är det "sannolikt" att kunna misstänka att den här personen begått brottet. Om en person häktas på den lägre graden "skäligen misstänkt" gäller kortare häktningstid, då ska ny häktningsförhandling hållas inom en vecka (två veckor för sannolika skäl). En häktning innebär inte att man är skyldig, utan man ska ses som oskyldig till en eventuell dom faller.

Kanske finns det det.

Tyvärr kommer jag inte åt artikeln:



Från 1953 är ju ganska gammalt - men nog ytterst relevant i detta fall. Dock tror jag inte arbetet behandlar så små barn som vi har att göra med i detta fall.

ALLA palliativa patienter avlider förr eller senare. Skulle man obducera dessa skulle man hitta höga doser morfin hos alla, förmodligen dödliga för någon som aldrig fått morfin. Förstår du skillnaden? Annars - Sätt igång och obducera.

MVH Palliativ sjuksköterska.

Jag mådde först dåligt med kraftig ångest över faktumet att man drogar ner vårdtagaren för att kunna ge ett lugnt och stillsamt avslut, jag förfärades över att detta beslut ibland kan vara godtyckligt. Min morfar dog i somras, han fick något knas med lungorna och svårt att andas, togs in på sjukhus och väl där "somnade han lugnt och still in". Morsan han dit alldeles efter att han avlidit. Kan det i vissa fall varit ett onödigt förkortande av människors liv, ibland kvalitativ tid ifall vårdtagaren hade blivit återställd efter propp i lungor? Det är hemskt att tänka för mycket, men jag antar att det är så här man gör när sjukvården är finansierad genom STULNA pengar, vi söver ner de som ligger på gränsen att dö så de får "somna in". Eller fastställer man hjärndöd först?

Hur är det att jobba med påskyndandet av död? Känns det inte jobbigt ibland?
Min bästa väns far somnade in av cancer förrförra sensommaren. Det hela gick jättehastigt, han hade visst blivit dålig och sängliggande, men kunde kommunicera ända tills han anlände till "vitsippan" i Örebro. Där blev han efter medicinering snurrig, men man lät iallafall anhöriga ta farväl innan de fick han att "somna in".

Tog nog i lite mycket nu och ser inte heller något alternativ. Ska man låta människor plågas ihjäl istället? Hur förhindrar man godtycklighet?

Det här stämmer faktiskt inte. Som en kommentar på antingen DagensMedicin eller Läkartidningen påpekade, så är det faktiskt så att också (kanske i synnerhet?) "ruskigt stora" mängder morfin kan ha som effekt att förlänga livslängden. Antagligen genom att patientens cirkulation m.m. blir stabil när kroppen inte behöver reagera på smärta.

Det är inte ovanligt att patienter som av akut- eller onkologisk vård bedömts ha en återstående livslängd på högst dagar lever flera veckor efter att de överförts till kunnig palliativ vård.
Smärta i sig *är* livsförkortande.

Jag har en känsla av att detta är en allmän praxis som kommit att utvecklas på denna neonatalavdelning och att det på något sätt faller inom ramen för det som "borde fått fortsätta vara som det är". Nu går det emellertid inte längre för man kan inte ta tag i dessa saker juridiskt utan att lagen blir alldeles fel. Flera föräldrar har säkert varit med om samma sak och kanske t o m förstått men känt tacksamhet istället. Det måste vara en fruktansvärd syn att se sitt lilla barn dö i samband med att de stänger av respiratorn. Jag såg det själv när jag arbetade på en lungklinik för många år sedan (man kalkylerade med andningsdepression pga eg för höga morfindoser, gav morfin på andra indikationer än smärtlindring etc för det är verkligen en fruktansvärd syn att se en människa kvävas långsamt till döds, det spelar ingen roll om personen är medvetslös, för anhöriga ser det fruktansvärt ut). Jag _vet_ också att min morfar fick dö på detta sätt istället för ett långsamt kvävande av vätska i lungorna och jag kände bara en stor tacksamhet.

Men nu är det som det är, föräldrarna förstod inte vidden av allt detta och då blev det såhär... Läkaren kommer antagligen att dömas. Sorgligt.

Jag skulle vilja få svar på en aspekt av det du skriver:

Den för tidigt födda flickan levde i 7 timmar efter att livsuppehållande behandling avslutats. Många har menat att detta var längre än väntat. Flickan var döende. Talar inte det mot att döden har påskyndats?