Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Rätt intetsägande debatt tyckte jag, journalföringen togs väl inte ens upp?

Althin nämnde den som hastigast. Håller med dig angående debatten. En salig röra av olika fall dessutom.

Var faktiskt rätt plågsamt att se - alla dessa stackars anhöriga som aldrig kommer kunna få den rättvisa de önskar, eftersom det de vill bara skulle skada vården och därmed andra, framtida, patienter.

Svensk vård är obönhörligt pragmatisk: det måste vi vara. Vi har inte råd med annat. Ta exemplet med överläkaren i "Fallet Mimmi". Han har uppenbart begått ett grovt fel i sin handledarroll och därmed får han inte fortsätta som handledare. Men han är fortfarande en kompetent kirurg och får därför arbeta som just kirurg, hur osmakligt än allmänheten uppfattar att han inte "straffas" nog. Därmed kan han hjälpa framtida patienter på det sätt han är bra: trots hans fel inom andra kategorier.

Men åter till TV4: naturligtvis litar inte de anhöriga här på vare sig sjukvården eller socialstyrelsen. Det är bara mänskligt. Men det ger ju inte mycket till konstruktiv debatt heller, tyvärr. Dessutom har vi problemet med att anhöriga sällan förstår behandlingen som ges - ta exemplet OT, att en 1000 gånger för stor dos låter absurt mycket. Problemet är att språkbruket förvirrar - pratar man om att man bedömt att det skulle krävts en 1000 gånger så stor dos för att uppnå de mätbara halterna eller att koncentrationen i kroppen var 1000 gånger större än väntat? Allmänheten hör bara det första och missar att fysiologi och processer post mortem kan göra att man kan uppnå värdena även när behandlingen är korrekt.

Som en fotnot tog jag även en titt på Kvällsöppets "debattsida" och kan bara konstatera att FB håller en milsvida högre nivå. Stackarna där borta kan ju knappt stava rätt, än mindre argumentera för sin sak.

Syftar inte på allomfattande, diskuterar enskild tjänsteman ev. misstag i förundersökningen.Oron beträffande hennes ev. religiösa kopplingar etc.
Annars finns det väl ingen som är inblandad i detta fall med åtalsimmunitet?
Tror de flesta förstår att lagboken gäller i alla lägen.

För det första: det som har återfunnits i patientens blod vid obduktion är en hög koncentration. Denna koncentration låter sig inte extrapoleras direkt till någon dos alls. Och åklagarens hypotes - att barnet tillförts en gigantisk dos, 1000 gånger större än den vanliga, i ett sammanhang efter att ha tagits av respiratorn, är fullkomligt omöjlig, eftersom det skulle krävt en injektionsvolym av någonting i stil med dubbla blodvolymen. Hade man försökt trycka in en sådan volymi den lilla patienten, skulle barnet ha avlidit långt innan allt hade injicerats, också om det bara hade varit fysiologiskt koksalt som injicerades.

På den nivå som förundersökningen verkar befinna sig är det för mig vidare mycket möjligt att tiopentaltillförsel på avdelningen har ingått som en integrerad del av själva respiratorbehandlingen - respiratorpatienter är ju alltid åtminstone lättsövda - och därigenom inte införts i den reguljära journalen. Administrativt är Astrid Lindgrens barnsjukhus alls inget föredöme i vården, så det är inte det minsta konstigt om den typen av slarv eller mindre lämplig praxis har förelegat. Uppenbarligen är det ju väldigt varierande rutiner för hur man journalför narkosmedel på KS.

för det tredje snackar vi alltså om en bäbis som inte bara har en omogen lever i största allmänhet, utan en lever som dessutom i stor utsträckning slagits ut av grundsjukdomen. Om barnet kontinuerligt har tillförts tiopental som ett led i respiratorbehandlingen, så är det inte det minsta konstigt att man till slut kan få mycket höga koncentrationer. Hur skulle det kunna elimineras när levern inte fungerar?

SLS riktlinjer för palliativ sedering 2003.
http://www.svls.se/cs-media-old/xyz/000001435.pdf

Verkligen!

Det hela är groteskt.

Säg att du har begått ett mycket grovt brott och ska avrättas, men du får själv välja mellan att långsamt bli strypt eller att få en ordentlig morfindos. Behöver man ens fråga vad alla, inklusive dårar som Christina Doctare, skulle välja?

Hehe... Hur någon kan ha förtroende för rättsväsendet efter Palmeutredningen, Styckmordsrättegången, och Quicktramsandet är bortom min förståelse.

