Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Att du insett att din drickande är ett problem bevisar att du kommit en bit på vägen.
Nu gäller det att du verkligen ska ta tag i det och verkligen sluta. Om du inte kan själv, så lägg in dej på behandlingshem (det är dock itne alltid det bästa alternativet..).
Om du inte vill sluta dricka för din egen skull, så gör det för din dotter. Sluta nu innan hon blir gammal nog och inser att hennes pappa är alkoholist.

Har själv vuxit upp med en alkoholist.
När jag var sex år gammal, gick i förskolan, så insåg jag att min mamma drack. Skämdes extremt mycket, tog lång tid innan jag vågade berätta det för min dåvarande bästavän.
När jag var 9år insåg jag att min mamma fortfarande var alkoholist, att hon ljög för mig, att mina vänner inte förstod mig, att jag var ensam. När jag började mellanstadiet och avr 10år gammal började bitarna falla på plats mer och mer. Märkte att min mamma även tog sömnmedel ibalnd när hon drack.
Blev arg för klasskompisarna berätta hur bra dom hade det hemma, att dom kunde prata med sina föräldrar om problem etc. Själv fick jag ofta laga min egen mat, trösta min mamma när hon avr full och grät. Se till så att min mamma inte skadade sig.
Detta resulterade i att jag blev arg och destruktiv. Bråkade ofta och mycket med dom i min klass.
Jag ville bråka med dom. Jag sa saker för att provocera, låta dom ge mej en anledning till att slå dom.
Så höll jag på hela mellanstadiet.
När jag blev 13 och började högstadiet blev jag självdestruktiv.
började skära mig, hatade mitt liv,mej själv men inte minst min mamma.
Började skolka, dricka, slutade äta, börja röka på,fick svårt att sova, tog min mammas sömnmedel etc.
När jag var 15år gammal la min mamma in sig på behandlingshem. Hon bodde där i sex veckor. Under dom sex veckorna bodde jag hemma med min bror som då var 25. Han var inte mycket tröst eller sällskap, utan spelade mest.
Dom sex veckorna var dom värsta i hela mitt liv. Satt bara i min säng o spelade nintendo och kedjerökte. Vid den tiden (precis innan och efter min mamma var på behanldingshem mådde jag som värst) jag kunde knappt gå ut, kände att alla stirrade på mig, att det var fel på mig. Hade extrem panikångest etc.

Nu med facit i hand kan jag säga att jag klandrar min mamma för allt det. I grund och botten var det på grund av henne och hennes drickande som jag blev så förstörd. Än idag kan jag hata henne för det.
Tvinga inte din dotter att växa upp med en pappa som är alkis, eller att växa upp utan pappa alls.

Lycka till.