Koncentrationen av tiopental indikerar x ggr viss dos av preparatet (låt vara att det i efterhand kan vara svårt att uppskatta mängden). - Huruvida tiopentaltillförsel har ingått i respiratorbehandlingen resp. vilka journalrutiner som tillämpats är f.n. något oklart. – Desto klarare framstår det att en sköterska feldoserat så att det lilla barnet åsamkats hjärnblödning samt att den för stunden tyste chefläkaren haft svårigheter att tolka journaler och decimaler (rättsläkaren också?). - Ingenting säger emellertid att den exceptionellt höga koncentrationen av tiopental har tillförts vid ett och samma tillfälle – bara att den tillförts och återfunnits vid obduktionen. Att döma av tillgänglig information ska ingen i vårdteamet ha injicierat tiopental i barnet. - En undersköterska har suttit i förhör men har efter vad jag förstått inte bidragit med något som försvagat misstankarna mot läkaren; ”sannolika skäl” kvarstår – och vi har ännu inte fått ta del av hela förundersökningen. – Betr. ”1000 gånger större än den vanliga [dosen]” så säger obducenten att man hittat 1000 ggr mer än ”vad som ses vid ordinär användning och som ligger långt över de nivåer som man kan se vid dödliga förgiftningar med preparatet.” Betr. morfinhalterna ligger även dessa inom ”de nivåer som man kan se vid dödliga förgiftningar med preparatet”.

Avsaknaden av journalanteckningar som svarar upp mot obduktionsresultatet är ett indicium på att allt inte står rätt till - i vart fall inte ur juridisk synvinkel.

När min mor somnade in efter ett hastigt sjukdomsförlopp, skedde det med stor sannolikhet något liknande. Hon låg nersövd i respirator, och hoppet var ute. Vi anhöriga kallades in i hennes rum, där vi efter en kort tids väntan kunde se hur en hjärtmonitor stannade av till ett rakt streck. Det hela gick lugnt till och var mycket fridfullt, något jag är enormt tacksam för eftersom det kändes värdigt och odramatiskt. Hemskt i sig, såklart, men det var inte på något sätt en traumatisk eller otrevlig upplevelse för oss anhöriga. Det skulle det sannolikt ha varit om det hade förekommit rosslande, kramper, och/eller ryckningar.

Med detta vill jag säga att jag är jättetacksam för det tankesätt du uttrycker. Det betydde mycket för mig, och har säkerligen gjort det för många andra också. Jag tror att de allra flesta, om de var medvetna om alternativen och hade möjlighet att välja hur det hela skulle gå till, skulle föredra ett stillsamt avslut...

Nej, det gör det inte, och det har både jag och andra skrivit i klartext i tråden. Du är uppenbarligen så jävla kåt på att kritisera vården så att du litar mer på en åklagare som inte kan nånting och en rättsmedicinare som uppenbart inte är inläst på relevant vetenskaplig litteratur än på vare sig en läkarutbildad professor i molekylärbiologi med visst fuskande i toxikologi långt tillbaka i tiden eller på ett knippe erfarna läkare i tråden.

Om du inte litar på att det jag skriver inom mina fackområden är korrekt, kan du låta bli att diskutera med mig överhuvudtaget. Jag begriper nåt om läkemedelskinetik, letsdoit! Klart mer än vilken åklagare som helst, och säkerligen en hel del mer också än en rättsläkare som skrev sitt avhandlingsarbete om plötslig spädbarnsdöd. Anledningen till att det inte går att säga ett skvatt om någon dos är att barnets nedbrytningsfunktion måste ha varit i det närmaste totalt utslagen. Det kan alltså ha ackumulerats tiopental under många dagar. Som jag skrev är det komplett omöjlligt att den har tillförts vid ett injektionstillfälle. Och det finns alltså vetenskapliga data på att neonataler som man har tagit från respiratorn som hopplösa fall kan ha jättehöga koncentrationer morfin i sig. Tyvärr verkar ingen ha gjort motsvarande studie med tiopental, men det finns ingen anledning att tro att det förhåller sig annorlunda där.

Och vad syftet med att här ta upp feldoseringen av natriumdroppet (en feldosering som för övrigt inte är känd för att orsaka blödningar, vare sig i hjärnan eller någon annan stans) var i samband med det här rättsfallet kan jag heller inte begripa - annat än om det var att bara säga "njänjänjänjänjääänjäää" i största allmänhet till sjukvården.

Jag kan inte begripa hur en postare kan handskas så lättvindigt med den respekt h*n har lyckats samla ihop tidigare i forumet.

Tur att sjukhuset har så kompetenta rådgivare som Traxdata. Naturligvis klarar dessa stackars outbildade människor inte att själva ta ställning till vad som är lämpligt eller ej.

Folk med juridisk kompetens på Traxdatas nivå har de säkert heller inte tillgång till.